Lediga dagar har man inte för att man ska ligga på soffan. Lediga dagar har man för att man ska kunna färga håret bland annat. Den här gången tog färgen bättre och det blev mer rödbrunt. Mörkt rödbrunt. Det är mörkare än det är på bilden, men så ser inte t-shirten svart ut heller fast den är det i verkligheten. Det är också mer glans och stuns i det än vad som syns här.

Lediga dagar är också för att man ska åka in till stan och träffa sin tatuerare. En idé är sjösatt och nu ska det följas upp med en träff till och en första tid för tatuering. Jag tror att det ska bli riktigt bra.

Så har jag hämtat upp ett par böcker åt mamma. Uppenbarligen har vi en avlägsen släkting (vår gemensamma nämnare föddes 1657 och bodde i Transtrand) som skrivit böcker om vår släkt och dess förkärlek för sportsliga aktiviteter och då främst skidåkning. Tydligen är jag släkt med Sixten Jernberg också. Ungefär halvvägs in i den drygt 600 sidor tjocka boken dyker min gren av släkten upp, då främst representerad av mammas kusin Bengt Nåjde. Och mitt bland bilderna finns min fina morfar. Det är nu drygt ett år sedan han och mormor dog. Jag saknar dem så otroligt mycket!

Jag har hunnit handla också. Och lämnat över dottern till hennes far. Plus att jag har lagat mat fast jag är ensam hemma. Det händer inte ofta annars kan jag säga.

Idag har jag suttit och hållit koll på mina vasaloppsåkande släktingar. En av mina kusiner har åkt och min morbror är fortfarande ute i spåren och far, men det är inte vansinneslångt kvar iaf. Jag är stolt över dem båda.

Skidåkning ligger ju i släkten och jag är släktens svarta får. Min mamma roade sig härom veckan med att be min dotter om att hon skulle fråga mig hur man gör lappkast. Det finns en lagom pinsam historia bakom det. (Hur gör man egentligen smidigast för att ta sig upp när man ligger på mage i snön med en skida åt vardera hållet?) Till mitt försvar var jag bara 10 år eller så. Jag inbillar mig att min balans inte var färdigutvecklad i den åldern…