Idag talade en applikation på Facebook om för mig att jag hade 11% tur idag. Tillräckligt usla odds för att man ska överväga att stanna inne och bara ligga på soffan?

Fast jag har vågat mig på att tvätta fyra maskiner tvätt och jag krympte inte ett enda plagg. Och jag har vågat följa med Mattias till huset och agerat handräckare när han höll på att fippla med ventilationsrör som måste förlängas. Det gick utan missöden det med.

Imorgon är det dags för gruppaktivitet med jobbcoacherna igen. Jag borde egentligen sitta och fylla i papper här hemma, men jag har skjutit på det in i det sista. Mest för att jag blir så förbannad på frågorna. “Vad är ditt mål?” Att få ett jobb såklart. Det är samma fråga bara omskriven tjugo gånger. Jag har inte olika sorters mål, jag har ett mål och det är att få jobb. Det är inte svårare än så. Nu är det bara att hitta någon som vill anställa någon med min värkproblematik. Gah. Inte underligt jag är ur humör.

Fast inga tårar över vitvarorna. Mattias och jag har varit in på ytterligare ett ställe för att kolla lite priser på vitvaror. Så nu har vi en del att fundera över och jämföra med. Det är en djungel att ta sig igenom. Vi har också bett om offert på köksskåp. IKEA är ju ett alternativ, men det är kul att jämföra och se vart man hamnar.

På eftermiddagen idag har jag träffat min jobbcoach. Det var tydligen dags för en sån nu. Och av någon anledning blev jag övermannad av känslor och satte igång att storböla. Och när jag väl börjat så kunde jag inte sluta. Det var som om det inte fanns någon avstängningsknapp. Jag vet inte om jag ska känna mig töntig eller om det är naturligt när man pratar om saker som hänt tidigare som varit väldigt jobbiga. Livet var ju betydligt jobbigare för fyra-fem år sedan.

Nu har vi en plan iaf och förhoppningsvis kommer något bra av den. Jag vill verkligen har ett jobb!