Idag har jag haft individuellt samtal med min jobbcoach. Och jakten på jobb eller åtminstone praktikplats fortsätter. Har hunnit med att få nobben från åtminstone tre olika potentiella praktikplatser idag.
Jättekul….

Tänk att det är helt otroligt att alla såna här saker förvandlas till vuxendagis. Jag kan köpa att det här kan vara bra information till ungdomsgruppen. Men vi andra?

Trodde de på fullt allvar att vi inte visste att man kan få jobb genom bekanta? Att vi inte visste att det finns en dold arbetsmarknad med jobb som inte kommer ut på platsbanken? Att vi inte visste hur man söker jobb? Att vi inte visste att man kan ringa och följa upp en ansökan?
Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaargh!

Från början pratades det om att de skulle vara så enormt annorlunda. Det här skulle inte vara alls som alla andra söka-jobb-kurser. Bullshit. Det är precis likadant. Den är i stort sett identisk med den jag gick på jobb- och utvecklingsgarantin förra våren.

Efter tre veckor är folk så irriterade att det har börjat sammanställas en lista av synpunker och klagomål som ska skickas till handläggaren på AF som skickat ut oss på det här. Vi hade nämligen tyckt att det varit skoj om jobbcoach betydde coachning och inte bara att sitta och lyssna på det vanliga dillandet.

Idag var städdag både ute och inne. Vi städar ur trossbotten i sovrummen så att vi kan isolera golvet. Och så lastar vi skräp i släpvagnen så att vi kan ta en sväng till tippen nån dag snart. Jag har vansinnigt ont i ryggen och då lämnade jag ändå det tyngsta åt Mattias, plus att svärmor och svärfar ju också jobbade. Städningen av trossbotten fortsätter imorgon och sen är det vara att isolera som små tokar så att vi får ett golv att stå på där inne.

Imorgon är det dags för gruppaktiviteter (som det så tjusigt kallas för) på jobbcoacheriet. Jag ser fram emot det som en mattelektion ungefär. Det är trist för det är som vilken söka-jobb-kurs som helst och såna har jag gått på förut. Jag väntar fortfarande på det unika och nyskapande som de utlovade på informationen första dagen.

Min jobbsökningsvånda har nu gått så pass långt att jag faktiskt funderar på vad man skulle kunna tänkas göra om man startar eget företag. Jag har idéer, men jag vet inte om det är vettigt över huvud taget. Vi får se vad nästa individuella träff med jobbcoachen ger.

Idag talade en applikation på Facebook om för mig att jag hade 11% tur idag. Tillräckligt usla odds för att man ska överväga att stanna inne och bara ligga på soffan?

Fast jag har vågat mig på att tvätta fyra maskiner tvätt och jag krympte inte ett enda plagg. Och jag har vågat följa med Mattias till huset och agerat handräckare när han höll på att fippla med ventilationsrör som måste förlängas. Det gick utan missöden det med.

Imorgon är det dags för gruppaktivitet med jobbcoacherna igen. Jag borde egentligen sitta och fylla i papper här hemma, men jag har skjutit på det in i det sista. Mest för att jag blir så förbannad på frågorna. “Vad är ditt mål?” Att få ett jobb såklart. Det är samma fråga bara omskriven tjugo gånger. Jag har inte olika sorters mål, jag har ett mål och det är att få jobb. Det är inte svårare än så. Nu är det bara att hitta någon som vill anställa någon med min värkproblematik. Gah. Inte underligt jag är ur humör.

Fast inga tårar över vitvarorna. Mattias och jag har varit in på ytterligare ett ställe för att kolla lite priser på vitvaror. Så nu har vi en del att fundera över och jämföra med. Det är en djungel att ta sig igenom. Vi har också bett om offert på köksskåp. IKEA är ju ett alternativ, men det är kul att jämföra och se vart man hamnar.

På eftermiddagen idag har jag träffat min jobbcoach. Det var tydligen dags för en sån nu. Och av någon anledning blev jag övermannad av känslor och satte igång att storböla. Och när jag väl börjat så kunde jag inte sluta. Det var som om det inte fanns någon avstängningsknapp. Jag vet inte om jag ska känna mig töntig eller om det är naturligt när man pratar om saker som hänt tidigare som varit väldigt jobbiga. Livet var ju betydligt jobbigare för fyra-fem år sedan.

Nu har vi en plan iaf och förhoppningsvis kommer något bra av den. Jag vill verkligen har ett jobb!