vimsig.com

Tag Archive: kattungarna

önskar det gick upp istället för ner

Jag borde skutta av glädje över snön som lyser upp ute och över julen som närmar sig. Istället är jag trött och har ont. Och jag känner mig så ensam att jag lika gärna kunde vara isolerad. Mattias är borta mycket för jobbet och här hemma har jag bara gott om tid på mig att tänka på det som är jobbigt. Som det fysiska.

Var in förra veckan och röntgade ryggen. Min läkare har fortfarande inte hört av sig om svaret på den. Jag vet att det finns där för min sjukgymnast kollade upp det i tisdags när jag var där. Det intressanta med att hon kollade röntgensvar från inte bara senaste röntgen utan även de tidigare gånger jag röntgat rygg/bäcken var att hon hittade saker som ingen nämnt för mig. Hur kan det komma sig att det syntes saker som ingen på nio åt brytt sig om att säga åt mig?

En annan sak är att sjukgymnasten ju hävdat att min värk kommer från att jag är överrörlig och har dålig muskulatur. Jag tycker att det låter underligt att min kropp var så klen när jag var 22-23 men om vi tänker oss att hon har rätt, varför har ingen läkare under de senaste 15 åren satt in sjukgymnastik? Varför har de bara ryckt på axlarna och sen struntat i att förklara röntgenresultat eller ta tag i någonting?

Såna saker kan man grubbla mycket över när man har gott om tid och det gör ont precis hela tiden. Och jag har verkligen ont hela tiden. Jag ligger som grund mellan fyra till sex på Mankoskis smärtskala. En sjua på dåliga dagar. Lägg också till att jag inte har någon smärtlindring. Panodil räcker inte till och jag vet inget annat jag kan äta. Magkatarren sätter effektivt stopp för det.

Nu ska jag lägga mig och mysa med en varm vetekudde. Och ni får titta på katter istället. De är söta när de leker i snön.

när man tappar inspirationen

Det är inte bara inspirationen för bloggandet som saknats på sista tiden. Jag har inte rört min kamera över huvud taget och jag får inget vettigt gjort känns det som. Jag har tusen idéer men hjärnan är distraherad av annat.

Nåväl, det är sommarlov nu. Dottern passar på att besöka sin far innan vi ska ner till Göteborg och se på Madonna. En resa som innebar att vi var tvungen att inte bara hitta någon som matar katterna utan som gärna bor här och har koll på dem. Mamma har tack och lov lovat att bo här medan vi åker bort. Dels känns det skönt att huset inte är tomt och dels tror jag att småkatterna behöver den kollen. Om vi säger så här: Jag tror inte att det är en slump att man brukade ge bort katter vid åtta veckors ålder förut. Imorgon fyller de tio veckor och de är högt, lågt och överallt. Tur att de är söta för de driver mig till vansinne. Kökssoffan är ständigt full med jord eftersom de välter blommorna, tapeterna får ta stryk på en del ställen och de har väldigt vassa klor och tänder.

Midsommar firades lugnt. Jag var nykter och körde bil både fredag och lördag. Eftersom jag i början på veckan var tokförkyld och fortfarande inte var helt återställd så var det väldigt skönt. På fredagen var vi hem till vänner och bara satt där och pratade. Samma sak på lördagen. Inga stora arrangemang med grillning och sill. Inte en massa som skulle organiseras eller fixas. Tidigare är har vi grillat med vänner och det brukar också vara kravlöst och bra.

Nu ska jag se om jag kan hitta info om vaccination av småkatterna. Jag blir ratad i veterinärens telefonkö hela tiden vilket är lite frustrerande. Känns som att de har mer att göra nu. Kanske veterinärer har högsäsong på somrarna?

kattungarna 5 veckor

Idag fyllde kattungarna fem veckor. De växer så det knakar och springer nu runt och undersöker huset i en rasande fart. Mamma Jullan har fullt sjå att hålla koll på dem. Utlovade ju bilder på dem. I åldersordning:

Kattunge nr 2 som föddes är en liten tjej. Hon ville inte riktigt samarbeta när jag skulle fota henne utan ville ner och springa istället. Mycket nyfiken och framåt. Kommer nog att bli en långhårig skönhet.

Nummer 3 är också en tjej. Hon är lite lugnare och mer tillbakadragen. Man hittar henne ofta sovandes medan de andra hittar på hyss. Jag tror att det är därför hon är rundast av dem, hon förbränner inte lika mycket energi. Även hon är långhårig.

Fyran är också en tjej. Hon ser ut som om hon har påsar under ögonen vilket får henne att se konstant bekymrad ut. Jag brukade säga att hon såg ut som en liten farbror men då protesterade dottern. Hon brukade vara framåt och lite busig så hon kallas ibland Lilla My, men på sistone tycker jag att hon lugnat sig lite. Fast det var henne jag hittade i papperskorgen igår. Och det var hon som klättrade upp för nästan hela kompostgallret idag. Fyran är halvlånghårig.

