vimsig.com

Tag Archive: operation

oktober, november och december

I början av oktober var jag nyopererad och fick stå bredvid och titta på när de andra i löpargruppen sprang. Det var ett pass jag hemskt gärna hade velat vara med på annars och jag tror bestämt att jag måste ta ett intervallpass där själv någon dag framåt våren.

När jag äntligen kunde vara med igen sprang vi intervaller och det kändes jätteskönt. Jag hann vara med på det passet och sedan på det passet och sedan på det som kallades ”myspass” där vi sprang drygt åtta kilometer över stock och sten. I slutet av det snubblade jag på en rot, ramlade och slog i en sten med vänster smalben. Jag blev duktigt svullen, gulblå över hela smalbenet och hade ont jättelänge efteråt. Och så dog resten av terminen av löpargruppspass för mig. Så jäkla surt.

Jag har aldrig riktigt kommit igång igen med löpningen. Men jag har snajsiga Icebugs med dubbar så att jag kan springa om det är halt. I november fick jag också ett lipom bortopererat. Lyckades samla på mig en massa gammalt blod innanför så det läkte inte ordentligt först. Efter att en snäll sköterska på jobbet tömt ut det och plåstrat om så har det tack och läkt jättefint.

I december fick jag ett stenskott eller dubbskott på vägen till jobbet och därmed en stor spricka i vindrutan på bilen. Jag var så nedslagen och en av läkarna gav mig en kaka för att muntra upp mig. Nu tittar jag surt på den där sprickan varenda dag för jag vet ju vad det kommer att kosta mig en rejäl självrisk att fixa. Den får i alla fall sitta tills säsongen med allt grus är över. Annars kommer jag väl med mitt flyt få ett nytt stenskott direkt.

Vi får ju aldrig julbord på jobbet, vi får julklapp istället. I år valde jag en grillpanna i gjutjärn. Mattias jobb bjöd inte på julbord utan vi gick ut och åt thaimat istället. Viss frövåning först kanske men det var jättetrevligt och supergott. Efter det drog ett gäng av oss vidare och svängde våra lurviga och umgicks mer. Klart kul!

Jag hade ju köpt skidor men inte tagit tag i att valla och fixa med dem så när snön kom var jag helt förberedd. Sedan försvann snön och det var bara kallt och sedan varmt. Nu är skidorna vallade så nu väntar jag bara på snö. Innan dess får jag lov att åka en bit för att träna. Jag hoppas att Mia vill åka med mig i Grönklitt eller Mora.

Under julhelgen tog jag på mig att vara hästvakt åt kompisar som åkte bort. Under ett par dygn skötte jag in- och utsläpp, fodring och mockning. Så jäkla skönt att få pyssla i stall igen. Jag räknade ut att det är 20 år sedan jag mockade och ändå kändes det så välbekant och rutinmässigt. Älskade det! Så behöver de mer hjälp så ställer jag absolut upp. ”Lönen” den här gången var choklad och tulpaner. Sedan lyckades jag i stort sett torka ihjäl tulpanerna direkt för jag är värdelös på alla typer av blommor…

Mitt nyårslöfte är att ta tag i träningen igen. Jag behöver bukmuskulatur för att orka staka när jag åker skidor och jag behöver flås för att orka både det och cyklingen som väntar framöver. Jag kommer nog att släpa mig igenom det för att klara tjejklassikern oavsett, men det är ju bra om jag åtminstone försöker ge mig själv bättre förutsättningar.

Gott nytt år hörrni!

september

Så september då. Vad gjorde jag då? Först var vi på DAK-marknaden på Lugnet och tittade på bildelar och verktyg och allt annat som fanns till salu där. Vi gick redan på fredagskvällen och det var kallt och mörkt men oväntat mycket folk.

img_1656 img_1657

Kattgos finns det alltid plats för. Norpan har varit mitt stora sällskap i säng och soffa så snart hon får chansen. Älskade pälskorven.

img_1663 img_1664

Snapchat har vunnit mig. Och tydligen kan till och med jag ta egobilder om jag får lite filter att leka med. Fast jag försöker vänja mig med att vara med på bild över huvud taget.

img_1680 img_1682

Jag följde med Mia ner till Stockholm när hon sprang Stockholm halvmaraton. Det var rätt varmt vilket var skönt för mig som inte sprang. Och så blev jag vittne till hur en grupp människor fiskade upp den här fågeln ur vattnet där den låg intrasslad i fiskelinor. De trasslade lös den och tog den med för att få hjälp från en viltvårdare eller så. Rätt imponerande att se folk göra sådana saker. Jag var impad men för sen dit för att kunna göra någon nytta.

img_1692 img_1696

Hösten började komma och jag började också på löpgrupp med Runacademy. Tanken med löpgruppen är att jag ska få lite träning och något som tvingar ut mig. Det är kul att komma ut och springa med andra och testa nya typer av intervaller och sådant. Dock inte så upphetsad över att det bara blev kallare och kallare.

img_1700 img_1704

img_1728 img_1732

Sedan opererades jag för att försöka hitta orsaken till mina buksmärtor. De ville titta på mina slitsar för att se att de fortfarande var förslutna efter min gastric bypass. Det var de och det enda de hittade var lindrig esofagit och livliga tarmar. Så nu går jag på medicin som om jag vore en liten bebis med gasig mage. Det funkar skapligt och jag har i alla fall haft mindre ont tror jag.

