Jag har ju berättat att jag opererats men jag har inte orkat skriva mer. Man blir löjligt matt av narkos och att vara nyopererad och dessutom gjorde det i början ont att sitta vid datorn. Och inte är det jättekul att blogga långa saker från mobilen inte.
Operationen var iaf en gastric bypass. Den är resultatet av ett långt övervägande och det faktum att vikten med all säkerhet påverkar mina ryggsmärtor negativt. Jag har också börjat känna av knäna och med en mor som bytt båda knälederna på grund av artros så inser jag ju vart det barkar om jag inte tar tag i situationen. Jag måste göra det jag kan för att minska belastningen på min kropp. Dessutom, eftersom jag har PCOS, så var det nog bara en tidsfråga innan diabetes typ 2 knackade på dörren.
I mars hade processen kommit så långt att jag var till Mora och träffade kirurg, dietist och narkosläkare. I slutet av april var det dags att börja på flytkost. Man får lov att gå ner en del före operationen för att levern ska avfettas och minska så att den inte är i vägen under operationen. Och jag hade någon som påminde mig om det ofta. Hon vet ju hur svag jag är hon Mia. Här i Dalarna ska man ”flyta” i fyra veckor och gå ner cirka 10 % av sin kroppsvikt. Jag har hört om andra landsting som inte är så strikta, men då fattar jag inte hur levern hinner minska i storlek. Jag gick iaf ner det jag skulle och min lever var tydligen fin, så det känns ju bra. Så har jag gjort det jag kan för att optimera läget.
Förra tisdagen opererades jag i Mora och det gick bra. Jag var fiffig och ställde in blogginlägg innan för den dagen och det var ju tur eftersom jag bara sov och sov på kvällen efter operationen. Mattias satt bredvid en lång stund som jag bara sov och Mia var in och hälsade på och jag bara sov. Jättesällskapligt. Jag hade varit fiffig och tagit med mig en bok och en korsordstidning för man har ju legat på sjukhus tidigare och vet hur uttråkad man kan vara liksom. Jomen tjena. Jag sov. Och dagen efter åt jag. Man ska ju äta lite och ofta efter en sån här operation, speciellt nu i början, och jag åt så långsamt att jag typ inte hann annat än att äta.
Första veckan var det soppor och fil bara. Nu på vecka 2-4 så får jag ge mig på mat som går att mosa med en gaffel typ. Det och knäckebröd som man tuggar väl. En knäckebrödsmacka kan tydligen vara en livräddare, för jag hade helt tappat matlusten av allt flytande. Fast fil fortsätter jag äta. Det bryter fint mot knäckemackorna med mjukost. Nu gäller det att komma igång med rutinerna och få någon slags ordning på maten. Den mest positiva ändringen so far måste nog vara att jag brutit mitt Oboy-beroende. Vilken stor sockerbov till last det har varit. Jag jobbar vidare med att få in nya rutiner.
#87/100
