Så fantastisk att jag bara lyssnar om och om igen. Till och mer fantastisk än Aerials eller Hypnotize, även om de båda är helt amazing.

Loggade in på banken och upptäckte att jag hade ett rent djävulskt belopp tillgängligt på kontot. Det har jag nog aldrig lyckats med förut. Låt oss fira med lite musik.

Idag har jag och dottern köpt en byrå. Den står nu jättefint inne i dotterns rum precis som jag planerat. Tanken är att ordna lite mer plats inne på hennes rum. Nu ska rensas och fixas en massa. Men det var en del bökande. dels för att Mattias inte var med. Man blir lätt bortskämd med att ha någon stark med sig när man kånkar möbler. Dels var det bökigt för att vi hade dotterns cykel på cykelstället bak på bilen också. De hade nån triatlon (fast utan simning tydligen) på skolan så jag fick skjutsa både till skolan och sen hämta eftersom hon ju inte kan ta med sig cykeln på bussen.

Jag har haft mycket ont i rygg/bäcken de senaste dagarna. Det är drygt när man konstant känner sig stel och trött i kroppen. Och jag har inga värktabletter som rår på det här. Dessutom verkar den där förkylningen aldrig ge sig. I morse vaknade jag med sandpapper i halsen igen. Nåväl, så länge det inte är värre än så här så överlever jag. Det är mest bara irriterande.

I helgen när vi var hemma hos Tomas och Catherine så tipsade Tomas om musik. Jag har ju saknat System of a Down länge nu när de har nån slags långpaus, men jag har haft dålig koll på vad bandmedlemmarna gör istället. Men nu har jag ju något nytt att lyssna på. Daron Malakians projekt Scars on Broadway är nära SOAD. Och jag har en favoritlåt! Här i liveversion för den som inte har Spotify.

Jag vill verkligen ut och dansa. Jag behöver röja på dansgolvet.

None of these boys can dance
Not a single one of them stand a chance
All of them girls a mess
I’ve seen it all before, I’m not impressed
None of them get my sex
None of them move my intellect
None of them work for me
None of them make me feel anything

(Step on it, step on it
I will accelerate)

I’m so bored in this town
Take me away from here
Play some kind of new sound
Something true and sincere
I’ve got a little girl singing on repeat in my head, oh
Take me far away from here

None of them get my stands
None of them do it like I can
None of these chicks got style
None of these drugs get me high
None of these beats are raw
None of these beats ever break the law
None of them kicks go boom
None of them bass lines fill the room

(Step on it, step on it
I will accelerate)

I’m so bored in this town
Take me away from here
Play some kind of new sound
Something true and sincere
I’ve got a little girl singing on repeat in my head, oh
Take me far away from here

I’m so bored in this town
Take me away from here
Play some kind of new sound
Something true and sincere
I’ve got a little girl singing on repeat in my head, oh
Take me far away from here

(Step on it, step on it
I will accelerate)

Robyn feat. Röyksopp – None Of Dem

Idag var det dags att fira jul igen hemma hos mina föräldrar. Fler julklappar stod på schemat, men före det en massa mat naturligtvis. Vi åt tills vi mådde illa eftersom man tydligen blir totalt blind för vad en portion är på jul. Jag och Mattias fick böcker och tröjor. Och så fick vi handdukar. Dottern fick ett berg av saker. Allt från nyttiga saker som stickade sockar, till leksaker och spel. Hon var jättenöjd. Inatt sover hon över hos mormor och morfar. Hon bad själv om att få göra det, så det blev oväntat barnfritt här, vilket vi firar med att sitta i soffan och mysa framför Sagan om konungens återkomst.

Mattias har ändå fått roligaste julklappen i år. Han och Anders bytte julklappar och Mattias fick en rock med Kafé Ökens emblem på ryggen. Jag har skrattat åt det om och om igen idag.

Imorgon är det slut på slappandet. Mattias ska fortsätta bila badrumsgolv och så finns det ju en stor risk för snö också, vilket brukar innebära plogning. Och jag har ju en massa nyttigheter att ta itu med jag med. Det måste städas en massa så att det är fritt på golven för mattläggning.

Man måste ju konstatera att Brittany Murphy inte bara var en bra skådis. Hon kunde sjunga också. Det här är en av mina favoritlåtar och den ligger fortfarande kvar i min mp3-spelare.

Läste hos Elise om hennes skam och hon länkade till Robin Sparkles video. Alltså, alla som inte har sett How I Met Your Mother och då främst avsnittet där det avslöjas att Robin en gång i tiden varit Robin Sparkles, tonårspopstjärna i Kanada, borde se det omedelbart. Underbart!