I lördags var det dags för Mia att åka Tjejvasan igen och jag var traditionsenligt chaufför till start, skidomhändertagande efter målgången och tillhandahållare av kanelgifflar och Pepsi Max.
I år var det betydligt mer kö till Oxberg där starten skedde, så vi fick stressa lite på plats vid starten. Efter det väntade jag kvar en timme tills det var dags för hennes syster att starta innan jag tog mig ner till Mora för att leta rätt på en parkeringsplats igen. I år var det om möjligt ännu mer körigt med det.
Medan tjejerna skidade passade jag på att hänga inne på Vasaloppsmässan där en trevlig försäljare av kläder med klassikertryck hade SVT Play igång på en dator och tittade på damernas tremil från VM i Falun. Jag tjuvtittade där tills det var klart och vid det laget var det strax dags för Mia och syster att gå i mål. Mycket bra tajming. Vi väntade in Mias ex-kollega också och sen var det dags för mig att hämta upp dottern hos sin pappa och styra kosan hemåt.
I slutänden hade jag suttit vid ratten eller stått och gått i 12 timmar. Något som min rygg och mina knän/fötter inte alls uppskattade. Idag känner jag mig lite öm i kroppen. Men det är kul att vara med tycker jag så när hon än åker kommer jag att ställa upp. Fast jag kommer kanske att få lov att se över lite hur jag spenderar väntetiden. Kanske inte är så smart att stå hela tiden.
#1/100
Nästa Ã¥r blir det ju Öppet spÃ¥r och dÃ¥ är det ju dumt om du ska stÃ¥ hela dagen, dÃ¥ fÃ¥r du Ã¥ka hem till mig och vila dig pÃ¥ soffan istället och vänta pÃ¥ att jag ska traggla mig i mÃ¥l….eller komma med bussen när jag hamnat bakom repet.
Inte ska du hamna bakom nåt rep inte. Men nog är det praktiskt att det finns ett ställe där det är varmt och mysigt där man kan vara.