Stannade till på Lugnet idag och lekte lite med kameran eftersom det är Dalahoppet där den här helgen. Vädret roade sig med att jäklas med mig. Omväxlande sol och molnigt och sen kom det lite regn också.

Vi bor ganska nära en fågeltjärn. Dvs en liten tjärn där diverse fåglar häckar och i allmänhet trivs. Fåglar är inte direkt tysta djur vilket gör att de hörs ganska bra. Hela vägen upp till huset faktiskt. Och fiskmåsar i synnerhet låter gärna både illa och mycket.

Å andra sidan tänker jag att man kan ju ta med sig det där objektivet som jag fotade ekorren med och försöka sig på att fota fåglar. Kanske kan det bli något halvbra av det.

Det senaste dygnet har varit rörigt. Det började med att svärmor ringde igår eftermiddag och undrade jag om jag kunde skjutsa henne till akuten. Hon hade ramlat och hade ont. De var hundvakter åt svägerskans hund så svärfar stannade hemma med den medan vi åkte in. Visade sig att hon brutit lårbenshalsen för andra gången på mindre än fem månader.

Idag fick jag istället passa vovven då svärfar hade någon bokad tid angående lastbilen. Problemet med hundpassning för oss är att katterna inte är direkt störtförtjusta i hunden. Idag var det ju så pass kort tid att vi löste det med en promenad först och sen lite altanhäng eftersom vädret var ok.

Hunden är tokfin. Så snäll och lätt att hantera. Jag är väldigt förtjust i honom och det är ju sjukt mycket roligare att vara ute när man har sällskap. Vi satt en lång stund vis slogboden nere vid tjärnen där jag njöt av vädret medan han nosade på alla stenar, pinnar och myror som fanns där. Inser dock att det skulle bli jobbigt att ha hund själv eftersom jag ju får så pass ont när jag står och går.

Förr kunde jag gå rätt långa sträckor utan problem och ståendet var mer ett problem, men jag har blivit sämre sen dess. Något jag sörjer, för det är ju så fint att komma ut och bara vara.

Knepig helg det här. Jag har efter en veckas problemfritt ätande av nya medicinen drabbats av alla vanliga biverkningar. Och inte litegrann utan på ett sätt som får mig att bara vilja ligga i sängen och gråta. Det sägs att det ska gå över efter ett tag. Just nu vill jag mest ta reda på hur lång tid för det är det som avgör om jag pallar med att fortsätta medicineringen.

Idag har varit värsta dagen, men igår tog jag mig in till stan för att titta på C när hon skulle tävla i dansskolans klubbmästerskap. Hon dansar streetdance. Det var första gången hon var med så det var kul att se hur det går till. Och jag är lite tacksam att hon inte dansar disco. Eller mest är min mamma tacksam, för det är hon som skulle få sy danskläder med massor av paljetter på annars och mamma hatar att sy i tyger med paljetter. Med streetdance funkar det ju med vanliga kläder.

När jag kom hem roade vi oss med att fixa i trädgården lite. Vanliga människor kanske finlirar, men när vi ska ta bort kvarvarande delar av en vanskött hallonhäck och diverse höga växter av okänd sort så tar vi fram traktorn. Mattias fixade undan och nu ska vi bara slänga ut lite gräsfrö också för att gräset ska ha en sportslig chans mot mossan.

Man kanske kan lista ut att vi inte bryr oss sådär jättemycket om trädgården. Mest vill vi bara ha det så enkelt som möjligt. Nu tror jag att det kommer att se bättre ut med gräs än det gjorde med vanskött buskage.

Det blev en lite oplanerad skogsdag idag. Dvs Mattias visste att den fanns, jag hade ingen koll alls. Vår tur dit för att “bara kolla lite snabbt” blev iaf några timmar lång eftersom Mattias chef var där och visade en av huggbilarna.

Träffade en urfin ardenner också. Jag som blir till mig över hästar rent allmänt blev helt kär i honom. Han hade hovar som lämnade avtryck stora som stekpannor. Om vi hade en gård skulle jag prompt vilja ha hästar. Kanske inte en ardenner, men en nordsvensk skulle jag kunna tänka mig.

Annars så var det mest lerigt. Eftersom det spöregnade natten till idag var en hel del av skogsstigarna lera. Fiffigt nog gav vi upp klafsandet i leran och körde runt bakvägen med bilen istället. Smidigt. Och smart på mer än ett sätt eftersom det blev tillräckligt mycket stående för att jag skulle få igen det i form av smärta. Skitkropp.

Jag hade kunnat visa bilder på vad jag gjort idag men då hade det blivit bilder på tvätten, telefonen och soffan. Jag har nämligen roat mig med att tvätta tre maskiner tvätt och däremellan har jag slappat på soffan. Slappandet har enbart fått konkurrens av telefonpratande och det gick ju ganska bra att kombinera. Pratade imponerande fem och en halv timme med Amalia. Vi har dock ett rekord på ännu mer, men det får vi slå en annan gång när jag inte är tvungen att avbryta för att laga mat eftersom mitt blodsockervärde var nere i tofflorna någonstans, dvs lågt.

Tvättbilder är hur som haver tråkiga så ni får en bild på en helt fantastisk sovställning istället. Jag ger er Femman – katten som kan sova gott på många olika vis.

Idag skjutsade jag C och hennes kompis till Aqua Nova i Borlänge eftersom de kände sig sugna på äventyrsbad. Eftersom de skulle hämtas sen så tänkte jag att det var onödigt att åka en extra vända så stannade jag i Borlänge och tog en liten fotopromenad vid älven istället. Lite trist nu när det mesta är gråbrunt och grönskan inte har kommit igång än, men himlen var blå och solen var framme iaf. Det kan också ha varit världens kortaste promenad, men jag orkar helt inte längre.

En av de mest mysko grejer jag sett slängda bredvid vägen måste ju vara en vattenkokare. Hur får man för sig att bara slänga den så? Eller har den trillat ur något flyttlass?

Jag borde haft kameran framme igår med. Då var vi hem till vänner och grillade. Lugnt och stilla valborgsfirande och vi nöjde oss med att titta på brasan från fönstret. Ungarna som var med var antingen för stora för att riktigt bry sig eller för små för att ha behållning av det. Det var iaf väldigt trevligt och jag kan tänka mig att fira sista april på liknande vis varje år.