vimsig.com

Tag Archive: rygg

det här med ryggen, magen och värken

Idag har jag varit till Smärtrehabiliteringen på Skönvik. Det är något jag väntat på rätt länge och nu fick jag äntligen åka. Idag fick jag träffa en sjukgymnast/beteendevetare som undersökte mig och ställde massor av frågor. Han hade koll på min journal och alla turer som varit.

Min förra sjukgymnast sa ju att jag är överrörlig och att det är därför jag har ont. Dvs att min muskulatur var klen och inte klarade av att hålla ihop mig och hålla mig i en bra hållning bäckenmässigt så jag svankade för mycket. Jag har ifrågasatt det där. För mig kändes det konstigt att det skulle uppstått med tanke på att jag var normalviktig, red, cyklade, promenerade och dansade på den tiden. Det kändes också konstigt eftersom jag får som ondast när jag lutar mig lite framåt. Diskar, står vid en köksbänk osv. Men jag tänkte att hon väl visste bättre än mig.

Den här sjukgymnasten säger att även om jag är rörlig så är jag inte så överrörlig att det är något fel. Han tror inte heller att mitt onda sitter i SI-lederna som jag trott, utan i korsrygg/ländrygg. Han pratade om att det kan ses förändringar där på röntgen, något som ingen pratat med mig om. Jag fick ju av en slump veta hos förra sjukgymnasten att det synts en diskutbuktning på bilderna från magnetröntgen jag gjorde för tio år sen, men ingen har pratat med mig om det.

Han sa att även om jag har en hel del problematik som kan hänga ihop med Fibromylagi så reagerade jag idag inte på nog många punkter för att få den diagnosen idag. Han sa att har man värk såhär länge så blir man ju smärtkänsligare på ett annat sätt än den som inte har värk. Jag tycker att en hel del saker med Fibro stämmer men jag sökte ju inte för att jag misstänkte det utan för att jag hade ont i ländryggen. Läkaren på vårdcentralen misstänkte Bechterew och jag fick nobben på det och en Fibromyalgi-diagnos istället hos reumatologen.

Ärligt talat bryr jag mig inte vidare mycket om vad jag har för fel. Det finns inget egenvärde i en speciell diagnos eller så. Jag vill bara ha hjälp. Jag behöver inte kunna springa eller så. Jag vill kunna dansa och promenera. Leva normalt utan en massa värk.

Nu är jag erbjuden rehabilitering. Få träffa läkare, utreda hur bra jag sover osv. Jag är oerhört nöjd över det. Tacksam för att jag äntligen hittat någon som inte bara konstaterar att jag har ont och sen skickar hem mig.

IMGP6405

Nu försöker jag slappna av och läsa lite i lugn och ro. Min mage visar stressymptom just nu och jag försöker häva det innan det går för långt och gör för ont. Resten av veckan blir det studier i lugn och ro (hoppas jag) och inga måsten. Det enda jag behöver göra är att laga mat. Allt annat kan vänta.

önskar det gick upp istället för ner

Jag borde skutta av glädje över snön som lyser upp ute och över julen som närmar sig. Istället är jag trött och har ont. Och jag känner mig så ensam att jag lika gärna kunde vara isolerad. Mattias är borta mycket för jobbet och här hemma har jag bara gott om tid på mig att tänka på det som är jobbigt. Som det fysiska.

Var in förra veckan och röntgade ryggen. Min läkare har fortfarande inte hört av sig om svaret på den. Jag vet att det finns där för min sjukgymnast kollade upp det i tisdags när jag var där. Det intressanta med att hon kollade röntgensvar från inte bara senaste röntgen utan även de tidigare gånger jag röntgat rygg/bäcken var att hon hittade saker som ingen nämnt för mig. Hur kan det komma sig att det syntes saker som ingen på nio åt brytt sig om att säga åt mig?

En annan sak är att sjukgymnasten ju hävdat att min värk kommer från att jag är överrörlig och har dålig muskulatur. Jag tycker att det låter underligt att min kropp var så klen när jag var 22-23 men om vi tänker oss att hon har rätt, varför har ingen läkare under de senaste 15 åren satt in sjukgymnastik? Varför har de bara ryckt på axlarna och sen struntat i att förklara röntgenresultat eller ta tag i någonting?

Såna saker kan man grubbla mycket över när man har gott om tid och det gör ont precis hela tiden. Och jag har verkligen ont hela tiden. Jag ligger som grund mellan fyra till sex på Mankoskis smärtskala. En sjua på dåliga dagar. Lägg också till att jag inte har någon smärtlindring. Panodil räcker inte till och jag vet inget annat jag kan äta. Magkatarren sätter effektivt stopp för det.

