Förra helgen blev ju våran katt Norpan sjuk. Hon som annars studsar av energi och livsglädje låg plötsligt bara och sov och slutade dessutom äta och dricka. Jag insåg allvaret ganska snabbt och lyckades få tag i en sån där spruta utan nål som vi gav henne vatten med. Hon drack det hon fick i sig men inget frivilligt.
På söndagen var vi in till djursjukhuset och hämtade fler sprutor samt specialmat för att kunna tvångsmata henne. Dels innehåller ju sån blöt mat vätska, dels näring eftersom vi hoppades kunna vända det. Norpan svalde det hon fick i munnen men framåt kvällen började hon kräkas när hon fick vatten. Trots kräkningarna var hon ändå piggare under söndagen än på lördagen.
På måndagen bestämde jag att det här var utanför vår kompetens och hon lades in på djursjukhuset där hon fick dropp eftersom hon var uttorkad. Hon var ändå rätt motspänstig och tyckte inte att det där med att åka bil till veterinären var en kul idé. De röntgade henne och körde någon kontrastgrej för att kolla om något blockerade tarmen. Det gjorde det inte och den misstänkta sjukdomsorsaken var salmonella. Dock tror jag inte att de någonsin hann få något prov så att det kunde bekräftas.
Mattias fick hämta hem henne på onsdagen. Då var hon pigg och ville hem igen. Fylld av energi och hade inte alls någon lust att vara konvalescent. Hon ville ut, äta samma mat som de andra och hon var sitt normala, pigga och busiga jag igen.
Nu är jag ohyggligt tacksam att vi försäkrade alla katterna efter att vi kastrerade dem tidigare i år. Den totala summan för vården uppgick till knappt 8000:-. Tack vare försäkringen kostade det oss 2600:-. Försäkringsbolaget stod för 5347:- som vi nu kan köpa mat och betala räkningar för istället. Min tacksamhet vet inga gränser. Tack Agria.