Så kom det väntade bakslaget. Igår morse snöade det rejält. Trafikkaos överallt och jag satt inne och tittade ut på vädret. Jag skulle ju inte åka någonstans så jag behövde inte fundera på väglag tack och lov.
På eftermiddagen var det barmark igen. Det som göms i snö kommer fram i tö. Makens skor som han glömde utanför altandörren i lördags är numera väldigt mycket blötare. Vi får väl se om de hämtar sig eller om han måste köpa nya skor. I vilket fall som helst har de tjänat honom väl för han har nog haft dem i närmare tio år. Hans skokonto är inte så där svindlande högt om vi säger så.
Idag har jag uträttat ärenden på stan. Hämtade ut stativet jag beställt. Mitt gamla stativ har jag ärvt av pappa och det är nog byggt för hober. Min rygg går inte med på att jobba i den hukade arbetsställningen och med andra ord var det fullständigt värdelöst för mig. Nu får det ärvas av den yngre smidigare generationen istället.
Jag hämtade också ut bilden på min arm som varit utställd på museet. Mamma köpte den ju åt mig så nu ska jag bara fixa ram och sen ska den upp på väggen. Lite får man väl skryta med sin fina arm?
Min rygg är ju skrämmande dålig nu, så jag gjorde slag i saken och köpte det jag funderat på ett tag. Ett stödbälte för ryggen. Nu hoppas jag att den ska stötta upp mitt rangliga bäcken lite så att jag slipper ha så ont. Jag kan ju inte smörja med Voltaren Gel jämt. Fyra till fem dagar sa läkaren.
Jag har sagt förut hur mycket jag älskar Cyberphoto. Alltid snabb leverans och bra service. Och alltid godis med i paketet. Så jag mumsar choklad och pillar på stativet. Nu önskar jag bara att kroppen samarbetar när jag ger mig ut och fotar.