Jag fick i alla fall ”ursnygga” lårhöga kompressionsstrumpor med öppning under foten som jag inte riktigt fick någon bra förklaring till. Och så låg jag och jämförde de infarter jag fått. Jag fick en PVK av ny modell på slussen när jag förbereddes för operation och en PVK av gammal modell nere i operationssalen. Jag vet inte vilken som är bäst men den nya fastnar mindre i saker så det var trevligare ur patientsynpunkt i alla fall.

img_1797 img_1799

img_1806 img_1807

Jag sprang lopp i september också men det kommer naturligtvis i ett eget inlägg.

tröttheten

Jag har väl känt att jag har varit lite trött och sliten på senaste tiden men idag var första gången någon annan kommenterade det. En av mina jobbarkompisar kommenterade att jag såg trött ut och i en grupp människor som gäspar sig genom fikarasterna utan att hon kommenterat det så känns det som att det finns något där. Nu ska jag försöka lista ut om jag har slarvat för mycket med mitt kalium eller vad det nu kan bero på.

I övrigt går jag och väntar med fasa på att en av kirurgerna på jobbet ska öppna upp mig för att titta inuti. De vill titta på slitsarna som man syr igen i samband med en gastric bypass och se att inte någon av dem har gått upp. Allt i jakten på orsaken till min buksmärta. Jag är inte skitsugen på att opereras mer än nödvändigt men jag är ju inte heller pepp på att gå runt och ha ont titt som tätt som jag har nu.

#72/100

operationen aka ”de sex hålen i min mage”

Jag har ju berättat att jag opererats men jag har inte orkat skriva mer. Man blir löjligt matt av narkos och att vara nyopererad och dessutom gjorde det i början ont att sitta vid datorn. Och inte är det jättekul att blogga långa saker från mobilen inte.

Operationen var iaf en gastric bypass. Den är resultatet av ett långt övervägande och det faktum att vikten med all säkerhet påverkar mina ryggsmärtor negativt. Jag har också börjat känna av knäna och med en mor som bytt båda knälederna på grund av artros så inser jag ju vart det barkar om jag inte tar tag i situationen. Jag måste göra det jag kan för att minska belastningen på min kropp. Dessutom, eftersom jag har PCOS, så var det nog bara en tidsfråga innan diabetes typ 2 knackade på dörren.

I mars hade processen kommit så långt att jag var till Mora och träffade kirurg, dietist och narkosläkare. I slutet av april var det dags att börja på flytkost. Man får lov att gå ner en del före operationen för att levern ska avfettas och minska så att den inte är i vägen under operationen. Och jag hade någon som påminde mig om det ofta. Hon vet ju hur svag jag är hon Mia. Här i Dalarna ska man ”flyta” i fyra veckor och gå ner cirka 10 % av sin kroppsvikt. Jag har hört om andra landsting som inte är så strikta, men då fattar jag inte hur levern hinner minska i storlek. Jag gick iaf ner det jag skulle och min lever var tydligen fin, så det känns ju bra. Så har jag gjort det jag kan för att optimera läget.

Förra tisdagen opererades jag i Mora och det gick bra. Jag var fiffig och ställde in blogginlägg innan för den dagen och det var ju tur eftersom jag bara sov och sov på kvällen efter operationen. Mattias satt bredvid en lång stund som jag bara sov och Mia var in och hälsade på och jag bara sov. Jättesällskapligt. Jag hade varit fiffig och tagit med mig en bok och en korsordstidning för man har ju legat på sjukhus tidigare och vet hur uttråkad man kan vara liksom. Jomen tjena. Jag sov. Och dagen efter åt jag. Man ska ju äta lite och ofta efter en sån här operation, speciellt nu i början, och jag åt så långsamt att jag typ inte hann annat än att äta.

Första veckan var det soppor och fil bara. Nu på vecka 2-4 så får jag ge mig på mat som går att mosa med en gaffel typ. Det och knäckebröd som man tuggar väl. En knäckebrödsmacka kan tydligen vara en livräddare, för jag hade helt tappat matlusten av allt flytande. Fast fil fortsätter jag äta. Det bryter fint mot knäckemackorna med mjukost. Nu gäller det att komma igång med rutinerna och få någon slags ordning på maten. Den mest positiva ändringen so far måste nog vara att jag brutit mitt Oboy-beroende. Vilken stor sockerbov till last det har varit. Jag jobbar vidare med att få in nya rutiner.

#87/100