Inget eget husdjur den här gången, utan en fördetta jobbarkompis sötnos. Möt Gösta – fotfetishisten. Han la sig och slickade på mina raggsockar när jag var dit och hälsade på. Hur sött som helst. På bilden kramas han med matte.

Fick en kommentar från Skäggbloggen om att det är görsnyggt med skägg.

Min kommentar på det? Oh yeah baby.

Bjuder på en bild på min favoritskäggis. (Helskägg sedan 2008 även om det varierar i längd. Just nu är det ganska kort.)

Idag fick jag möjlighet att njuta av min nya rörelsefrihet. Jag har varit till Företagscenter och hämtat ut körkortet. Sen har jag köpt parkeringsbiljetter för att det ska finnas plats åt bil nummer två nu när Mattias och jag kör åt olika håll ibland. Efter det var det dags för informationsmöte på AF och efter det åkte jag till Ica Maxi för att köpa mat. Hur fantastiskt är det inte att kunna vara så fri?

När jag kom hem hade jag fått rolig post från San Francisco. Minnesgoda läsare minns att jag skickade renost åt min kompis Anki som satt på andra sidan Atlanten och suktade. Som belöning skickade hon något jag suktar efter mest hela tiden. Choklad. Nu är bara frågan vilken jag ska öppna först. Lyxigt, lyxigt!

Tog med mig kameran ut på gården för att fota när Mattias skottade av byggartältet. Det hade ju samlats en massa snö där så det var lika bra att röja ur innan tältet vek ihop sig under tyngden. Men så hittade jag spår på gården. Så jag var ju tvungen att fota. Bildbevis på att vi har rådjur som springer på gården liksom.

Mattias skottade av tältet och jag gick in för att städa lite i köket. När Mattias var klar med tältet så tog vi itu med att hänga om kylskåpsdörren och putta in diskmaskinen på plats. Vände mig om och tittade ut på gården och fick se de som lämnat spåren på gården.

Att det tittar uppmärksamt på oss är för att det hörde mig öppna kameraväskan. Kardborrband hörs tydligen genom fönstret om man är rådjur. Det var ganska fantastiskt att se dem så nära och så lugna. Annars ser man mest dem springa bredvid vägen, men nu knallade de bara lugnt över tomten. Och förklarade stigen i snön som katten använder sig av också.

Lite senare kom svärföräldrarna förbi. Mattias och svärfar tog itu med att bygga skiljevägg mellan vår klädkammare och det som ska bli garderob i gästrummet. Vi bestämde att jag skulle åka hem till dottern. Svärmor passade på att lifta hem med mig och jag hann med att handla mat också.

Det är nåt så overkligt med att vara ute och köra bil. Det känns lite som att jag är ute och kör fast jag inte får. Det känns overkligt att ha körkort. Fast imorgon ska jag hämta ut det riktiga körkortet. Så nu får det gamla id-kortet flytta ur plånboken.

Titta vad Mattias lyckades få fart på idag. Det firade vi med att åka åt olika håll. Det är ju nyttigt för mig att köra på egen hand också. Jag åkte till ÖB och köpte ett litet katträd åt kisse så att han har nåt annat än tapeter att klösa på. Inte för att han har klöst mer på tapeten, vi ställde ju matskålarna där så att han inte kommer åt.

Men det är så kul att kunna åka någonstans på egen hand. Jag älskar träningen. Det enda jag ogillar är trånga parkeringar. Men i övrigt känns det ganska lugnt att köra. Det är fantastiskt vad nervositeten avtog efter en godkänd uppkörning.

Badrummet blir finare och finare. Matta på golvet och på väggarna är nu på plats. Bården ska dit och sen lite rör. Sen börjar vi närma oss. Jag är så nöjd med hur det blir. Det blir ljust och fräscht och så snyggt!

Mattias har också petat dit den bit hallgolv som fattades och satt dit golvlisterna, så nu är hallen klar så när som på några små lister vid trösklarna.

Begravningen igår var jobbig. Det är så jobbigt att säga farväl till någon som betytt så mycket i ens liv. Min mormor har alltid stått både mig och mamma nära. Hon har berört så mångas liv och det var fint att se hur många som skänkt pengar till välgörande ändamål för att de tänkte på henne.

Det kändes bättre när vi satt ner och åt lite. Släkt och vänner som umgicks. Jag har en förfärlig massa fina släktingar som jag tycker så mycket om. Underbara människor!

Värt att säga om det här är att när första röstningsresultatet presenterades så hade jag glömt bort att Ola var med. Det säger något om hur minnesvärd den låten var.

Måste jag se Christine Meltzer igen? Någonsin? De sa att Petra Mede skrek förra året. Petra, se dig brädad.

Medans Dolph dansade som ett kassaskåp, sjöng och pinsamt slog sönder brädbitar och is så vred jag mig i plågor. Jag hade behövt en skämskudde. Mattias bara ryckte på axlarna och sa “ja det är ni som vill titta på det”. Sen tog han på sig hörlurarna och fortsatte titta på Black Adder i datorn. Tror ärligt att han haft bäst behållning av sitt tittande ikväll.

Dagen före fredag. Begravning imorgon och jag ser inte fram emot det alls.

Johanna slog huvudet på spiken med sin kommentar. Körkort är frihet. Nu kan jag visserligen inte ut och fara hur jag vill än iaf. Har ju ingen bil. Mattias gjorde ett tappert försök att få fart på Rockyn ikväll. Tanken var att han kunde ta den till jobbet och jag kunde få ha tillgång till Saaben. Men Rockyn ville inte alls samarbeta, så den står kvar på gården. Lite mindre snö på den men i övrigt orubbad. Och då har Mattias ändå försökt ladda batteriet och försökt med startkablar och tjänstvillig Saab. Men det ska väl lösa sig snart hoppas jag.

Men det är frihet som sagt. Bara att kunna köra en sväng och handla som jag gjorde ikväll. Bara jag. Och Mattias behöver inte sluta med vad han håller på med utan han kan bara räcka över bilnyckeln och jag kan åka dit jag behöver. Det är en underbar känsla.

Nu när jag inte har körlektioner och teoripluggande att syssla med så har jag istället sysslat med hemsidesbyggande. Och imorgon har jag läkarbesök på schemat. Det och så måste jag köpa en bh. Bygeln har gått av på min bästa svarta. Hoppas att jag hittar något vettigt och snyggt. Och sen på fredag är det dags för begravning. Det värsta är att man vet att det troligtvis inte kommer att dröja så länge till nästa.