Idag tog jag mig faktiskt ut på promenad igen. Jag och C gick nästan 4 km idag igen och fortfarande ingen kramp i ryggen. Jag var tröttare i kroppen idag, men så länge jag är krampfri så känns det bra. Jag räknar ju med att jag ska vara trött med tanke på hur otränad jag är.
Jag har varit in till stan också och småshoppat litegranna. Överlag en mycket bra dag.
#100/100
Idag så har jag äntligen tagit tag i det där med motion. Jag bestämde mig för att ta en promenad och C följde med. Först tänkte vi gå runt tjärnen, men efter att ha gått halva så ledsnade vi på allt plask och all lera där och vek av ut på asfaltväg så snart vi hade chansen. I slutänden så gick vi 4,2 km och det kändes helt ok.
För mig är det här en enorm grej. De senaste gångerna jag har promenerat något så har jag gått ca 2 km och haft total kramp i ländryggen efter knappt halva vägen. Att jag tagit mig hem har bara handlat om ren envishet och att jag inte gärna ville ligga i ett dike och vänta på att någon skulle bära hem mig. Men det var som Elofsson sa: ”Kliv, kliv, överlev.” Idag hade jag inte kramp i ryggen. Naturligtvis känner jag det i kroppen, främst i benen, men jag fick inte kramp i ländryggen! Jag är så lättad att jag knappt vet vart jag ska ta vägen.
Så för att fira det här och rida på den bra vågen så planerar jag nu nya rutter att gå i varierande längd. Jag har beställt en liten leksak som ska få följa mig och jag funderar på vilket gym jag ska gå till. Jag har ju studentrabatt än så länge och tänkte nyttja det nu när jag beställer. Träna ska jag iaf. Här ska byggas muskler som räddar mina knän och min rygg. Hoppas jag.
#99/100
De senaste dagarna har jag haft mer ont än vanligt i min ländrygg. Jag är vad en läkare skulle kalla ”distinkt palpationsöm”. Jah vet inte vad det är som utlöser det just nu, men det är inte det minsta kul. Dessutom påverkar det ju min förmåga att gå, så de promenader jag vill ta är antingen inte kul, eller inte ens möjliga. Skitrygg.
En vacker dag kanske jag måste få en läkare att kolla över det där igen. Hittills har det ju aldrig lett till att någon tagit mig på allvar, men plötsligt kanske det händer att man träffar någon som inte bara avfärdar mig som fet och otränad och bortser från att jag var smal och normaltränad när jag började ha ont.
#72/100
Igår var vi hem till T och A och grillade. Det var ju som vanligt skitgott och man åt på tok för mycket. Men bäst av allt var nog utsikten över sjön. Så oerhört vackert!
Vi promenerade dit och hem. Totalt är det 3 km den vägen vi gick. Och jag hade kramp i ländryggen redan när vi kom dit. Fy fasen vad jag hatar min rygg. Jag kan inte gå en kilometer innan det börjar kännas och efter en kilometer så krampar det och låser sig. Skitrygg!
#50/100
Mitt största aber här hemma är att städa golven. Okej, inget är väl egentligen kul att städa, men golven är för mig speciellt jobbiga. Dels för att vi har fyra katter och en mycket sandig gård, men också för att jag ju har ont och även en snäll dammsugning innebär att jag får ont. Så nu sitter jag här och läser om robotdammsugare. Det finns ju en del som inte kostar just något, men jag tippar på att de inte kommer att orka med katthåren, sanden, barren och de små bitarna flis som rasar ur Mattias skor. Inte i längden iaf. Men jag letar info som sagt så får vi se hur det blir.
Annars försöker jag hitta ett åtminstone halvbekvämt sätt att sitta på när jag pluggar. Ryggen är fortfarande sämre än vanligt och det börjar bli riktigt frustrerande. Eftersom jag vet att jag bara blir bortviftad känns det inte som någon idé att söka för det, men samtidigt känns det som att det finns någon slags gräns när jag inte kan stå, gå eller sitta och inte har någon slags smärtlindring alls. Jag börjar också känna mig gnällig. Mer än jag tycker om.
#9/100