vimsig.com

Tag Archive: frustration

utan caprijeans försmäktar jag denna årstid

Som någon som först släpat på 40 kg övervikt och nu släpar på en rätt slapp hud då både har jag varit och är lite skygg för att visa benen. Åtminstone tills jag fyllt ut med lite mer muskler innanför den där huden. Jag vill med andra ha ett par caprijeans. Jag hade sådana som jag älskade, men jag har ju krympt ur dem och jagar därför efter nya i mer lämplig storlek. Allting annat har blivit lättare att hitta nu när man inte är hänvisad till avdelningar för stora kläder, men caprijeans finns det inte mycket vettigt av. Finns de så är de ofta tantiga och jag har helt gått bet. Jag är nu tjurig och frustrerad. Ge mig ett par snygga caprijeans damnit!

IMG_1121

#93/100

the vånda of grupparbete

Vi har grupparbete nu på sista kursen. Jag våndas och avskyr. Jag gillar mina klasskompisar men vi känner samma sak allihopa. Det är hopplöst att sitta och rodda för att hitta tider som passar alla när en del jobbar, en del har småbarn och andra har andra åtaganden. Dessutom är det svårt stuva ihop allt när man inte kan se eller prata med varandra ordentligt. Måtte det här vara mitt sista grupparbete någonsin.

#44/100

lite mer bilder kanske vore bra?

Jag har börjat bära lilla kameran med mig igen i hopp om att jag kanske skulle ta lite bilder. Hittills har jag tagit typ noll bilder. Det är frustrerande för jag saknar fotograferande och jag vet inte varför jag har blivit så låst. De enda bilder jag tar är mobilbilder på katterna som hamnar på Instagram. Men de är ju fina katterna. Även när de trängs med en i soffan eller tar upp all plats i sängen så att jag får ligga som en ostkrok och kämpa om täcket.

2015-03-08 18.37.18-1 2015-03-10 00.17.50-1

#10/100

när man sliter sitt hår i frustration

Jag sitter och skriver inlämningsuppgift. Skriver och sliter mitt hår. Jag är så förbannat frustrerad över en av de termer vi ska förklara. Jag fattar inte hur det är tänkt och avsnittet i boken som nämner det är typ en mening långt. En annan term hittar jag inte ens i boken. Jag har googlat och känner mig trygg i att jag vet vad det är, men jag kan inte på något vis hänvisa till kurslitteraturen.

Så nu tar jag paus efter att frustrerat svurit och torkat ilsketårar. Jag kommer att blir klar i tid, det tror jag, men jag kommer inte att vara glad förrän jag är det.

så sitter jag här och sliter mitt hår igen

Varje gång det är dags för skrivuppgifter drabbas jag av total skrivkramp. Och det trots att jag ändå intresserar mig för ämnet och tycker att det är kul att läsa om.

IMGP6564

Så nu sitter jag här och våndas över att jag inte vet hur jag ska formulera mig. Jag har punktat upp lite vad jag vill ha med och sidnummer i böckerna och så för referenserna. Ändå står det still. Så fruktansvärt still.

önskar det gick upp istället för ner

Jag borde skutta av glädje över snön som lyser upp ute och över julen som närmar sig. Istället är jag trött och har ont. Och jag känner mig så ensam att jag lika gärna kunde vara isolerad. Mattias är borta mycket för jobbet och här hemma har jag bara gott om tid på mig att tänka på det som är jobbigt. Som det fysiska.

Var in förra veckan och röntgade ryggen. Min läkare har fortfarande inte hört av sig om svaret på den. Jag vet att det finns där för min sjukgymnast kollade upp det i tisdags när jag var där. Det intressanta med att hon kollade röntgensvar från inte bara senaste röntgen utan även de tidigare gånger jag röntgat rygg/bäcken var att hon hittade saker som ingen nämnt för mig. Hur kan det komma sig att det syntes saker som ingen på nio åt brytt sig om att säga åt mig?

En annan sak är att sjukgymnasten ju hävdat att min värk kommer från att jag är överrörlig och har dålig muskulatur. Jag tycker att det låter underligt att min kropp var så klen när jag var 22-23 men om vi tänker oss att hon har rätt, varför har ingen läkare under de senaste 15 åren satt in sjukgymnastik? Varför har de bara ryckt på axlarna och sen struntat i att förklara röntgenresultat eller ta tag i någonting?

Såna saker kan man grubbla mycket över när man har gott om tid och det gör ont precis hela tiden. Och jag har verkligen ont hela tiden. Jag ligger som grund mellan fyra till sex på Mankoskis smärtskala. En sjua på dåliga dagar. Lägg också till att jag inte har någon smärtlindring. Panodil räcker inte till och jag vet inget annat jag kan äta. Magkatarren sätter effektivt stopp för det.

Nu ska jag lägga mig och mysa med en varm vetekudde. Och ni får titta på katter istället. De är söta när de leker i snön.

helgigt

Det har varit en sån där helg. En sån där helg då dottern ska träffa pappa vilket betyder att jag fick köra till Rättvik igår för att lämna över henne och hon kom hem toksent ikväll efter att jag mött upp inne i stan och hämtat. Det är frustrerande och irriterande.

Igår kväll var vi hem till vänner och spelade lite poker. Snackade en massa skit och hade allmänt trevligt. Det är trevligt att umgås och nästa gång kanske vi kan vara hemma hos oss. Vi har ju ett stort mysigt kök nu och det måste utnyttjas.

Nu är det sovdags så att man orkar upp imorgon med.