SÃ¥ kom det lite snö igen. Visserligen blöt sÃ¥dan och sen regnade det en massa… Bäst att passa pÃ¥ att fota den medans den ligger kvar resonerade jag och huttrade pÃ¥ balkongen en stund.
Ibland smyger försämringar på en när man inte riktigt märker det. Och det kan lätt vara skrämmande. Jag är ju gammal brevskrivare. Har haft många brevvänner och skrev oftast långa brev. Jag skrev också dagbok. Långa inlägg där jag ältade allt från kärlekssorg till mer kärlekssorg. Ja, det var mest kärlekssorg på den tiden.
Häromdagen fick jag för mig att jag skulle skriva lite. För hand alltsÃ¥. Och plötsligt klarnade nÃ¥got för mig som visserligen har kommit gradvist, men som jag inte har reflekterat över. Jag kan inte skriva längre. Inte nÃ¥gra längre texter iaf. Jag fÃ¥r ont och handen krampar efter mindre än en A5-sida. SÃ¥ är jag tvungen att släppa pennan och ”gymnastisera” fingrarna lite.
Jag har ju börjat få sendrag i högerhanden också. Något som jag upptäckte när jag stod i kassan på jobbet och skulle vända på en kruka för att titta på priset under. Obehagligt och opraktiskt måste jag säga.
Nu är frågan varför min hand gör så mot mig? Brukar fibromyalgi sätta sig på händerna sådär? Jag är tacksam att jag kan skriva det mesta på datorn och jag inser att det är dags att digitalisera dagboken med. Men det är med sorg eftersom jag alltid älskat handskrivna sidor och brev.
