vimsig.com

Tag Archive: sjukdom

lite på U2 och en viros som gåva

Vi hade ju en tredje konsert på listan i år. U2 i Globen. Så i torsdags åkte vi ner till Stockholm för att träffa pappa och hans fru samt naturligtvis titta på U2. Konserten var helt magisk och jag är så jäkla glad att vi åkte och gjorde det här.

2015-09-17 21.09.25-1 2015-09-18 16.15.41

På vägen hem åkte vi nästan bara småvägar. Små grusvägar för att få omväxling och se nya saker. Det tog lång tid och bilen blev ohyggligt skitig, men det var skojigt. Jag fick lov att ta en sväng in till stan för att tvätta bilen på lördagen. Jag är ju väldigt förtjust i min nya bil, så jag ger den gärna lite kärlek.

Tur att jag skötte biltvätten på lördagen för på lördagen hade jag tydligen förkylningen som jag snappade upp hemma hos pappa och Christina inkuberats klart. Och det är förkylningen från helvetet. Jag har (och delvis gör/har fortfarande) snorat, hostat, haft feber, rinnande ögon och sandpapprig hals. Jag har varit helt däckad och mår fortfarande inte bra. Skitförkylning.

2015-09-19 17.15.03 2015-09-21 17.04.50

Håll tummarna för att jag börjar bli frisk nu. Jag gillar inte att behöva vara hemma från jobbet.

jag vill hylla det här med kattförsäkring litegrann

IMG_20130415_144557

Förra helgen blev ju våran katt Norpan sjuk. Hon som annars studsar av energi och livsglädje låg plötsligt bara och sov och slutade dessutom äta och dricka. Jag insåg allvaret ganska snabbt och lyckades få tag i en sån där spruta utan nål som vi gav henne vatten med. Hon drack det hon fick i sig men inget frivilligt.

På söndagen var vi in till djursjukhuset och hämtade fler sprutor samt specialmat för att kunna tvångsmata henne. Dels innehåller ju sån blöt mat vätska, dels näring eftersom vi hoppades kunna vända det. Norpan svalde det hon fick i munnen men framåt kvällen började hon kräkas när hon fick vatten. Trots kräkningarna var hon ändå piggare under söndagen än på lördagen.

På måndagen bestämde jag att det här var utanför vår kompetens och hon lades in på djursjukhuset där hon fick dropp eftersom hon var uttorkad. Hon var ändå rätt motspänstig och tyckte inte att det där med att åka bil till veterinären var en kul idé. De röntgade henne och körde någon kontrastgrej för att kolla om något blockerade tarmen. Det gjorde det inte och den misstänkta sjukdomsorsaken var salmonella. Dock tror jag inte att de någonsin hann få något prov så att det kunde bekräftas.

Mattias fick hämta hem henne på onsdagen. Då var hon pigg och ville hem igen. Fylld av energi och hade inte alls någon lust att vara konvalescent. Hon ville ut, äta samma mat som de andra och hon var sitt normala, pigga och busiga jag igen.

Nu är jag ohyggligt tacksam att vi försäkrade alla katterna efter att vi kastrerade dem tidigare i år. Den totala summan för vården uppgick till knappt 8000:-. Tack vare försäkringen kostade det oss 2600:-. Försäkringsbolaget stod för 5347:- som vi nu kan köpa mat och betala räkningar för istället. Min tacksamhet vet inga gränser. Tack Agria.

mellandagar som sög

pokertime med en liten markertjuv

Eller ja. Alla mellandagar sög inte. Onsdagen var faktiskt lugn och bra. Och torsdagen var nästan helt bra. Vi åkte hem till vänner för att spela poker. Roligt umgänge men under tiden fick jag ondare och ondare i magen. Det kändes som magkatarr och jag svor över att jag hade ont trots att jag ju faktiskt medicinerar varenda jäkla dag. Det första jag vräkte i mig på natten när vi kom hem var två Novalucol men det var ju helt bortslösat för sen brakade magsjukan igång. Inte bara för mig utan för dottern också.

c har pyntat fint hemma

Mattias var räddaren i nöden. När jag låg strandad och knappt klarade av att ta hand om mig själv så fanns han där och hämtade vatten till dottern, lånade ut sin halva av vår säng till henne (hennes säng är ju mycket högre och svår att kräkas i hink ur när man är klen), tömde ur hink osv. Natten var horribel iaf och den hade varit värre om inte han funnits här.

