vimsig.com

Tag Archive: skidåkning

typ söndagen och måndagen och tisdagen

Bra jag är på det här då. Jag ligger redan efter. Söndagen spenderade jag ju ändå bara sittandes i soffan kollandes på skidåkning. Först Vasaloppet och sedan femmilen från VM. Efter det fick jag feeling och gjorde rent mina skidor från tjejvasavallningen. Sedan satt jag och sökte på hur man lägger på ny tape själv och lite om vallningsfria. Jag tänker mig att man kan ju ha två par skidor till nästa säsong.

Igår fick jag jättetråkigt besked eftersom min styvfar tyvärr fått lov att ta bort en av katterna. Vackra Kajsa blev sjuk och fick somna in. Så igår kväll hade vi fullt upp med att gråta.

Idag har jobbet inneburit start av DRG-utbildning och det är väldigt spännande. Jag vill bli bättre på kodningen och det är väldigt lärorikt.

#5/100

vasaloppssöndag

Just nu sitter jag här och väntar på att tvättmaskinen ska bli klar så att jag får hänga tvätt och gå och lägga mig. Annars har jag mest hållit koll på Vasaloppet idag. Jag är stolt över mina släktingar som åkt idag och inspirerad av att påbörja någon slags skidåkning nästa vinter när Mia har övertalat mig till att åka Tjejvasan med henne. Det här kan bli spännande.

Min kusin åkte i år Vasaloppet på 6 timmar och 13 minuter. Han hamnade alltså bara en dryg minut från att få medalj. Min 18-åriga tremänning däremot kom i mål på mindre än 5 timmar och 57 minuter vilket innebar medalj i hans första Vasalopp. Ack om man var så pigg och fräsch i kroppen ändå. Min andra tremänning som åker i tävlingsklassen på Tjejvasan gjorde sitt första Vasalopp och kom i mål på dryga 8 timmar och 28 minuter. Jag känner mig mer än någonsin som familjens svarta får vad det gäller skidåkning, men det är klart att man får ta med i beräkningen att jag har varit fet och haft kroniskt ont under väldigt mycket år. Nu ska det bli lite kul att testa om min kropp klarar en massa saker, om min rygg låter mig göra såna här saker.

Nu låter det som tvättmaskinen centrifugerar så jag ska göra mig redo så att det bara är att hänga tvätten och stupa i säng sedan. Jag är vansinnigt trött.

#6/100

lite tjejvasaloppsåkarservice igen

I lördags var det dags för Mia att åka Tjejvasan igen och jag var traditionsenligt chaufför till start, skidomhändertagande efter målgången och tillhandahållare av kanelgifflar och Pepsi Max.

I år var det betydligt mer kö till Oxberg där starten skedde, så vi fick stressa lite på plats vid starten. Efter det väntade jag kvar en timme tills det var dags för hennes syster att starta innan jag tog mig ner till Mora för att leta rätt på en parkeringsplats igen. I år var det om möjligt ännu mer körigt med det.

Medan tjejerna skidade passade jag på att hänga inne på Vasaloppsmässan där en trevlig försäljare av kläder med klassikertryck hade SVT Play igång på en dator och tittade på damernas tremil från VM i Falun. Jag tjuvtittade där tills det var klart och vid det laget var det strax dags för Mia och syster att gå i mål. Mycket bra tajming. Vi väntade in Mias ex-kollega också och sen var det dags för mig att hämta upp dottern hos sin pappa och styra kosan hemåt.

I slutänden hade jag suttit vid ratten eller stått och gått i 12 timmar. Något som min rygg och mina knän/fötter inte alls uppskattade. Idag känner jag mig lite öm i kroppen. Men det är kul att vara med tycker jag så när hon än åker kommer jag att ställa upp. Fast jag kommer kanske att få lov att se över lite hur jag spenderar väntetiden. Kanske inte är så smart att stå hela tiden.

@miiajoh i mål på sin andra Tjejvasa.

A video posted by Maria (@chokladkola) on


#1/100

vasalopp och min ickeexisterande skidkarriär

Min familj är skidåkare. Alltså inte min närmaste familj, men på morfars sida kryllar det av skidåkare. Längdskidåkare. Min morfar tävlade när han var yngre och var och varannan har åkt Vasalopp eller Öppet spår osv.

