vimsig.com

Tag Archive: blogg100

vasalopp och min ickeexisterande skidkarriär

Min familj är skidåkare. Alltså inte min närmaste familj, men på morfars sida kryllar det av skidåkare. Längdskidåkare. Min morfar tävlade när han var yngre och var och varannan har åkt Vasalopp eller Öppet spår osv.

Jag har sedan länge accepterat att jag är familjens svarta får. Min mor skrattar fortfarande åt den gången när jag som 10-åring föll framlänges mitt i ett lappkast och inte höll på att ta mig upp. Vet ni hur svårt det är när man ligger på mage i snön med en skida åt vardera hållet?! Första året på gymnasiet ramlade jag och sträckte sönder en muskel. Den läkte inte som den skulle och min läkare hävdade att jag ju inte kunde ha ont eftersom det inte syntes på röntgen. Jag gick på kryckor av och an hela gymnasiet innan jag bytte läkare och fick behandling av sjukgymnast. Blev jättebra. Min skidåkning däremot hämtade sig aldrig igen och såvitt jag vet står mina skidor fortfarande på logen vid huset där mormor och morfar bodde.

Nu på senaste tiden har något hänt dock. För det första har jag en tremänning som lägger ut fantastiska bilder från skidspåren runt Grönklitt. För det andra gick Mia och köpte skidor som en del av hennes projekt med Tjejklassikern som inkluderar Tjejvasan. För det tredje så åker min kusin både Vasalopp och Marcialonga på vintrarna nu och oftast gör min morbror det också. Min kusin åker dessutom bara bättre och bättre. I år åkte han 34 minuter bättre än i fjol och kom därmed i mål på en tid under sju timmar. Det tycker jag är fantastiskt bra. Speciellt med tanke på att han bor i Skåne och därmed har något begränsade möjligheter till träning på snö.

Någonstans i det här är det väldigt inspirerande. Kanske man skulle våga sig på att prova någon vinter? Om jag lyckas få ordning på lite muskler i kroppen först (något som ju inte är helt enkelt pga all värken jag skrev om igår). Tanken finns där i alla fall. Jag tänker använda den som drivkraft oavsett om det blir verklighet eller ej.

#2/100

en värkande start på blogg 100

blogg100-logotypeJag inser att mitt bloggande har hamnat i någon slags dvala och jag tror att jag behöver draghjälp för att komma igång igen, så jag tänkte att jag hoppar på Blogg100. Så nu ska jag blogga hundra dagar i rad. Jag lovar inte hög kvalitet, men jag hoppas att det blir vettigt. I dag är första dagen på hundra dagars flit.

Första inlägget får handla om det som tagit upp min ork de senaste dagarna. Värken. Jag har nämligen haft en jobbig vecka. Sådär som man har när det är svårt att resa sig upp och det tar halva vardagsrummet innan jag lyckats räta upp ryggen efter att jag rest mig ur soffan. När värken känns hela tiden och får musklerna att krampa eftersom jag spänner mig. När jag som i natt låg vaken och eftersom smärtan var så jobbig. Smärtan strålade ner i låren och jag har ingen lösning när det gör så ont. Jag har inget som lindrar. Inget som tar udden av smärtan eller tar fokus av det.

Och ska man tro sjukgymnaster och läkare så är det inget fel på mina fogar eller så. Oftast tror jag att de tycker att jag överdriver och är överkänslig. Troligtvis är det därför som inget görs. Därför pratar de aldrig smärtlindring eller finns intresse för att ta reda på vad som är fel. De pratar om att jag kan haft nåt som orsakade smärta i början, men nu är det bara kroppen som är överkänslig och då är det försent att göra något. Jag känner att vi hoppat över ett steg på vägen. Vi gick från att konstatera att jag hade ont för 17 år sedan till att konstatera att inget gå att göra nu. Aldrig någonsin har någon försökt göra något åt det. Om jag är bitter? Ja. Mycket.

#1/100