Idag är ingen vanlig dag, idag är min 38-årsdag och jag firar den med en lätt sömnbrist. Gårdagen var en dålig dag värkmässigt och det höll i sig hela natten. Det är sällan jag vaknar av att jag har ont. Jag är ovanlig på så vis eftersom det är vanligt att de som har kronisk värk också har störd nattsömn. Jag brukar sova som en stock, men i natt vaknade jag flera gånger och vred och vände på mig i hopp om att hitta någon ställning där det kändes bättre.
Gårdagen var jobbigt eftersom min läkare ringde också. Han hade svar på den första proverna och de visar att jag hade bra levervärden, bra blodvärde (141) och ingen höjd sänka osv. Även om det är bra att värdena ser bra ut så betyder det att vi fortfarande famlar i mörkret över vad som är fel på ländrygg/sacroiliacaleder och jag anar att det här kommer att bli en repris av tidigare när de bara ryckt på axlarna och konstaterat att jag haft ont och sen skickat hem mig utan hjälp. Dessutom ville han inte skriva remiss för magnetröntgen utan bara slätröntgen. Och han tyckte inte att det var akut eftersom jag ”haft ont så länge”. Att jag får ondare och ondare var tydligen inte relevant. Hur det begränsar mig var inte relevant. Jag är besviken över att jag inte tas på allvar alls.
Idag blir det lugnt firande här hemma. Lite vänner, lite grillning, lite snack och trevligt umgänge. Det kommer att bli bra.