Nu ska jag lägga mig och mysa med en varm vetekudde. Och ni får titta på katter istället. De är söta när de leker i snön.

svåra val om pest eller kolera

det lugna livet

På senaste tiden har det gått upp för mig att jag får välja. Om jag sover en full natt, säg åtta timmar, så vaknar jag alltid med extrem värk i ryggen. Jag är stel och öm och det släpper sedan inte under hela dagen.

Om jag däremot sover 4-5 timmar så är ryggen inte alls lika stel och ond när jag vaknar. Naturligtvis blir den sämre under dagen när jag rör mig och ställer till det på så vis, men morgonen blir bättre. Men å andra sidan får jag inte på långa vägar så mycket sömn som jag behöver.

Pest eller kolera?

fjortonårskalas i dagarna två

Min fredag var inte vidare kul. Först var jag till min sjukgymnast för att få akupunktur. Där bröt jag ihop över väntan på att få läkartid och smärtan som äter all min energi. Hon skulle ringa vårdcentralen sa hon för att se vad som kan göras. Efter det var jag tvungen att ta mig ner på stan en sväng för att köpa lite presenter till dottern. Kände mig som ett vrak och hade ont både i mage och rygg. Blev bara sämre under dagen och när jag väl kom hem var orken slut. Tack och lov att dottern var hemma och kunde hjälpa till. Gissar att Mattias förstod att något var fel när han kom hem från jobbet när det var mörkt och kallt i huset. Jag hade ju inte orkat elda utan låg instängd i sovrummet med kraftiga smärtor i magen och en hink bredvid eftersom jag mådde fruktansvärt illa. Det gör jag ju varje gång magkatarren spökar.

Orkade till slut inte hålla ut så det blev efter ett samtal till sjukvårdsrådgivningen en sväng in till akuten för att få nåt smärtstillande och ta lite prover så att det inte var nåt farligt. Proverna visade att jag låg för högt på vita blodkropparna. Dessuto hade jag kraftig smärta när han tryckte på magen. Läkaren hade tre alternativ. Blindtarmen, gallsten eller magkatarr. Jag fick åka hem och avvakta men innan det fick jag dricka deras ”cocktail” som ska verka smärtstillande, Andapsin och Xylocainsalva. Om ni undrar hur äckligt det är att dricka salva så är det precis så äckligt som det låter. Konsistensen är vedervärdig. Sen domnar tungan och svalget. Det värsta är svalget för det känns lite som att man blir kvävd när man tappar känseln där.

Efter det har jag avvaktat hela helgen. I stort sett hela lördagen låg jag i sängen. Surfade på telefonen och kollade på tv. Så extremtråkigt att jag började lobba för att jag borde ha en surfplatta. Enklare att ha med sig i sängen än datorn. På söndagen använde jag all min energi till att vara social när först mina föräldrar och sen Mattias föräldrar kom för att säga grattis till dottern. Det var tårta och prat hela dagen.

Så kom måndagen. Stora eldprovet med fem fjortonåringar här hemma. Jag, dottern och dotterns kompis K var först och handlade. Jättekul med tjockt med snöslask på vägarna och inte plogat någonstans. Det bakades sedan tårta och när resten av ungarna kom stekte jag imponerande 1,7 kg köttfärs och skar grönsaker för att de skulle få tacos. Min hjärna har gått i strejk efter att ha lyssnat på timmar av högljutt tramsande och jag misstänker att jag inte kommer att återfå normal hjärnfunktion förrän till helgen.

Så idag tänker jag ta det lugnt. Ungarna (alla sover ju över här) kan fixa sin frukost själva och jag tänker skriva önskelista inför min egen födelsedag.

om kroppsliga krämpor och envis värk

Alltså det här året. Inledde det ju fint med vurpan på skotern och rehabilitering efter det. Men medan det har läkt och i stort sett är normalt igen så har mina gamla vanliga krämpor bara blivit värre. Över lag har jag haft ondare i år än förut och även om jag i vanliga fall har skov på hösten så får det här skovet de andra skoven att skämmas.

Jag har ont konstant från första sekund jag vaknar och sen varierar värken bara under dagen. Står jag upp för att laga mat? Ja då får jag skitont. Sitter jag ner i soffan? Ont. Inbillar jag mig att jag kan promenera en bit eller stå och prata med en kompis? Skitont.

Jag har ju inget smärtstillande förutom en TENS-apparat som jag fått hyra hem från sjukgymnasten. Den bedövar tillfälligt och tar udden av värsta smärtan. Eller egentligen rår den ju inte på grunden till smärtan, men den mjukar liksom upp musklerna i ryggen när det gör som ondast. Jag har inget smärtstillande jag kan äta. Kan ju inte äta Panodil hela tiden. Dels för att jag då inte har något annat att ta till när jag får huvudvärk exempelvis, dels för att det ju inte är bra för levern. Dessutom hjälper det inte. Jag kan inte äta Ipren eller liknande eftersom det ju slår ut magen, dvs jag får magkatarr. Jag äter ju redan medicin mot det. Citodon åt jag efter skoterolyckan och fick jätteont i magen. Trodde att det var magkatarren men läkaren gissade på gallproblem som man kan få av Citodon. Med andra ord har jag inget som hjälper.