Sen Ettan dog är Femman enda grabben bland syskonen. Han är lillebror. Tuktad av sina systrar men extremt charmig. Han är den kramigaste av dem och han är väldigt pigg på att upptäcka saker. Han är också den enda som kommit på hur man tar sig genom kompostgallret. Det upptäckte vi idag när vi hittade honom i skohyllan. Han var under en period störst i kullen men är nu en av de minsta (det står mellan honom och nummer 2). Delvis är det en synvilla. Han är den enda som är riktigt korthårig.

sammanfattning från dålig bloggare

Fattar inte varför det är så svårt att öppna upp wp och skriva några rader då och då. Jag borde hänga med kameran hos kattungarna och plåga er med massor av filmer och bilder på dem. Istället känns det som om jag inte har energi eller lust alls.

Kattungarna har hunnit fylla fyra veckor under veckan som gick. I början på veckan började de ge sig ut utanför bolådan och halkade runt på golvet utanför. De bestämde sig också för att testa att gå på lådan och hittills har det inte skett några olyckor utanför, peppar peppar ta i trä. Lilla Femman tyckte också att det var en god idé att sova där. Hittade honom ihoprullad där ett par gånger. Lite oklart om man blir sugen på att kramas med en katt som sover i kattlådan…

I fredags var jag till IKEA med mina föräldrar. De ska ju bygga om köket i sommar så nu var det planering som gällde. Det kommer att bli en del förändringar men det kommer att bli bra sådana. Deras hemläxa nu är att gå hem och kontrollmäta allt så att vi vet att allt stämmer innan det är dags att beställa alltihop.

Fredag kväll spenderade vi med att umgås med vänner, spela kort och småäta. Inte helt fel alls. Enda problemet var ett en kompis tänkte dra upp mig från stolen. Och hon drog i min högra arm vilket ju är lite opraktiskt eftersom min högra axel fortfarande inte har läkt. Enligt sjukgymnasten var det nog ytterst nära att hon råkade dra den ur led, så jag skrattar mig lycklig att det stannade vid att det blev uttänjt och ont. Har haft grymt ont sedan dess. Idag är det något bättre, dels för att jag äter Panodil nu.

I lördags var jag på fest hos fina Smulgubbe. Käkade paj, drack öl och skrattade tills vi hade kramp i käkmusklerna. Fick träffa en del twittrare som jag tidigare bara pratat med via twitter och en del annat folk med. Det var hur kul som helst!

Igår var jag in och testade gymmet hos sjukgymnasten. Tanken är att jag ska vara där en gång i veckan och nere på bassängträning en gång i veckan. Båda träningsformerna är sköna, så det låter bra tycker jag.

Så då är ni uppdaterade på vad som hänt den senaste veckan. Bilder på kattungarna kommer sen.

kissekattungar och livet i allmänt

Det har varit lite mycket på sistone. Livet är rörigt och omtumlande. Jag vet inte alltid vad jag ska göra. Människor gör mig ledsen. Saker som händer gör mig ledsen. Turligt nog finns människor som gör mig glad också.

Kattungarna har vuxit och blivit betydligt större. De öppnade ögonen schemalagt och blir allt mer nyfikna på världen utanför. Bilden till vänster är tagen förra tisdagen och bilden till höger är tagen igår.

Gårdagens bild visade sig bli den sista på hela kullen kattungar. I morse när jag vaknade levde inte den lilla röda längre. Jag tror att det var nåt medfött fel på den för den har alltid varit lite vingligare och skakigare än sina syskon. Jag tror att den somnat helt enkelt. Pratade med veterinären och det är tydligen inte helt ovanligt även om det är vanligast under första veckan. Vi sörjer vår lilla röding eftersom han var en av dem som vi tänkt behålla.

Övriga fyra är pigga och mår bra. Mamma-katt likaså. Det är uppenbart mest traumatiskt för oss människor. Vi tänker oss en liten begravning när Mattias kommer hem från jobbet.

fotokurs och kattungar

Dags för fotokurs igår igen. Vi började med att fota på stan lite. Fotade kyrkan på stora torget bland annat och såg allmänt töntiga ut när vi gick runt i grupp med kameror runt halsen.

lyktor

Sen åkte vi till Östanfors och fotade allt från gränder till stuprör. Det är ju en av de gamla delarna av stan, fylld av små stugor och trånga gator. Bland annat ligger Carl Larssons stadsgård där och där finns också ett bokbinderi där vi var in och fotade. Intressant när de pratade om hur de går till väga och dessutom visade en del.

inbunden bok

skär till skinnet för att passa med papperet

skinn och verktyg

När jag kom hem låg Mattias inne i sovrummet tillsammans med Jullan. Hon ville inte vara ensam och hade börjat få värkar. Ett par timmar senare var hon mamma till fem små bedårande kattungar. Det gick ganska fort när det kom igång. När hon väl var framme vid kattunge nummer fem tror jag hon var väldigt trött, för hon tvättade den inte utan lät den ligga. Jag fick göra hål på hinnan och torka av den runt nos och mun. När jag la den närmare hennes ansikte började hon slicka den ren och sen flöt allt som det skulle.

jullan och hennes fem små

Nu sitter vi med jämna mellanrum och tittar på dem och bara pratar fånigt. Mattias har köpt specialmat som Jullan ska äta så att hon orkar med allt diande och den maten kan kattungarna äta i början med. Nu längtar man tills de öppnar ögonen.