vimsig.com

pirret i magen

Det är lite fascinerande ändå. Efter att ha varit tillsammans med Mattias i så pass många år och gifta i snart fem år, så är jag fortfarande så där bubbligt kär i honom. Idag åkte jag in till stan för att hämta C och mötte Mattias på vägen. Det må vara fånigt, för jag hade träffat honom här hemma så nära inpå hemma, men hjärtat gjorde en kullerbytta och jag satt där och fånflinade hela vägen in till stan. Pirrigt kär och jag hoppas att det aldrig ger med sig.

#93/100

häck väck agraffer

Så var de äntligen bortplockade. Agrafferna på min mage alltså. Det gör lite ont vid ett av såren nu, men jag tror att det beror på att en del agraffer satt väldigt bra. Tydligen läker min hud väldigt bra för den ville inte släppa agrafferna så lätt. Jag som gått två veckor och varit orolig för att de typ skulle trilla ur om jag rörde mig för oförsiktigt. (Ssch Mia, jag vet att du skrattar åt mig nu!)

#92/100

men nu är väl sommaren jinxad ändå?

Ja vi har gjort vårt bästa för att det inte ska bli någon sommar. Först köpte vi bord till altanen och idag har vi köpt två baden-baden-stolar. Man kan ju räkna ut med lilltån att det inte kommer att bli varmt nog för att jag ska kunna ligga under parasollet i en av dem och läsa.

Imorgon ska jag få ta bort agrafferna. Det ska bli så oerhört skönt! Jag har ju redan nu börjat kunna ligga på sida, men jag misstänker att det kommer att bli mycket skönare om det inte stramar runt agrafferna när magen rör sig.

#91/100

grillat var det här

Ikväll blev det en tur till vänner för grillning. Jag befinner mig ju fortfarande i puréfasen efter operationen så vad jag än skulle äta så fick det lov att vara lättmosat. ”Det som kan mosas med en gaffel” sa dietisten. Alltså åt de övriga kött och potatis och jag åt lax och fetaost med lite romsås. Det var gott som attan, så jag känner verkligen inte att jag missade något. Det är möjligt att grillad lax är det jag kommer att äta en lång tid framöver. Tills jag ledsnar och vill ha kött igen.

Innan det så var jag och C till Borlänge en sväng. Jag börjar få slut på byxor som jag passar i eftersom jag har krympt ur flera av mina jeans. Och så behövde jag bh:ar efter som jag antingen har krympt ur dem eller så har bågarna gått sönder. Nu har jag flera nya såna, nya jeans och ett par nya svarta urmjuka sköna byxor som jag invigt ikväll. Så nu är jag lite kittad för ett tag fram över iaf. Vi får väl se när det är dags att inventera igen, men jag ska gräva i mina påsar med kläder som jag blivit för tjock för tidigare. Kanske kan jag krympa mig genom delar av min gamla garderob. Jag hoppas det iaf.

#90/100

elastic cover

Jag har ju sagt tidigare att jag gillar Sia och hennes Elastic Heart och jag har länkat till Tove Los cover på den. Här kommer ännu en cover gjord av Julia Westin, svensk tjej som bor i Kanada. Hon har lite som specialité att göra såna här acapella-versioner av låtar och jag gillar verkligen hennes röst.

YouTube Preview Image

#89/100

den här stressen!

Jag sitter och skriver. Fast nu är jag vimsigt trött och måste sova så att jag orkar med att kliva upp och skriva som en galning imorgon tills klockan är mycket nog att jag måste bestämma mig för om jag hinner nu eller om det får lov att bli uppsamlingsseminarium i augusti istället. Jag har ju en statistiktenta som släpar så jag kan inte kvittera ut min examen förrän då ändå, men det vore ju skönt att få det avklarat. Håll tummarna för mig hela dagen imorgon medan jag sliter bland papper och tangenter.

#88/100

operationen aka ”de sex hålen i min mage”

Jag har ju berättat att jag opererats men jag har inte orkat skriva mer. Man blir löjligt matt av narkos och att vara nyopererad och dessutom gjorde det i början ont att sitta vid datorn. Och inte är det jättekul att blogga långa saker från mobilen inte.

Operationen var iaf en gastric bypass. Den är resultatet av ett långt övervägande och det faktum att vikten med all säkerhet påverkar mina ryggsmärtor negativt. Jag har också börjat känna av knäna och med en mor som bytt båda knälederna på grund av artros så inser jag ju vart det barkar om jag inte tar tag i situationen. Jag måste göra det jag kan för att minska belastningen på min kropp. Dessutom, eftersom jag har PCOS, så var det nog bara en tidsfråga innan diabetes typ 2 knackade på dörren.

I mars hade processen kommit så långt att jag var till Mora och träffade kirurg, dietist och narkosläkare. I slutet av april var det dags att börja på flytkost. Man får lov att gå ner en del före operationen för att levern ska avfettas och minska så att den inte är i vägen under operationen. Och jag hade någon som påminde mig om det ofta. Hon vet ju hur svag jag är hon Mia. Här i Dalarna ska man ”flyta” i fyra veckor och gå ner cirka 10 % av sin kroppsvikt. Jag har hört om andra landsting som inte är så strikta, men då fattar jag inte hur levern hinner minska i storlek. Jag gick iaf ner det jag skulle och min lever var tydligen fin, så det känns ju bra. Så har jag gjort det jag kan för att optimera läget.

Förra tisdagen opererades jag i Mora och det gick bra. Jag var fiffig och ställde in blogginlägg innan för den dagen och det var ju tur eftersom jag bara sov och sov på kvällen efter operationen. Mattias satt bredvid en lång stund som jag bara sov och Mia var in och hälsade på och jag bara sov. Jättesällskapligt. Jag hade varit fiffig och tagit med mig en bok och en korsordstidning för man har ju legat på sjukhus tidigare och vet hur uttråkad man kan vara liksom. Jomen tjena. Jag sov. Och dagen efter åt jag. Man ska ju äta lite och ofta efter en sån här operation, speciellt nu i början, och jag åt så långsamt att jag typ inte hann annat än att äta.

Första veckan var det soppor och fil bara. Nu på vecka 2-4 så får jag ge mig på mat som går att mosa med en gaffel typ. Det och knäckebröd som man tuggar väl. En knäckebrödsmacka kan tydligen vara en livräddare, för jag hade helt tappat matlusten av allt flytande. Fast fil fortsätter jag äta. Det bryter fint mot knäckemackorna med mjukost. Nu gäller det att komma igång med rutinerna och få någon slags ordning på maten. Den mest positiva ändringen so far måste nog vara att jag brutit mitt Oboy-beroende. Vilen stor sockerbov till last det har varit. Jag jobbar vidare med att få in nya rutiner.

#87/100