Alltså jag börjar fundera på vad fanken jag har gjort för illa egentligen. Karma verkar ha siktat in sig på mig. Sen jul har jag varit in på akuten två gånger, opererat bort en cysta, haft migrän, haft magkatarr och till sist en förkylning.
I söndags tog vi en liten skotertur. Eller min var liten och alla de andras var längre eftersom jag välte med skotern på en åker och slog i knät och axeln. Dottern som satt bakpå klarade sig jättebra, men jag hade ont. Så jag åkte hem och tog det lugnt innan de andra kom tillbaka. Sen blev det en sväng till akuten för att kolla till knät.
De röntgade mig bl.a. och under veckan sen har jag också varit in på skiktröntgen. Och jag har tydligen en spricka i benet precis under leden. Så nu har jag fått en ortos för att stötta benet. Tanken är att jag ska kunna gå relativt normalt med den. Problemet för mig är att jag har vansinnigt ont i fästet till vadmuskeln och att vadmuskeln krampar titt som tätt. Jag försöker stretcha försiktigt i hopp om att få den att funka så att jag kan klara mig med bara ortosen och slipper ha kryckorna. Dessutom har jag ju ont i axeln så det har ju inte varit direkt problemfritt att gå på kryckor.
Känns urlöjligt. Att tippa på en vanlig åker och landa så pass mjukt och ändå göra sig så illa. Och det är väldigt opraktiskt att ha ont och inte kunna röra sig ordentligt.