Jag har teorier om varför jag har ont och nu orkar jag inte längre med läkare som bara rycker på axlarna och konstaterar att jag har ont. Nu vill jag utreda det och jag vill ha en helhetssyn på det eftersom jag har andra krämpor som jag misstänker hör ihop med det här. Så jag ringde vårdcentralen för att få en läkartid. Och igår ringde de upp och sköt upp den tiden med drygt en vecka. Jag som sett fram emot att få träffa en läkare på tisdag. Så frågan är, vad gör jag? Kan jag göra nåt? Och hur får jag dem att sätta fart med att utreda så att det inte bara blir remisser som tar månader sen?

juli i mobilen

Fattar inte varför jag är så dålig på att sätta mig vid datorn nu. Och fattar ännu mindre varför jag är så usel på att blogga. Har ju WordPress i mobilen liksom. Jag twittrar och instagrammar en del, men det vore ju fint om jag kunde dokumentera lite här med. I alla fall, det här är juli som det varit hittills.

Vi åkte tåg till Göteborg för att bo på hotell. Där klämde vi in så mycket turistiga saker vi kunde för att dottern och hennes kompis skulle få uppleva så mycket som möjligt. Det var paddanbåt, Maritiman, Liseberg, Universeum osv. Och så höjdpunkten, Madonna på Ullevi.

Jag och dottern + kompis åkte också för att med mina föräldrar gå på den traditionella Kofestmarknaden och thaibuffé på Lustgårdens Pönkun.

Kattungarna växer så att det knakar. Vi gosar massor med de tre som bor kvar här hemma. Lilla My har flyttat hem till vänner till oss. Hon verkar trivas där och tyr sig mest till en av döttrarna. Så väcker hon dem tidigt på morgonen. Måttligt uppskattat nu på semestern…

Jag är bilburen igen efter att ha kört runt i makens King Cab en halv evighet. Nu fick jag ta över mina föräldrars bil när de köpte ny. Jag är tacksam och mycket lycklig. Min nästa dröm är nya sängar åt oss eftersom min redan onda rygg blir ännu värre när jag sover. Sover jag längre än 5-6 timmar så har jag svårt att ta mig upp ur sängen eftersom värken blir så illa.

Igår tog vi en sväng till Säter på cruising. Massor på fina bilar och sedan på kvällen så kom regnet såklart. Det vore ju synd om det kunde vara fint väder en hel kväll tydligen.

aprilväder och lite annat smått och gott

Så kom det väntade bakslaget. Igår morse snöade det rejält. Trafikkaos överallt och jag satt inne och tittade ut på vädret. Jag skulle ju inte åka någonstans så jag behövde inte fundera på väglag tack och lov.

snö på morgonen barmark på eftermiddagen

På eftermiddagen var det barmark igen. Det som göms i snö kommer fram i tö. Makens skor som han glömde utanför altandörren i lördags är numera väldigt mycket blötare. Vi får väl se om de hämtar sig eller om han måste köpa nya skor. I vilket fall som helst har de tjänat honom väl för han har nog haft dem i närmare tio år. Hans skokonto är inte så där svindlande högt om vi säger så.

Idag har jag uträttat ärenden på stan. Hämtade ut stativet jag beställt. Mitt gamla stativ har jag ärvt av pappa och det är nog byggt för hober. Min rygg går inte med på att jobba i den hukade arbetsställningen och med andra ord var det fullständigt värdelöst för mig. Nu får det ärvas av den yngre smidigare generationen istället.

Jag hämtade också ut bilden på min arm som varit utställd på museet. Mamma köpte den ju åt mig så nu ska jag bara fixa ram och sen ska den upp på väggen. Lite får man väl skryta med sin fina arm?

Min rygg är ju skrämmande dålig nu, så jag gjorde slag i saken och köpte det jag funderat på ett tag. Ett stödbälte för ryggen. Nu hoppas jag att den ska stötta upp mitt rangliga bäcken lite så att jag slipper ha så ont. Jag kan ju inte smörja med Voltaren Gel jämt. Fyra till fem dagar sa läkaren.

nytt stöd i livet aldrig fotografera på tom mage

Jag har sagt förut hur mycket jag älskar Cyberphoto. Alltid snabb leverans och bra service. Och alltid godis med i paketet. Så jag mumsar choklad och pillar på stativet. Nu önskar jag bara att kroppen samarbetar när jag ger mig ut och fotar.