vimsig.com

Tag Archive: ländrygg

knöl i ryggen och smärta i armen

Igår hittade jag en knöl i ländryggen. Den sitter till vänster ungefär vid si-leden, dvs där jag brukar ha ont. Mias teori är att det är en muskelknuta men jag lär väl låta någon läkare klämma lite där och kolla.

Jag har ont i vänster arm också. Från armbågen mest och så strålar det utåt, bland annat ner i handen. Obekvämt som attan. Jag grävde i medicinlådan och bestämde mig för att det kanske vore en idé med en kur med något antiinflammatoriskt, så nu äter jag Pronaxen och hoppas på det bästa.

Jäkla bråkiga kropp.

#7/100

jag är en mångsysslare jag

2014-05-13 10.53.35 2014-05-13 13.41.32

Den här veckan är en mångsysslarvecka. Idag har jag fållat gardinerna i korridoren med hjälp av sånt där klisterband som man stryker fast. Jag har också tömt pärmar på gammalt material som ska lämnas bort för förstöring. Sekretessen gör ju att sånt inte bara kan slängas i pappersåtervinningen direkt. Jag har kopierat en massa papper också. Har ni dessutom lärt mig hur scanna/maila-funktionen på kopieringsapparaten/skrivaren funkar.

Min handledare är som sagt ståbordare. På dag två är jag inte det minsta imponerad av det. Hon tycker uppenbarligen att det är bra, men för mig är det döden, döden, döden. Måste bli bättre på att sitta ner om jag ska orka den här veckan. Idag börjar höger knä kännas svullet dessutom. Det löjliga är att tack vare att hon står hela tiden så känner jag mig jättelat när jag sitter. Fast det har ju inget att göra med lathet. Jag får ont helt enkelt.

#74/100

ny vecka, ny praktikplats

Jag har en ny handledare den här veckan. Den här är en ”ståbordare”. Följden blev att jag stod väldigt mycket också. Följden av ståendet är att jag har ont. Imorgon måste jag bli bättre på att sätta mig, annars kommer jag inte att överleva veckan.

I övrigt hoppas jag mest att Mattias inte kommer att smitta mig med sin förkylning. Den kan jag klara mig utan känns det som. Jag måste nämligen ta itu med skrivandet av rapporten som ska lämnas in den här kursen. Och det är inte lite stressad och handlingsförlamad jag börjar känna mig angående den.

#73/100

en värkande start på blogg 100

blogg100-logotypeJag inser att mitt bloggande har hamnat i någon slags dvala och jag tror att jag behöver draghjälp för att komma igång igen, så jag tänkte att jag hoppar på Blogg100. Så nu ska jag blogga hundra dagar i rad. Jag lovar inte hög kvalitet, men jag hoppas att det blir vettigt. I dag är första dagen på hundra dagars flit.

Första inlägget får handla om det som tagit upp min ork de senaste dagarna. Värken. Jag har nämligen haft en jobbig vecka. Sådär som man har när det är svårt att resa sig upp och det tar halva vardagsrummet innan jag lyckats räta upp ryggen efter att jag rest mig ur soffan. När värken känns hela tiden och får musklerna att krampa eftersom jag spänner mig. När jag som i natt låg vaken och eftersom smärtan var så jobbig. Smärtan strålade ner i låren och jag har ingen lösning när det gör så ont. Jag har inget som lindrar. Inget som tar udden av smärtan eller tar fokus av det.

Och ska man tro sjukgymnaster och läkare så är det inget fel på mina fogar eller så. Oftast tror jag att de tycker att jag överdriver och är överkänslig. Troligtvis är det därför som inget görs. Därför pratar de aldrig smärtlindring eller finns intresse för att ta reda på vad som är fel. De pratar om att jag kan haft nåt som orsakade smärta i början, men nu är det bara kroppen som är överkänslig och då är det försent att göra något. Jag känner att vi hoppat över ett steg på vägen. Vi gick från att konstatera att jag hade ont för 17 år sedan till att konstatera att inget gå att göra nu. Aldrig någonsin har någon försökt göra något åt det. Om jag är bitter? Ja. Mycket.

#1/100

ryggvärk och sånt

image

Jag vet inte riktigt varför, men idag har jag ruskigt ont i ländryggen. Jag har stoppat i mig värktabletter, men just nu försöker jag mest hitta en bekväm ställning att sitta eller ligga i när jag läser en del kurslitteratur. Jag är iaf klar med de uppgifter vi hade där vi fick prova journalskrivning för första gången. Det är mycket nytt att lära sig men det känns bra iaf. Jag ska lära mig all terminologi och bli en kickass vårdadministratör!

grävt lite på djupet

Idag har jag träffat en psykolog på smärtrehab. Vi skulle prata lite om livet med smärta och vad mina mål är med rehaben. Det var delvis skönt att prata om allt, delvis jobbigt. Jag vill liksom inte att det som är jobbigt eller har varit jobbigt ska få mer fokus än det fysiska. Det mentala bearbetar jag så mycket jag kan och jag har dessutom kommit så pass långt i mina insikter att jag ju vet vad som påverkat mig och hur. Nu vill jag ta tag i det fysiska. Jag vill få hjälp med värken.

När jag träffade läkaren förra veckan sa hon att det är lugnt, jag kommer inte att hamna i rullstol iaf. Och jag tänker nu att jag är nåt lika illa. Jag är hemmabunden. Eftersom jag inte klarar av att knalla runt och titta på en marknad, stå och prata med en kompis eller stå och titta på en konsert eller nåt liknande, så är jag så pass hämmad i vad jag kan göra utan att få ont. Jag önskar jag hade en pall på ryggen som enkelt kunde fällas ner så att jag kunde sätta mig när jag behövde. Som det är nu får jag välja mellan att gå ifrån andra och sätta mig, att inte kunna ta del, eller att stå kvar och få skitont.

Jag är så djävulskt less på det här. Jag har drömmar. Jag vill kunna stå, gå, ta en promenad, dansa. Jag tycker inte att jag har vansinniga drömmar. Inga elitlopp eller stora prövningar att utsätta kroppen för. Bara normalt liv.