Jag har sedan länge accepterat att jag är familjens svarta får. Min mor skrattar fortfarande åt den gången när jag som 10-åring föll framlänges mitt i ett lappkast och inte höll på att ta mig upp. Vet ni hur svårt det är när man ligger på mage i snön med en skida åt vardera hållet?! Första året på gymnasiet ramlade jag och sträckte sönder en muskel. Den läkte inte som den skulle och min läkare hävdade att jag ju inte kunde ha ont eftersom det inte syntes på röntgen. Jag gick på kryckor av och an hela gymnasiet innan jag bytte läkare och fick behandling av sjukgymnast. Blev jättebra. Min skidåkning däremot hämtade sig aldrig igen och såvitt jag vet står mina skidor fortfarande på logen vid huset där mormor och morfar bodde.

Nu på senaste tiden har något hänt dock. För det första har jag en tremänning som lägger ut fantastiska bilder från skidspåren runt Grönklitt. För det andra gick Mia och köpte skidor som en del av hennes projekt med Tjejklassikern som inkluderar Tjejvasan. För det tredje så åker min kusin både Vasalopp och Marcialonga på vintrarna nu och oftast gör min morbror det också. Min kusin åker dessutom bara bättre och bättre. I år åkte han 34 minuter bättre än i fjol och kom därmed i mål på en tid under sju timmar. Det tycker jag är fantastiskt bra. Speciellt med tanke på att han bor i Skåne och därmed har något begränsade möjligheter till träning på snö.

Någonstans i det här är det väldigt inspirerande. Kanske man skulle våga sig på att prova någon vinter? Om jag lyckas få ordning på lite muskler i kroppen först (något som ju inte är helt enkelt pga all värken jag skrev om igår). Tanken finns där i alla fall. Jag tänker använda den som drivkraft oavsett om det blir verklighet eller ej.

#2/100

ledig dag

Lediga dagar har man inte för att man ska ligga på soffan. Lediga dagar har man för att man ska kunna färga håret bland annat. Den här gången tog färgen bättre och det blev mer rödbrunt. Mörkt rödbrunt. Det är mörkare än det är på bilden, men så ser inte t-shirten svart ut heller fast den är det i verkligheten. Det är också mer glans och stuns i det än vad som syns här.

nyfärgad

Lediga dagar är också för att man ska åka in till stan och träffa sin tatuerare. En idé är sjösatt och nu ska det följas upp med en träff till och en första tid för tatuering. Jag tror att det ska bli riktigt bra.

tegelstenstung bok

Så har jag hämtat upp ett par böcker åt mamma. Uppenbarligen har vi en avlägsen släkting (vår gemensamma nämnare föddes 1657 och bodde i Transtrand) som skrivit böcker om vår släkt och dess förkärlek för sportsliga aktiviteter och då främst skidåkning. Tydligen är jag släkt med Sixten Jernberg också. Ungefär halvvägs in i den drygt 600 sidor tjocka boken dyker min gren av släkten upp, då främst representerad av mammas kusin Bengt Nåjde. Och mitt bland bilderna finns min fina morfar. Det är nu drygt ett år sedan han och mormor dog. Jag saknar dem så otroligt mycket!

morfar

Jag har hunnit handla också. Och lämnat över dottern till hennes far. Plus att jag har lagat mat fast jag är ensam hemma. Det händer inte ofta annars kan jag säga.

många mil skidåkning

bild från fredagens skotertur

Idag har jag suttit och hållit koll på mina vasaloppsåkande släktingar. En av mina kusiner har åkt och min morbror är fortfarande ute i spåren och far, men det är inte vansinneslångt kvar iaf. Jag är stolt över dem båda.
:up:

Skidåkning ligger ju i släkten och jag är släktens svarta får. Min mamma roade sig härom veckan med att be min dotter om att hon skulle fråga mig hur man gör lappkast. Det finns en lagom pinsam historia bakom det. (Hur gör man egentligen smidigast för att ta sig upp när man ligger på mage i snön med en skida åt vardera hållet?) Till mitt försvar var jag bara 10 år eller så. Jag inbillar mig att min balans inte var färdigutvecklad i den åldern…
:g