vimsig.com

Tag Archive: fibromyalgi

grävt lite på djupet

Idag har jag träffat en psykolog på smärtrehab. Vi skulle prata lite om livet med smärta och vad mina mål är med rehaben. Det var delvis skönt att prata om allt, delvis jobbigt. Jag vill liksom inte att det som är jobbigt eller har varit jobbigt ska få mer fokus än det fysiska. Det mentala bearbetar jag så mycket jag kan och jag har dessutom kommit så pass långt i mina insikter att jag ju vet vad som påverkat mig och hur. Nu vill jag ta tag i det fysiska. Jag vill få hjälp med värken.

När jag träffade läkaren förra veckan sa hon att det är lugnt, jag kommer inte att hamna i rullstol iaf. Och jag tänker nu att jag är nåt lika illa. Jag är hemmabunden. Eftersom jag inte klarar av att knalla runt och titta på en marknad, stå och prata med en kompis eller stå och titta på en konsert eller nåt liknande, så är jag så pass hämmad i vad jag kan göra utan att få ont. Jag önskar jag hade en pall på ryggen som enkelt kunde fällas ner så att jag kunde sätta mig när jag behövde. Som det är nu får jag välja mellan att gå ifrån andra och sätta mig, att inte kunna ta del, eller att stå kvar och få skitont.

Jag är så djävulskt less på det här. Jag har drömmar. Jag vill kunna stå, gå, ta en promenad, dansa. Jag tycker inte att jag har vansinniga drömmar. Inga elitlopp eller stora prövningar att utsätta kroppen för. Bara normalt liv.

det här med ryggen, magen och värken

Idag har jag varit till Smärtrehabiliteringen på Skönvik. Det är något jag väntat på rätt länge och nu fick jag äntligen åka. Idag fick jag träffa en sjukgymnast/beteendevetare som undersökte mig och ställde massor av frågor. Han hade koll på min journal och alla turer som varit.

Min förra sjukgymnast sa ju att jag är överrörlig och att det är därför jag har ont. Dvs att min muskulatur var klen och inte klarade av att hålla ihop mig och hålla mig i en bra hållning bäckenmässigt så jag svankade för mycket. Jag har ifrågasatt det där. För mig kändes det konstigt att det skulle uppstått med tanke på att jag var normalviktig, red, cyklade, promenerade och dansade på den tiden. Det kändes också konstigt eftersom jag får som ondast när jag lutar mig lite framåt. Diskar, står vid en köksbänk osv. Men jag tänkte att hon väl visste bättre än mig.

Den här sjukgymnasten säger att även om jag är rörlig så är jag inte så överrörlig att det är något fel. Han tror inte heller att mitt onda sitter i SI-lederna som jag trott, utan i korsrygg/ländrygg. Han pratade om att det kan ses förändringar där på röntgen, något som ingen pratat med mig om. Jag fick ju av en slump veta hos förra sjukgymnasten att det synts en diskutbuktning på bilderna från magnetröntgen jag gjorde för tio år sen, men ingen har pratat med mig om det.

Han sa att även om jag har en hel del problematik som kan hänga ihop med Fibromylagi så reagerade jag idag inte på nog många punkter för att få den diagnosen idag. Han sa att har man värk såhär länge så blir man ju smärtkänsligare på ett annat sätt än den som inte har värk. Jag tycker att en hel del saker med Fibro stämmer men jag sökte ju inte för att jag misstänkte det utan för att jag hade ont i ländryggen. Läkaren på vårdcentralen misstänkte Bechterew och jag fick nobben på det och en Fibromyalgi-diagnos istället hos reumatologen.

Ärligt talat bryr jag mig inte vidare mycket om vad jag har för fel. Det finns inget egenvärde i en speciell diagnos eller så. Jag vill bara ha hjälp. Jag behöver inte kunna springa eller så. Jag vill kunna dansa och promenera. Leva normalt utan en massa värk.

Nu är jag erbjuden rehabilitering. Få träffa läkare, utreda hur bra jag sover osv. Jag är oerhört nöjd över det. Tacksam för att jag äntligen hittat någon som inte bara konstaterar att jag har ont och sen skickar hem mig.

