Har inte gjort så mycket den här veckan. Är mest bara trött hela tiden. Har dock varit bort och fotat maken medan han flisade. 323 bilder på flisning typ. Oroa er inte, jag ska inte lägga upp dem alla här. Men en kan ni få se. Så här ser det ut när maken jobbar.

De senaste två dagarna har jag fått två mail där beskedet är “tack men nej tack, vi går vidare med annan sökande”. Och jag känner hur självförtroendet sjunker lägre och lägre. Jag avskyr att söka jobb för det är så enormt knäckande.

Jag har haft en så låg dag idag. Min amatör-diagnos skulle nog vara “begynnande depression över arbetslöshet”. Idag har iaf varit en dag då det känts så oöverstigligt och svårt. Jag har sökt en massa jobb och jag blir alltid bortsållad i första gallringen. Min cv är vek, det vet jag. Resultatet av mycket arbetslöshet tidigare och ett liv som varit väldigt jobbigt under en lång tid. En tid då jag inte hade makten över mitt eget liv helt enkelt. Problemet är att jag ju är mycket bättre än min meritlista. Men när jag sållas bort så träffar de ju aldrig mig och då missar de ju mig!

Jag tror helt ärligt att jag skulle kunna göra ett fantastiskt jobb på många olika ställen. Om jag bara fick chansen. Om jag bara fick in en fot, så att de fick lära känna mig. Och jag fick lära mig jobbet. Jag är lättlärd. Och som det är nu är jag hemma och gör ingenting. Det är så lätt att bli sittande och bara känna sig uppgiven. Idag var en sån dag.

Det är så fint med snälla människor ändå. Jag twittrade om att jag söker jobb och en massa snälla människor har varit snälla att retweeta eller komma med tips. Älskar när folk tar sig tid på det sättet. Och andra har ju fått jobb genom twitter, så jag drömmer om att ett mirakel ska ske för mig med.

Förra veckan började ju inte vidare bra ens. Och slutet av den var inte så kul heller. Sedan i fredags är jag arbetslös. Jag visste ju innan att det inte skulle förlängas. Arbetsbrist. Men det suger ändå. Så nu är jag hemma och jag är rastlös redan.

I helgen var jag, mamma, dottern plus dotterns kompis K till IKEA iaf. Jag körde med släp för första gången och det gick utan problem. Förutom att jag inte kan backa med släp då. Mattias bara skrattade åt mig för han fick ju hjälpa till här hemma på gården. Jag måste träna på det där, för jag vill ju klara mig själv liksom.

Överlag var lördagen den enda bra dagen senaste veckan. Anders + flickvän var hit och åt med oss på kvällen och det var väldigt trevligt. Och jag var fortfarande frisk.

Söndag kväll började jag känna mig hängig och måndag hade förkylningen blommat ut helt. Gårdagen verkade vara toppen på det hela när vänster näsborre och vänster öga rann nonstop. Ögat är fortfarande inte bra och jag ser ut som om jag gråtit mig genom en hel natt, fast bara på ena sidan av ansiktet. Jag är skitfrustrerad för jag vill verkligen inte vara sjuk. Inte alls.

Man kan lätt få för sig att jag är glad över att det är helg. Då har man helt rätt. Jag är löjligt glad över det. Speciellt eftersom jobbet visade sig vara full rulle idag. Det är grymt skönt att få komma hem efter såna dagar.

Fredag är inte heller pannkakedag. Det är HCHF-dag. Eller vad man nu ska kalla det när man dränker pasta, gurka, fetaost, rödlök och lite bacon med obscena mängder dressing.

Det här säger nåt om hur intressant mitt liv är just nu. Jag bloggar om min lunch liksom. Det är inte bara lite patetiskt det.

Första gången på evigheter jag jobbar på en torsdag. Jag var ju tvungen att ta tillfället i akt och äta pannkaka. Och sylt. Massor med sylt.

Jag började jobba idag igen efter semestern. Alltså, jag hade glömt hur ont jag får på jobbet. När jag kom hem efteråt ville jag bara sätta mig och grina. Det gjorde jag inte, för dottern hade kompisar här. Men jag har ägnat en del av kvällen att googla stödbälten för SI-lederna. Något måste göras och det snart.

Det får liksom en helt annan innebörd när det står en lastbil med flishugg på gården…