
Vad skådar mitt norra spruckna emaljöga? Jo en blivande uteplats. Mattias kom hem med den här underbara lasten idag och jag hoppar att otålighet här hemma att sätta igång. För nog syns det att det fattas en uteplats här? (Och ja, vi måste jämnkapa panelen också…)

I övrigt fick Mattias ett samtal idag som satte griller i huvudet på oss. Blommor skulle han få och vi kunde inte lista ut varför. Ingen av oss fyller år och det är ingen årsdag eller något. Men sedan klarnade det. Vi fick blommor från Bilmetro för att vi köpt bilen där. Nu står det jättefina blommor här på köksbordet och lyser upp.


Finaste blommorna är naturligtvis blommorna i min brudbukett. Plus att vi har huset fullt av blommor vi fått från folk. Det är jättefint!

Fråga mig inte hur Mattias lyckats smuggla in de här blommorna och när, men de stod på matbordet i vardagsrummet när jag vaknade. Jag är saligt glad. I vanliga fall är jag inte så mycket “blom-människa”, men de här var ju så fantastiskt vackra att jag nästan blev tårögd. Och nu har jag spenderat en stund med att fotografera dem från alla möjliga vinklar.
Jag som annars åldersnojjar lätt tycker ändå att den här födelsedagen känns ganska bra hittills. Jag har önskat mig god mat ikväll och i övrigt blir det mest bara en lugn och normal dag. Det känns riktigt bra.

Det här är de enda blommor som i dagsläget finns på tomten. Visserligen kommer nog äppelträden att blomma, men skicket på träden är inte sådär jättebra, så jag vet inte om det kommer äpplen på dem över huvud taget. Och de här små gula blommorna lever i ständig skräck för att bli nertrampade, för de står egentligen lite för när bygget. Svärmor vill gärna rädda en del av dem och sätta om hemma hos dem och det är väl helt ok tycker jag.
Idag ska dottern få se de stora förändringarna för första gången. Jag tänkte visa henne bilder i morse, men sen lät jag bli för det blir så mycket roligare om hon får se det med egna ögon istället. Det ska bli kul att se hennes reaktion.