IMGP6405

Nu försöker jag slappna av och läsa lite i lugn och ro. Min mage visar stressymptom just nu och jag försöker häva det innan det går för långt och gör för ont. Resten av veckan blir det studier i lugn och ro (hoppas jag) och inga måsten. Det enda jag behöver göra är att laga mat. Allt annat kan vänta.

försöker vakna

frusen
Känner mig inte vaken trots att jag varit uppe sen nio. Men ändå gäspar jag och känner mig helt väck i huvudet. Funderar på att motionera motionscykeln en sväng innan jag ska hoppa in i duschen. Det kanske kan få igång blodflödet till hjärnan så att jag vaknar till lite.

Blodflöde förresten. Min blodcirkulation är rejält dålig. Jag domnar i fötterna titt som tätt och ibland i händerna med. Inte jättekul när det (som just nu) sticker och värker i en fot. Jag skulle behöva skriva ner alla såna här saker och ta med nästa gång jag träffar en läkare, för annars blir det mest så att man inte kommer på något när man väl sitter där. Nu är det iofs inte så ofta jag träffar läkare, för att ha fibromyalgi är jag ju väldigt obehandlad. Inga mediciner osv.

Men jag svamlar när jag borde sätta mig på cykeln. Dags att röra på mig lite.

slut som människa får börja om som trampcykel

gråa snöiga grenar
Ont i kroppen idag. Fast jag tror att jag är i gott sällskap. Pratade med mamma och hon berättade att en gammal kompis till mig (som hon jobbar med nu) har haft en tuff höst. Hon har reumatiska problem och den här hösten har tydligen varit usel. Och en av mina fd jobbarkompisar som också har fibromyalgi har också haft en jobbig höst. Kanske någon annan som har fibro eller liknande kan berätta hur de upplevt hösten?

Mattias skjutsade iaf ner mig till affären så att jag slapp gå eller åka buss för att handla. Så nu blir det en skapligt vettig middag iaf. Och jag ska sätta igång diskmaskinen så att det rensas upp i köket lite också. Sen tänker jag inte anstränga mig mer idag. Huvudvärken ligger och lurar under ytan och jag vill inte att den ska bryta lös.

från snöfall till sendrag

snöiga bilar
Så kom det lite snö igen. Visserligen blöt sådan och sen regnade det en massa… Bäst att passa på att fota den medans den ligger kvar resonerade jag och huttrade på balkongen en stund.

Ibland smyger försämringar på en när man inte riktigt märker det. Och det kan lätt vara skrämmande. Jag är ju gammal brevskrivare. Har haft många brevvänner och skrev oftast långa brev. Jag skrev också dagbok. Långa inlägg där jag ältade allt från kärlekssorg till mer kärlekssorg. Ja, det var mest kärlekssorg på den tiden.

Häromdagen fick jag för mig att jag skulle skriva lite. För hand alltså. Och plötsligt klarnade något för mig som visserligen har kommit gradvist, men som jag inte har reflekterat över. Jag kan inte skriva längre. Inte några längre texter iaf. Jag får ont och handen krampar efter mindre än en A5-sida. Så är jag tvungen att släppa pennan och ”gymnastisera” fingrarna lite.

Jag har ju börjat få sendrag i högerhanden också. Något som jag upptäckte när jag stod i kassan på jobbet och skulle vända på en kruka för att titta på priset under. Obehagligt och opraktiskt måste jag säga.

Nu är frågan varför min hand gör så mot mig? Brukar fibromyalgi sätta sig på händerna sådär? Jag är tacksam att jag kan skriva det mesta på datorn och jag inser att det är dags att digitalisera dagboken med. Men det är med sorg eftersom jag alltid älskat handskrivna sidor och brev.
:worried:

aj som fan typ

Jag är lite less på att ha ont när jag vaknar. Jag får aldrig minsta lilla andningsrum utan jag har ont precis hela tiden. Jag är aldrig utsövd och det tär på en.

Jag har haft ont så länge jag kan minnas, så jag minns inte hur det känns att vara smärtfri. Men jag fantiserar om det. Jag fantiserar om att vara en av dem som inte har ont, som kan gå utan att få ännu ondare, som kan böja sig fram utan att ländryggen krampar.

Jag har en dålig dag, märks det?