Precis som katten vill jag kramas just nu. Ibland har man såna där dagar helt enkelt. Humöret går upp och ner. jag har varit ner och dippat på det lägsta så jag hoppas att jag är på väg upp igen nu.

När man mår dåligt är det underbart att inte ställa sig och måla panel och vara social med folk. Då är det skönast att få bara vandra ner till sjön med kameran. Frid och lite lindring för gamla sår som rivits upp.

Jag har regn hos mig. Inte ute. Men inuti. Jag borde kunna vara odelat glad, men ibland måste man få vara ledsen över det som inte funkar för en.

Längtar tills Mattias kommer från jobbet så att jag kan få en kram. Typiskt att han just idag måste skruva på lastbilen.

Ärligt talat, det är mitt eget fel att den här dagen är skittrist. Jag kunde har lyft på rumpan när som helst och gjort någonting. Men jag har varit trött så in i bomben och sen ringde telefonen och jag blev så besviken på en person att luften gick ur mig helt. Jag ledsen och arg på samma gång, och det tog död på min energi och glädje. Jag sitter bara och väntar på att Mattias ska komma så att jag får kramas och bli tröstad lite.