Mitt i all söndagsslapphet har vi iaf fått något nyttigt gjort. Mattias har varit ute och fixat lite på garagegrunden och jag tömde byrån eftersom jag och Mattias skulle byta byrå. Det blev klart bättre och jag passade på att rensa bland underkläderna. Trasiga bh:ar och trosor är nu ett minne blott. Ska rensa undan en del strumpor med tänkte jag.

Snart ska jag också hänga andra maskinen tvätt för idag. Mattias köpte en luftavfuktare häromdagen så nu tar det inte en halv evighet för tvätten att torka. Fantastisk liten manick det där. Maria gillar!

Idag har Mattias grävt. Både här och hos goda vänner. Eller rättare sagt så grävde han där och slätade till lite här. Men inte fick vi så mycket gjort som vi hade tänkt oss. Jag har pratat blommor, smink och hår med en kompis. Tydligen har jag ingen koll enligt henne och det är tur att hon nu kan ta tag i saker. *ler*

Så måste jag ju säga att bröllopet igår var enormt vackert. Och vackrast av allt var hur de tittade på varandra. Jag såg inte allt, för på kvällen rattade jag Impalan ett tag, men jag såg det kyrkliga och tårtätningen på natten iaf.

Vi har börjat ta itu med tvättbänken i badrummet. Lördagen och söndagen har spenderats med att mäta, kapa ur för rör och annat sånt där skoj. Det är inte helt klart, men man ser ju hur det kommer att bli. Det fattas bara lite rördragning och lite skruvning för att fästa ihop allt.

Mattias firade det med att åka på hockey. Jag firade det med att köra tre maskiner tvätt. Tänk vad jag roar mig. Men det känns skönt att rensa undan en del. Jag har torkat ur en del lådor också. Sakta men säkert närmar vi oss att få lite ordning här hemma. Ska ta lite bilder bara det är på plats.

Idag har jag kryssat fram och tillbaka mellan strykjärnet, symaskinen och telefonen. De två förstnämnda för att jag fixade nåt att hänga för öppningen under köksbänken. Det ser finare ut om man kan lagra saker där utan att röran syns. Kanske jag borde fota och visa också? Vi får se imorgon. Jag tänkte inte ens på det idag.

Att jag var tvungen att springa till telefonen beror på att en person roade sig med att ringa en sisådär fem gånger utan att ha något vettigt att säga. Det var fruktansvärt irriterande iaf. Turligt nog kollade jag på nummerpresentatören när det ringde sjätte gången. Först tänkte jag skrika “vad?” ilsket som svar bara, men så såg jag numret i sista sekund och det var ju Mattias, och honom har jag ingen anledning att fräsa åt.

Jag har också sorterat upp pappershögen som hotade inta hela soffan. Nu är det som ska sparas tjusigt nedsorterat i en tidskriftsamlare här bredvid och jag sitter malligt i min återerövrade soffa. En vacker dag kanske jag förlorar kampen mot alla papper och annat jag samlar på mig, men inte idag.