På fyra dagar har jag nu fått tre mail där de tackar för visat intresse osv. Jag är inte road alls. Inte det minsta. Faktum är att jag är så less att jag bara känner för att sätta mig ner och grina. Jag avskyr att söka jobb. Jag avskyr att vara arbetslös.

Vad är mindre ok än att man är hemma från jobbet med klåda och för att söka läkarhjälp för sagda klåda, så har man under natten fått tre myggbett? Det är inte ok alls!! För den som inte vet hur jag reagerar på myggbett så kan ni ju kolla på en sökning här. Jag får stora röda blemmor och jag kliar mig tills det finns mer hud under mina naglar än på benen. Det är tortyr helt enkelt.

Ett av myggbetten är dessutom under min fot. Ett ställe där jag inte kan klia mig utan att kittla mig själv. Jag kan inte beskriva hur irriterande det är.

Lördagen var skitbra. Vi bjöd hit lite folk på mat, så på kvällen gjorde vi Åses krämiga pasta med kyckling och avnjöt den med Thomas, Annelie, Anders och KB. Den var uppskattad och inte en gnutta mat fanns kvar efter att vi ätit både en och två portioner.

Vi snackade, lyssnade på musik, tittade på film och hade jättetrevligt och till sist när bara KB var kvar så spelade han och Mattias lite poker på nätet innan vi bäddade ner KB på soffan innan vi gick och la oss. Klart lyckad kväll. Det måste göras om!

Sen har jag drömt mysko grejer hela natten och vaknade med klart deppigt humör. Fattar inte varför, men jag vill bara sätta mig ner och gråta. Lättrörd och deppig. Och när man är på det humöret så ska man inte titta på Allt för min syster eller liknande filmer. Det är mycket som rinner över just nu känns det som.

Precis som katten vill jag kramas just nu. Ibland har man såna där dagar helt enkelt. Humöret går upp och ner. jag har varit ner och dippat på det lägsta så jag hoppas att jag är på väg upp igen nu.

När man mår dåligt är det underbart att inte ställa sig och måla panel och vara social med folk. Då är det skönast att få bara vandra ner till sjön med kameran. Frid och lite lindring för gamla sår som rivits upp.

Jag har regn hos mig. Inte ute. Men inuti. Jag borde kunna vara odelat glad, men ibland måste man få vara ledsen över det som inte funkar för en.

Längtar tills Mattias kommer från jobbet så att jag kan få en kram. Typiskt att han just idag måste skruva på lastbilen.

Ärligt talat, det är mitt eget fel att den här dagen är skittrist. Jag kunde har lyft på rumpan när som helst och gjort någonting. Men jag har varit trött så in i bomben och sen ringde telefonen och jag blev så besviken på en person att luften gick ur mig helt. Jag ledsen och arg på samma gång, och det tog död på min energi och glädje. Jag sitter bara och väntar på att Mattias ska komma så att jag får kramas och bli tröstad lite.