Det är tur att Mirijam har koll på vilken dag det är idag. Jag hade ju ingen koll alls jag. Ett förbiseende som inte är ok alls tycker jag.

Naturligtvis äter jag choklad. Maken kom hem med traditionsenliga hjärtan åt mig. Varje alla hjärtans dag och födelsedag. Jag är lika lycklig varje gång. Jag älskar dem!

Jag må inte vara godisbloggare på Hey Sugar tillsammans med Katta Kvack och Helena, men jag är en godisätare av rang och godis är min stora svaghet i livet. Och här kommer godis jag bara måste blogga om.

Marabou har kommit med en ny chokladbit, Maräng & Nöt, och den är vansinnigt god. Nu har jag handlat hem några stycken och sitter här och försöker dra ut på njutningen istället för att bara vräka i mig alla på en gång.

Den är söt, javisst. Men för den som gillar maränger och inte skyggar för socker så är den fantastisk. Nötterna ger lite crunch och blandningen är mycket lyckad. Nu hoppas jag att den kommer som större chokladkaka också så att man får mer choklad för pengarna.

När man har spenderat en del av ens kväll med jobbmöte så förtjänar man definitivt choklad.

Fick en ingivelse och ställde mig på vågen imorse. Jag har gått ner 4,5 kg de senaste tre veckorna. Utan att ens riktigt försöka. Jag som stod häromdagen och sa till min chef att det inte spelar någon roll att jag rör på mig en massa på jobbet, för när jag jobbade på Myrorna stod jag helt still i vikt. Men tydligen är det skillnad ändå.

Sen snubblade jag över en tävling där man kan vinna choklad. Min första tanke var “Hurra choklad!”, men så hejdade jag mig och tänkte på att det kanske vore fel väg att gå när man ändå har en bra start. Så snälla, kan inte någon annan vinna chokladen så att jag inte frestas.

Tack!

Idag fick jag möjlighet att njuta av min nya rörelsefrihet. Jag har varit till Företagscenter och hämtat ut körkortet. Sen har jag köpt parkeringsbiljetter för att det ska finnas plats åt bil nummer två nu när Mattias och jag kör åt olika håll ibland. Efter det var det dags för informationsmöte på AF och efter det åkte jag till Ica Maxi för att köpa mat. Hur fantastiskt är det inte att kunna vara så fri?

När jag kom hem hade jag fått rolig post från San Francisco. Minnesgoda läsare minns att jag skickade renost åt min kompis Anki som satt på andra sidan Atlanten och suktade. Som belöning skickade hon något jag suktar efter mest hela tiden. Choklad. Nu är bara frågan vilken jag ska öppna först. Lyxigt, lyxigt!

Hittade ju ett erbjudande för några veckor sen där man kunde få testa Marabous nya choklad, Marabou Sensations med caramelized almonds & sea salt, innan den släpps. Jag fyllde naturligtvis i min adress och eftersom man kunde skicka till en vän också så skickade jag till Saija, eftersom jag vet att hon älskar choklad och vi hade pratat om de andra smakvarianterna bara några dagar innan.

Idag kom den äntligen och den är smaskens. Så när den släpps (nån gång efter nyår tror jag) så köp och njut.

Jag borde nästan dricka olja för att smörja min stackars raspiga hals. Det känns som sandpapper där nere och jag är inte road alls! Men jag har varit aktiv nog att laga mat, korvstroganoff och nu kan jag sitta ner och trösta mig med chokladen som Mattias köpte åt mig. En liten ljusning i det raspiga och trista.

När jag vaknade på morgonen och slog upp ögonen för att se vad klockan var så kunde jag inte se klockan. Den här fina asken stod nämligen på nattduksbordet.

Jag var naturligtvis tvungen att ha en liten “photo shoot” med min choklad. Och nu ska jag bara njuta av den. Ja inte allt på en gång då. *ler* Men har jag inte världens bästa pojkvän?