Jag hade tänkt att jag skulle skriva träningsrelaterat idag, men jag har inget fokus så det får skjutas upp.
Idag har jag varit in en sväng och jobbat extra. Vi går ut på helgerna nu när vi har mycket att skriva så jag tog några timmar och jobbade. Tänkte att det var bra att ta det idag och inte imorgon, för då ska jag titta på Vasaloppet tänkte jag. Och just av Vasalopps-anledningen så tog jag sovmorgon idag för det blir det ju inte imorgon.
#4/100
Just nu sitter jag här och väntar på att tvättmaskinen ska bli klar så att jag får hänga tvätt och gå och lägga mig. Annars har jag mest hållit koll på Vasaloppet idag. Jag är stolt över mina släktingar som åkt idag och inspirerad av att påbörja någon slags skidåkning nästa vinter när Mia har övertalat mig till att åka Tjejvasan med henne. Det här kan bli spännande.
Min kusin åkte i år Vasaloppet på 6 timmar och 13 minuter. Han hamnade alltså bara en dryg minut från att få medalj. Min 18-åriga tremänning däremot kom i mål på mindre än 5 timmar och 57 minuter vilket innebar medalj i hans första Vasalopp. Ack om man var så pigg och fräsch i kroppen ändå. Min andra tremänning som åker i tävlingsklassen på Tjejvasan gjorde sitt första Vasalopp och kom i mål på dryga 8 timmar och 28 minuter. Jag känner mig mer än någonsin som familjens svarta får vad det gäller skidåkning, men det är klart att man får ta med i beräkningen att jag har varit fet och haft kroniskt ont under väldigt mycket år. Nu ska det bli lite kul att testa om min kropp klarar en massa saker, om min rygg låter mig göra såna här saker.
Nu låter det som tvättmaskinen centrifugerar så jag ska göra mig redo så att det bara är att hänga tvätten och stupa i säng sedan. Jag är vansinnigt trött.
#6/100
Idag har jag lyssnat klart på sista delen av Hunger Games-böckerna så nu är min hjärna fri att göra normala saker igen. Utöver det har jag och C varit till Kupolen en sväng för att dricka chai latte (eller i C’s fall vaniljlatte) och strosa lite i butiker. Har också monterat ner taklampan i gästrummet och lämnat tillbaka den till IKEA eftersom de återkallade den. Så nu grubblar jag över vad sjutton man ska hänga där istället. Det är inte helt lätt att ha lågt till tak inte.
Mattias påminde mig om att jag ju inte tittade på Melodifestivalen och när jag fick fram det hamnade jag mitt i duellen mellan Dolly Style och Samir & Viktor. Världens sämsta timing. Ryser fortfarande bara vid tanken på det. Jag hade inte fattat heller att det var fyra låtar som skulle gå vidare. Jag hade ju en förhoppning om att båda de låtarna skulle slås ut, men sådan tur hade vi ju inte.
Imorgon väntar en förmiddag framför Vasaloppet. Jag har ju en kusin som åker och jag måste ju förutom eliten hålla koll på hur det går för honom. Mental laddning för mina planer att börja åka skidor igen nästa vinter även om det inte blir några nio mil för mig inte.
#5/100
Andra dagen i rad på helgen som jag vaknat före 8 utan väckarklocka. Nästan så att jag börjar fundera på om jag tagit klivet till tant. Idag var det iofs praktiskt eftersom jag ville se Vasaloppet.
Jag har en kusin och en tremänning som åkt Vasaloppet idag, så jag satt och försökte hålla koll på deras tider. Det var slitsamt inte bara för dem, utan även för mig som slet med Vasaloppet kraschade resultatservice. Jag har ytterst låg tolerans för trasslande teknik.
Drömmen om att själv kunna åka skidor igen finns fortfarande kvar. Jag tror inte att jag någonsin kommer att åka hela Vasaloppet, men kanske en Tjejvasa om min kropp samarbetar. Nåväl, först ska jag lista ut vad knölen i min rygg är för något.
#8/100
I lördags var det dags för Mia att åka Tjejvasan igen och jag var traditionsenligt chaufför till start, skidomhändertagande efter målgången och tillhandahållare av kanelgifflar och Pepsi Max.
I år var det betydligt mer kö till Oxberg där starten skedde, så vi fick stressa lite på plats vid starten. Efter det väntade jag kvar en timme tills det var dags för hennes syster att starta innan jag tog mig ner till Mora för att leta rätt på en parkeringsplats igen. I år var det om möjligt ännu mer körigt med det.
Medan tjejerna skidade passade jag på att hänga inne på Vasaloppsmässan där en trevlig försäljare av kläder med klassikertryck hade SVT Play igång på en dator och tittade på damernas tremil från VM i Falun. Jag tjuvtittade där tills det var klart och vid det laget var det strax dags för Mia och syster att gå i mål. Mycket bra tajming. Vi väntade in Mias ex-kollega också och sen var det dags för mig att hämta upp dottern hos sin pappa och styra kosan hemåt.
I slutänden hade jag suttit vid ratten eller stått och gått i 12 timmar. Något som min rygg och mina knän/fötter inte alls uppskattade. Idag känner jag mig lite öm i kroppen. Men det är kul att vara med tycker jag så när hon än åker kommer jag att ställa upp. Fast jag kommer kanske att få lov att se över lite hur jag spenderar väntetiden. Kanske inte är så smart att stå hela tiden.
#1/100
Min familj är skidåkare. Alltså inte min närmaste familj, men på morfars sida kryllar det av skidåkare. Längdskidåkare. Min morfar tävlade när han var yngre och var och varannan har åkt Vasalopp eller Öppet spår osv.
Jag har sedan länge accepterat att jag är familjens svarta får. Min mor skrattar fortfarande åt den gången när jag som 10-åring föll framlänges mitt i ett lappkast och inte höll på att ta mig upp. Vet ni hur svårt det är när man ligger på mage i snön med en skida åt vardera hållet?! Första året på gymnasiet ramlade jag och sträckte sönder en muskel. Den läkte inte som den skulle och min läkare hävdade att jag ju inte kunde ha ont eftersom det inte syntes på röntgen. Jag gick på kryckor av och an hela gymnasiet innan jag bytte läkare och fick behandling av sjukgymnast. Blev jättebra. Min skidåkning däremot hämtade sig aldrig igen och såvitt jag vet står mina skidor fortfarande på logen vid huset där mormor och morfar bodde.
Nu på senaste tiden har något hänt dock. För det första har jag en tremänning som lägger ut fantastiska bilder från skidspåren runt Grönklitt. För det andra gick Mia och köpte skidor som en del av hennes projekt med Tjejklassikern som inkluderar Tjejvasan. För det tredje så åker min kusin både Vasalopp och Marcialonga på vintrarna nu och oftast gör min morbror det också. Min kusin åker dessutom bara bättre och bättre. I år åkte han 34 minuter bättre än i fjol och kom därmed i mål på en tid under sju timmar. Det tycker jag är fantastiskt bra. Speciellt med tanke på att han bor i Skåne och därmed har något begränsade möjligheter till träning på snö.
Någonstans i det här är det väldigt inspirerande. Kanske man skulle våga sig på att prova någon vinter? Om jag lyckas få ordning på lite muskler i kroppen först (något som ju inte är helt enkelt pga all värken jag skrev om igår). Tanken finns där i alla fall. Jag tänker använda den som drivkraft oavsett om det blir verklighet eller ej.
#2/100