Idag har jag varit ledig från jobbet och istället varit till Skönvikt på återbesök till sköterska, dietist och läkare. Jag har fått lite nya vitaminer och besked om en massa värden som är bättre än de var före operationen.
Efter det har jag varit till ortoptisten på ögonmottagningen och sedan har jag tittat på glasögonbågar tills jag var trött men fortfarande velig.
Nu är jag trött och i morgon vankas jobb igen.
#37/100
Jag har visserligen lite ont i magen, men det här är ändå en bra söndag. Idag blev dagen då vi passade på att ta oss tid att se nya Star Wars-filmen. Jag, Mattias, tonåringen och Mia gick tillsammans. Min mage straffar mig nu eftersom jag åt för uselt innan filmen och sedan åt för mycket av Mattias popcorn under filmen, men med lite snällare ätande här hemma har det börjat ge med sig och jag är ändå nöjd för filmen var helt ok och jag har haft trevligt.
Så har jag hittat någon i en köp och sälj-grupp på Fb som säljer den lampa som jag velat ha till köket, så jag slog till på den och ska hämta upp den imorgon. Alltid kul att fynda litegranna och kanske få till det precis som jag vill i köket när jag är klar. Jag ska skruva ihop ett skåp jag köpt till vardagsrummet också så blir det kanske ännu bättre här med. Tanken är att det här ska bli året när jag får till det lite här hemma som jag vill. Bättre förvaring. Smartare lösningar.
Första steget nu är att rensa bland kurslitteratur och papper från skoltiden. Allt behövs inte sparas alls. Så nu försvinner det ur mina hyllor. Bara det som känns relevant ska sparas.
Det har ju hänt ett och annat måste man konstatera. Hur jag ser ut nu jämfört med hur jag såg ut innan operationen. Och jag tyckte ändå inte att jag såg så tjock ut i ansiktet innan. Men det gjorde jag ju ser jag nu helt tydligt.
Jag har hamnat på en viktplatå och har stått stilla i en och en halv månad. Håller lite tummarna för att det ska släppa och att lite till ska försvinna. Inte så mycket kvar innan jag befinner mig på normalt BMI vilket varit mitt huvudmål.
Ska se om jag kan hitta någon bild där min kropp syns bra som jag kan använda som före-bild på en sådan jämförelse. Det är kul att ha för egen del eftersom man inte ser förändringen så tydligt när man ser den gradvisa förändringen i spegeln varje dag.
Mest av allt är jag lycklig över orken och hur mycket bättre min kropp känns. Att kunna stå, gå och gå i trappor utan att få ont är fantastiskt. Nu väntar fysiska utmaningar som jag aldrig trodde att jag skulle klara och jag funderar på att börja dansa igen på ett eller annat vis. Jag som inte orkat dansa på flera år. Älskar den fysiska friheten!
Så var de äntligen bortplockade. Agrafferna på min mage alltså. Det gör lite ont vid ett av såren nu, men jag tror att det beror på att en del agraffer satt väldigt bra. Tydligen läker min hud väldigt bra för den ville inte släppa agrafferna så lätt. Jag som gått två veckor och varit orolig för att de typ skulle trilla ur om jag rörde mig för oförsiktigt. (Ssch Mia, jag vet att du skrattar åt mig nu!)
#92/100
Ja vi har gjort vårt bästa för att det inte ska bli någon sommar. Först köpte vi bord till altanen och idag har vi köpt två baden-baden-stolar. Man kan ju räkna ut med lilltån att det inte kommer att bli varmt nog för att jag ska kunna ligga under parasollet i en av dem och läsa.
Imorgon ska jag få ta bort agrafferna. Det ska bli så oerhört skönt! Jag har ju redan nu börjat kunna ligga på sida, men jag misstänker att det kommer att bli mycket skönare om det inte stramar runt agrafferna när magen rör sig.
