vimsig.com

Tag Archive: löpning

rosa bandet-loppet

Helgen innan jag opererades var det dags för mitt andra lopp i Tjejklassikern, Rosa bandet-loppet (det som tidigare hette Lidingö tjejlopp). Det består av sista (och jobbigaste) milen på Lidingöloppet. Jag laddade med att ligga på gräset och ha ont i magen eftersom buksmärta är en bitch som alltid kommer ovälkommen. Men det gav med sig någorlunda och höll sig i schack under loppet tack och lov.

img_1778 img_1780

Jag sprang något snabbare än på Midnattsloppet (drygt en minut) och kom i mål på 1:13:17. Med tanke på hur mycket jag gick i alla 5498 uppförbackar så är jag ruskigt stolt och nöjd. Det kändes riktigt bra. Det var dammigt som attan och skorna har jag skrubbat med en gammal tandborste efteråt.

img_1784 img_1786

Ytterligare en medalj till samlingen och halvvägs genom Tjejklassikern. Jag har nu de två svåraste grejerna kvar så nervositeten är fortfarande stor. Men jag har köpt skidor i alla fall så nu är jag redo för snön hoppas jag.

september

Så september då. Vad gjorde jag då? Först var vi på DAK-marknaden på Lugnet och tittade på bildelar och verktyg och allt annat som fanns till salu där. Vi gick redan på fredagskvällen och det var kallt och mörkt men oväntat mycket folk.

img_1656 img_1657

Kattgos finns det alltid plats för. Norpan har varit mitt stora sällskap i säng och soffa så snart hon får chansen. Älskade pälskorven.

img_1663 img_1664

Snapchat har vunnit mig. Och tydligen kan till och med jag ta egobilder om jag får lite filter att leka med. Fast jag försöker vänja mig med att vara med på bild över huvud taget.

img_1680 img_1682

Jag följde med Mia ner till Stockholm när hon sprang Stockholm halvmaraton. Det var rätt varmt vilket var skönt för mig som inte sprang. Och så blev jag vittne till hur en grupp människor fiskade upp den här fågeln ur vattnet där den låg intrasslad i fiskelinor. De trasslade lös den och tog den med för att få hjälp från en viltvårdare eller så. Rätt imponerande att se folk göra sådana saker. Jag var impad men för sen dit för att kunna göra någon nytta.

img_1692 img_1696

Hösten började komma och jag började också på löpgrupp med Runacademy. Tanken med löpgruppen är att jag ska få lite träning och något som tvingar ut mig. Det är kul att komma ut och springa med andra och testa nya typer av intervaller och sådant. Dock inte så upphetsad över att det bara blev kallare och kallare.

img_1700 img_1704

img_1728 img_1732

Sedan opererades jag för att försöka hitta orsaken till mina buksmärtor. De ville titta på mina slitsar för att se att de fortfarande var förslutna efter min gastric bypass. Det var de och det enda de hittade var lindrig esofagit och livliga tarmar. Så nu går jag på medicin som om jag vore en liten bebis med gasig mage. Det funkar skapligt och jag har i alla fall haft mindre ont tror jag.

Jag fick i alla fall ”ursnygga” lårhöga kompressionsstrumpor med öppning under foten som jag inte riktigt fick någon bra förklaring till. Och så låg jag och jämförde de infarter jag fått. Jag fick en PVK av ny modell på slussen när jag förbereddes för operation och en PVK av gammal modell nere i operationssalen. Jag vet inte vilken som är bäst men den nya fastnar mindre i saker så det var trevligare ur patientsynpunkt i alla fall.

img_1797 img_1799

img_1806 img_1807

Jag sprang lopp i september också men det kommer naturligtvis i ett eget inlägg.

midnattsloppet

I augusti var det då dags för mitt första lopp sedan jag började springa. Jag som aldrig kunnat springa när jag var yngre hade nu joggat mig upp till en sträcka på cirka 5 km och nu skulle jag prova att springa en mil! Jag var supernervös och Mia var bara taggad inför det hon kallade för ”årets roligaste mil”, dvs Midnattsloppet.

img_1538 img_1539

Vi drog alltså till Södermalm och installerade oss på hotellrummet med den vackra utsikten. Sedan tog vi en sväng iväg mot starten för att kolla vad som fanns att köpa och fixa lite käk. Vi kollade också på ”helvetestrappan” som Mia ju gick uppför en massa när hon jobbade på SÖS. Sedan åt vi på Subway och efter det låg jag på hotellrummet och dumpade en del. Kändes oerhört smart just då…

img_1542 img_1543

Vi tramsade en del med Snapchatfilter och fotograferade utsikten innan det var dags att klä om. Midnattsloppet går ju som namnet antyder på natten och vi skulle inte starta förrän strax före 23-snåret.

fullsizeoutput_8f5 fullsizeoutput_8ee

Nervositeten hängde i tills vi började springa. Jag visste ju inte vilket tempo jag skulle orka med och hur långt jag skulle orka. Jag visste att jag i värsta fall kunde gå den sträckan, men det fanns ju reptider att fundera på också.

Det kändes bra när vi började springa och jag bestämde mig för att hänga med Mia så långt jag bara orkade. Förutom de jobbiga backarna mot kyrkan och Mose backe så gick vi i en kortare backe också. I övrigt sprang vi hela tiden (när vi inte drack) och det kändes bra i kroppen. När vi närmade oss mål och jag såg klockan blev jag taggad över tanken att klara det under 75 minuter, vilket ju varit lite av ett mål. Det kändes bra i kroppen och jag kunde springa på mot mål. Kom i mål på 1:14:25 och vi klarade alltså måltiden vi hade satt upp. Jag var så sjukt nöjd och stolt. Och helt hög på upplevelsen. Nu i efterhand har jag sprungit bara sprungit ett lopp till men jag är böjd att tro att Mia har rätt. Det är verkligen årets roligaste mil!

img_1559 img_1566

snabba fötter

IMG_0948

Här sitter jag och tittar nöjt på mina nya skor. Jag har minsann gått och köpt mig ett par vettiga löparskor. Om jag kommer att löpa i dem kommer framtiden att utvisa men jag kommer i alla fall att gå i rask takt. Men jag kommer att prova att springa, det kommer jag ju.

Jag inspireras ju av Mia och hennes träning och jag måste ju ta tag i det här med att träna. Jag har förlorat på tok för mycket muskelmassa redan och dessutom måste jag ju skaffa mig någon slags kondition.

#56/100