Det verkar som jag aldrig är hemma när det är Melodifestival, så det fick bli repris den här veckan med.
1. Linda Sundblad – Lucky You
Jag gillar Linda och har gjort det ända sedan Lambretta-tiden. Låten är inte hennes bästa, men det är trallvänlig radiopop.
2. Simon Forsberg – Tid att andas
Gääääsp. Tråkigt. De flesta ballader i Melodifestivalen är tråkiga så att man somnar. Det krävs en ballad med massor av känsla och det har inte den här.
3. Sara Lumholdt – Enemy
Oj vad hennes röst inte klarar den här låten. Det svajar som sjutton i de lägre partierna och tyvärr Sara, man kan inte klara sig på att bara kunna upprepa Enemy en massa gånger.
4. The Playtones – The King
Trallpop i rockabillykostym. Jag vidhåller som med Brolle att de kan hellre göra riktig rockabilly. Mindre fasad, mer känsla liksom. I övrigt stör jag mig inte på låten utan på körtjejernas fula kläder och hattar. Stackarna.
5. Shirley’s Angels – I Thought It Was Forever
Jag retar mig på det töntiga namnet. Vem tyckte att det var vitsigt liksom? Det är trevligt med folk som verkligen kan sjunga även om jag tycker att låten är lite tjatig och trist. Kul med lite koreografi även om jag upplever dem som lite stela i dansen.
6. Sebastian – No One Else Could
Jag brukar avsky förhörsscenerna, men ”polkagris”. Hahahahahaha.
Det här är en av mina favoriter från förhandslyssningarna. Den faller lite i tjatighetsfällan, men annars så gillar jag den.
7. Sara Varga – Spring för livet
Lisa Ekdahl-pop. Jag kanske är svår att tillfredställa, men jag tycker att låten är trist. Det är inte min typ av musik helt enkelt.
8. Eric Saade – Popular
Tjatig låt och glaskrosset är fullständigt onödigt. Därmot är det poppigt och jag gillar koreografin.
Mina favoriter är Linda och Sebastian. Med Shirley & co samt Playtones eller Saade till andra chansen.
Till final:
Eric Saade – Popular
The Playtones – The King
Till andra chansen:
Sara Varga – Spring för livet
Shirley’s Angels – I Thought It Was Forever
Föll på mållinjen:
Sebastian – No One Else Could
Jag hade kunnat vara nöjd om jag fått Linda till andra chansen istället för Sara. Så måste jag säga att det är enorm skillnad på Erik Saade när han framför en tävlande låt jämfört med en vinnande låt. När nervositeten inte var där blev framförandet enormt mycket bättre. Lärdomen av det till finalen är att försöka slappna av och bara köra och ha kul. Hur lätt nu det är…