svältfödd på social samvaro
Man vet att man är svältfödd på social samvaro när man kräver att få följa med hem till svärföräldrarna bara för att sitta där och göra typ ingenting. Vi tog en genväg dit också. Om man med genväg menar isiga skogsvägar och sen en basväg (dvs två hjulspår efter skogsmaskiner). Offroad kan man säga.
Ett av skälen att vi åkte till svärisarna var för att hämta sand. Vår gård har förvandlats till isbana. Det är bart på vägen och bart i skogen bredvid, men på vår gård har vi en is ett elitserielag skulle kunna träna på. Eller hade. Nu har ju Mattias öst ut en massa sand för att jag ska våga mig ut. Jag är ju lite rädd att ramla. Jag är trasig nog redan liksom, känner inte för att förvärra de skador jag har eller komma på nya kreativa sätt att ha sönder kroppsdelar.
Roligare än så här blir det inte ikväll. Mattias sover i andra soffan, Kisse sover bredvid mig, Jullan sover på sin dyna och dottern huserar på rummet. Jag är med andra ord inte bortskämd med social samvaro nu heller.