På fredagen hade kräkandet lugnat ner sig och jag och dottern låg hela dagen i nån slags koma i sovrummet. Undertiden tog maken över uppgiften att kräkas så framemot kvällen låg han på soffan och var dålig istället. Lördag morgon började vi kravla oss upp ur sängen iaf och sedan dess har vi stadigt försökt komma igång. Mattias är den som mår bäst. Han har varit ute i garaget idag. Jag har problem med yrsel fortfarande. Idag har jag suttit och duschat och jag har svårt att klara av att stå upp mycket. Ibland känns det som jag faller och jag vet inte vad som är upp eller ner. Det känns obehagligt som attan.

Det visar sig hur morgondagen blir. Om vi kommer iväg på nåt firande och i så fall hur långvarigt det blir. Jag orkar inte känna krav. Det är för bökigt.

pyntiga kvistar

en magsjuka senare

Jag hade kunnat berätta om hur jag i lördags åkte hem till Amalia för att agera datasupport åt henne och sen blev kvar i timmar och spelade spel. Men jag var lite under isen i början på veckan. Lördag kväll mådde jag tokilla och söndag morgon var det kört och jag låg och hulkade med huvudet halvvägs nere i en hink.

Jag är tacksam för en massa saker, men två saker sticker ut.
– Att jag har kortare hår nu som är lättare att hålla ur vägen så att man slipper få spyor i det.
– Att jag har en fantastisk man som roddar allt när jag ligger på soffan och mår illa.
Han har servat mig, lagat mat (åt sig och dottern), hållit varmt i kåken, klappat mig på pannan, knådat min ländrygg och vad annars jag kunnat behöva. Det är kärlek det.

Låg hemma måndag och tisdag, men sen onsdag är jag på fötterna igen. Om än med öm och orolig mage eftersom magsjukan sparkade igång magkatarren. Så nu äter jag Losec igen. Men jag slipper illamåendet iaf.

Onsdag eftermiddag när jag borde passat på att vila efter jobbet var jag istället in till stan och uträttade en del ärenden. Dvs köpte Losec och nya gympadojjor åt dottern. Idag när jag borde ha passat på att vila efter jobbet följde jag med som medchaufför när Mattias tog Saaben för att försöka hitta en verkstad åt den. Vi hade fått tips om en, men nu vet vi då vart vi inte vill lämna den iaf. Ok att de kan ha fullbokat länge, det säger jag inget om, men maken till otrevlig människa har jag sällan träffat. Ingen servicekänsla över huvud taget. Han kunde inte ens hälsa trevligt. Undra om hans chef vet att han kostar dem jobb? Vår bilhandlare i nöden skulle iaf kolla upp det och hjälpa oss hitta någon.

Imorgon när jag kommer hem, då ska jag minsann bara sitta ner tror jag. Jag ska äta godis och titta på Solsidan, säsong 1 som jag lånade av Cat. Trevligt värre!

feber och lömska lastbilssläp

Det har varit en sån där dag. Jag har varit inne i stan för att lämna blodprov och handla. Flängde runt för att klara av det så snabbt som möjligt och sen åkte jag hem för att hinna äta nåt innan det var dags för jobb.

Dottern är fortfarande febrig och går på Alvedon. Hon vill inte vara själv men tur nog så kunde svärmor vara här och hålla henne sällskap. Jag tänker inte klaga, det fanns pannkakor kvar åt mig när jag kom hem. Troligtvis kommer hon hit imorgon med när jag är på jobbet.

Mattias jobbade kväll och även om han började ganska tidigt idag hade jag inte alls väntat mig att han skulle komma hem så pass tidigt som han gjorde. Tydligen hade lastbilssläpet hoppat på honom och slagit honom i huvudet. Eller den mer realistiska versionen säger att han sprang rätt in i den till hälften uppfällda luckan på sidan av släpet. Man skulle kunna kalla honom klantig, men det tänker jag inte göra… Han fick sig ett snyggt jack i pannan iaf och en rejäl svullnad innanför det. Så nu ser han lite ut som en enhörning som blöder från sitt horn. Min första instinkt var att köra honom till en doktor, fast det ville han inte. Så då gav jag efter för min andra impuls och hämtade kameran.

mattias med mer blod och buligare panna

idag har jag lila tröja

jag och min tröja

Dottern har feber idag. Hon vaknade i morse med 39 grader helt omotiverat. Så jag har gett henne Alvedon så hoppas vi att det inte är något långvarigt. Känns lite komiskt att hon blev sjuk nu. Två dagar före sin 12-årsdag. För det är ju 12 år som är gränsen för att få vabba. Fast hon klarar sig ju själv plus att Mattias var hemma idag på förmiddagen eftersom han jobbar eftermiddag den här veckan.

Idag har jag lila tröja. Bara för att jag vill liksom. Och för att jag tycker att Karin har rätt.