#91/100
Ikväll blev det en tur till vänner för grillning. Jag befinner mig ju fortfarande i puréfasen efter operationen så vad jag än skulle äta så fick det lov att vara lättmosat. ”Det som kan mosas med en gaffel” sa dietisten. Alltså åt de övriga kött och potatis och jag åt lax och fetaost med lite romsås. Det var gott som attan, så jag känner verkligen inte att jag missade något. Det är möjligt att grillad lax är det jag kommer att äta en lång tid framöver. Tills jag ledsnar och vill ha kött igen.
Innan det så var jag och C till Borlänge en sväng. Jag börjar få slut på byxor som jag passar i eftersom jag har krympt ur flera av mina jeans. Och så behövde jag bh:ar efter som jag antingen har krympt ur dem eller så har bågarna gått sönder. Nu har jag flera nya såna, nya jeans och ett par nya svarta urmjuka sköna byxor som jag invigt ikväll. Så nu är jag lite kittad för ett tag fram över iaf. Vi får väl se när det är dags att inventera igen, men jag ska gräva i mina påsar med kläder som jag blivit för tjock för tidigare. Kanske kan jag krympa mig genom delar av min gamla garderob. Jag hoppas det iaf.
#90/100
Jag har ju berättat att jag opererats men jag har inte orkat skriva mer. Man blir löjligt matt av narkos och att vara nyopererad och dessutom gjorde det i början ont att sitta vid datorn. Och inte är det jättekul att blogga långa saker från mobilen inte.
Operationen var iaf en gastric bypass. Den är resultatet av ett långt övervägande och det faktum att vikten med all säkerhet påverkar mina ryggsmärtor negativt. Jag har också börjat känna av knäna och med en mor som bytt båda knälederna på grund av artros så inser jag ju vart det barkar om jag inte tar tag i situationen. Jag måste göra det jag kan för att minska belastningen på min kropp. Dessutom, eftersom jag har PCOS, så var det nog bara en tidsfråga innan diabetes typ 2 knackade på dörren.
I mars hade processen kommit så långt att jag var till Mora och träffade kirurg, dietist och narkosläkare. I slutet av april var det dags att börja på flytkost. Man får lov att gå ner en del före operationen för att levern ska avfettas och minska så att den inte är i vägen under operationen. Och jag hade någon som påminde mig om det ofta. Hon vet ju hur svag jag är hon Mia. Här i Dalarna ska man ”flyta” i fyra veckor och gå ner cirka 10 % av sin kroppsvikt. Jag har hört om andra landsting som inte är så strikta, men då fattar jag inte hur levern hinner minska i storlek. Jag gick iaf ner det jag skulle och min lever var tydligen fin, så det känns ju bra. Så har jag gjort det jag kan för att optimera läget.
Förra tisdagen opererades jag i Mora och det gick bra. Jag var fiffig och ställde in blogginlägg innan för den dagen och det var ju tur eftersom jag bara sov och sov på kvällen efter operationen. Mattias satt bredvid en lång stund som jag bara sov och Mia var in och hälsade på och jag bara sov. Jättesällskapligt. Jag hade varit fiffig och tagit med mig en bok och en korsordstidning för man har ju legat på sjukhus tidigare och vet hur uttråkad man kan vara liksom. Jomen tjena. Jag sov. Och dagen efter åt jag. Man ska ju äta lite och ofta efter en sån här operation, speciellt nu i början, och jag åt så långsamt att jag typ inte hann annat än att äta.
Första veckan var det soppor och fil bara. Nu på vecka 2-4 så får jag ge mig på mat som går att mosa med en gaffel typ. Det och knäckebröd som man tuggar väl. En knäckebrödsmacka kan tydligen vara en livräddare, för jag hade helt tappat matlusten av allt flytande. Fast fil fortsätter jag äta. Det bryter fint mot knäckemackorna med mjukost. Nu gäller det att komma igång med rutinerna och få någon slags ordning på maten. Den mest positiva ändringen so far måste nog vara att jag brutit mitt Oboy-beroende. Vilken stor sockerbov till last det har varit. Jag jobbar vidare med att få in nya rutiner.
#87/100