Alltså när vi åker till IKEA ska vi slänga kartongerna på en gång. Innan katten hinner förälska sig i den och adoptera den. Hur ska hon någonsin kunna förlåta oss när vi slänger den och berövar henne på hennes favoritplats?

Det ligger en katt tätt intill mig i soffan, så mitt högra lår är alldeles varmt. Lite mysigt med sällskapet när humöret inte alls är på topp.

Jag vet, jag är farligt nära att bli en kattbloggare. Men vad ska jag annars fota när jag är så trött att jag inte orkar röra mig från soffan. Är så trött hela tiden nu. Sover mest hela tiden. Och nu snart igen.

Idag har jag och dottern hälsat på en liten katt som är i behov av ett nytt hem. Syftet var lite att dottern skulle få gräva ner näsan i hennes päls för att se om hon reagerar. Hon räknas ju som allergisk mot katter, men reagerar inte över huvud taget på våran katt. Han sover i hennes säng och de lever verkligen nära varandra, men inte en nysning och inte ett snörvel.

Själva lilla kissekatten är vi iaf kära i. Hon är kelig till tusen och la sig tillrätta på rygg mellan oss och lät sig bli kliad på magen. Och så spann hon så att sängen nästan skakade. Myskatt.

Under tiden satt den extremt sällskapssjuka vovven bakom galler eftersom han skrämmer lillkatten genom att häftigt rusa på henne. Han vill så gärna vara kompis men har inget sinne för takt och finess alls. Och nu sörjde han nog i lika delar att få kasta sig över henne och leka som att få kasta sig över oss och pussa på oss över hela kroppen. Han är en knähund modell XXXL, totalt omedveten om sin egen storlek och tyngd. Skrutthund.

Vi fick kliva upp i vettig tid igår eftersom mina föräldrar kom förbi för att lämna av en försenad bröllopspresent från min kusin. De hade med sig en tröja mamma stickat och födelsedagspresent till dottern med, men eftersom hon inte är hemma så har jag ingen aning om vad som är i det paketet. I vårt paket däremot var en jättefin ljusstake. Den kommer att göra sig enormt vackert här i jul!

På kvällen stack vi in näsan hos Sandra och Olle och sa hej. Snackade lite med dem och Thomas som var där. De har en så enormt söt katt. Fotfetishist-katt som satt en lång stund och buffade på Thomas fot.

Nu ska vi göra mer nytta. Vi var duktiga igår och idag ska vi fortsätta med det.

Så vad har vi gjort idag då? Fångat in vildkatten som strukit runt här i många år. Den har ju gått in genom kattluckan här och skrämt vår katt och ätit upp hans mat. Och den har blivit fräckare och fräckare så nu på slutet har den kommit in på nätterna när vi varit hemma. Hade den varit minsta lilla människovänlig hade man kanske kunnat domesticera den, men den var aggressiv och gick inte att hantera över huvud taget. Det var läbbigt att fånga den. Den gjorde utfall mot mig i hallen och då är man inte kaxig kan jag säga.

Vi ringde katthemmet och de ställde frågor om den. Om hur den såg ut att må. Om hur länge den strukit runt här osv. De sa att om den inte kan hanteras över huvud taget så kan de inte ta emot den. Det vore grymt att sätta den i bur där och utsätta den för avmasking, vaccinationer osv. Det skulle bara stressa den så enormt att den inte vore djurvänligt och eftersom den var så gammal så skulle det vara i stort sett omöjligt att vänja den vid människor. De hänvisade oss vidare till djurkliniken för avlivning. Efter minst fem-sex år som vildkatt så måste man inse att det inte finns någon ägare någonstans. Och vi delade deras bedömning.

Att katten var helt ohanterbar visades tydligt när Mattias skulle försöka lyfta över den från vår låda till klinikens bur. Han var som en mycket stark ål. Slingrade sig, skrek, pissade på lådan, Mattias och golvet och avslutade det med att bita rakt genom den tjocka handsken och in i Mattias hand. Han blödde ganska kraftigt och vi fick sprita och skölja innan han fick kompress indränkt i sprit ovanpå.

Nu har demonkatten fått vandra över regnbågsbron. Nu slipper den leva utomhus vintrarna igenom och jaga mat hos andra. Nu slipper den otryggheten och aggressiviteten och rädslan. Och som en bonus slipper vår katt stressas av en katt som kommer in i hans hem, skrämmer honom och äter upp hans mat. Det känns sorgligt, men samtidigt fanns det inget annat vi kunde göra. Ingen annan tog ansvar för den stackars katten.

Inget eget husdjur den här gången, utan en fördetta jobbarkompis sötnos. Möt Gösta – fotfetishisten. Han la sig och slickade på mina raggsockar när jag var dit och hälsade på. Hur sött som helst. På bilden kramas han med matte.

Det blev en del gjort vid huset idag, trots att vi spårade ur en del och åkte hem till Niclas och Lena och fikade. Dottern fick provsitta/rida lite på deras shettis också så hon var salig.

Jag fortsatte måla fönsterfoder och knutar. Mattias fortsatte regla gamla kökstaket. Nu har jag nästan hunnit tröttna på blått, men å andra sidan är det inte så mycket kvar. Det ska iofs målas en gång till sen, men det är en annan sak.