lilla halta kissekatten
Förra veckan kom Femman hem utan halsband en dag och haltade. Jag kände igenom tassen på honom men lyckades inte få några reaktioner någonstans och hittade inga skador så vi avvaktade lite för att se om det blev bättre. I övrigt mådde han ju bra och under dagarna som gick så haltade han mindre och mindre. Fram till i förrgår kväll när han plötsligt haltade mer igen och igår stödde han inte alls på tassen. Så jag fixade jourtid på djursjukhuset och vi åkte in med honom.
Han avskyr bilåkning precis som alla andra av våra katter och spenderade vägen in med bukjamningar och klagan. Väl inne där var han mycket skeptisk och lite skakig. Läskigt att vara hos doktorn tydligen. Och mitt i allt började han stöda på tassen igen. Veterinären kände igenom honom lite först och sedan fick vi lämna honom där en stund medan de gav honom lugnande och rakade bort lite päls i jakt på sår och svullnader. De hittade en del småsår men inget stort och teorin är väl att han varit i slagsmål och blivit biten. Nu får han smärtstillande/antiinflammatoriskt i en vecka och ska hållas inne.
Det svåra med att hålla en katt inne när man har fyra stycken som är vana att komma och gå med kattlucka är ju att det rent praktiskt är enklare att hålla alla fyra inne än att balansera vem som får gå ut, när och att de kan komma in utan kattlucka. Detta uppskattas dock verkligen inte av de andra tre katterna som inte får gå ut utan de (speciellt en av dem) visar sitt missnöje med att skrika, klaga och krafsa på dörrar och fönster. Redan nu har Norpan nästan drivit oss till vansinne. Förhoppningsvis lugnar det ner sig lite med tiden, annars kommer det här att bli en mycket lång vecka.
Femman har hämtat sig efter att ha fått lugnande och haltar i stort sett ingenting. Han får sin medicin och jag håller tummarna för att det ska läka fint nu så att allt snart kan återgå till det normala och han ska må lika bra som de andra gaphalsarna.
