vimsig.com

jobba, jobba, ikea

Idag har varit lite av en sådan där dag på jobbet. Jag har varit trött och allmänt less utan att det egentligen har varit något fel. Förklaringen fanns ju naturligtvis i en app i telefonen. Det är den tiden på månaden helt enkelt. Sedan insåg jag lite att det var ju idag jag var anmäld till badrumsseminarium på Ikea så det var bara att masa sig dit. Jag hade hunnit helt glömma att jag anmält mig och alltså hade jag glömt fråga om någon ville följa. Nåväl. Jag har försökt få ihop lite idéer som kanske kan vara bra att ha. Jag vill göra om, göra bättre, göra smartare. Vi behöver fiffigare förvaring. Nu ska vi se vad jag kan rita upp här och om Mattias tycker att jag kommer med smarta idéer.

Nu ska jag bara sitta i soffan och vila en liten stund och försöka få i mig nåt mer ätbart, och sedan tidig säng för att jag ska orka med dagen imorgon. Jag ska skriva en avdelning jag annars inte brukar skriva, så det kan ju bli intressant. Lite läskigt är det alltid första gången. Och sen helg. Som jag längtar!

#2/100

dags för blogg 100

Det är den tiden på året igen då det är dags för Blogg100. Jag tänker ta tillfället i akt och försöka skriva liter mer igen istället för bara de här månads eller kvartalsammanfattningarna jag klämt ur mig på senaste tiden. Så de närmaste dagarna kommer väl en sammanfattning av januari, februari och min största fysiska utmaning hittills. Och så tänker jag ta tillfället i akt att försöka använda kameran lite mer igen. Jag saknar fotandet.

#1/100

oktober, november och december

I början av oktober var jag nyopererad och fick stå bredvid och titta på när de andra i löpargruppen sprang. Det var ett pass jag hemskt gärna hade velat vara med på annars och jag tror bestämt att jag måste ta ett intervallpass där själv någon dag framåt våren.

När jag äntligen kunde vara med igen sprang vi intervaller och det kändes jätteskönt. Jag hann vara med på det passet och sedan på det passet och sedan på det som kallades ”myspass” där vi sprang drygt åtta kilometer över stock och sten. I slutet av det snubblade jag på en rot, ramlade och slog i en sten med vänster smalben. Jag blev duktigt svullen, gulblå över hela smalbenet och hade ont jättelänge efteråt. Och så dog resten av terminen av löpargruppspass för mig. Så jäkla surt.

Jag har aldrig riktigt kommit igång igen med löpningen. Men jag har snajsiga Icebugs med dubbar så att jag kan springa om det är halt. I november fick jag också ett lipom bortopererat. Lyckades samla på mig en massa gammalt blod innanför så det läkte inte ordentligt först. Efter att en snäll sköterska på jobbet tömt ut det och plåstrat om så har det tack och läkt jättefint.

I december fick jag ett stenskott eller dubbskott på vägen till jobbet och därmed en stor spricka i vindrutan på bilen. Jag var så nedslagen och en av läkarna gav mig en kaka för att muntra upp mig. Nu tittar jag surt på den där sprickan varenda dag för jag vet ju vad det kommer att kosta mig en rejäl självrisk att fixa. Den får i alla fall sitta tills säsongen med allt grus är över. Annars kommer jag väl med mitt flyt få ett nytt stenskott direkt.

Vi får ju aldrig julbord på jobbet, vi får julklapp istället. I år valde jag en grillpanna i gjutjärn. Mattias jobb bjöd inte på julbord utan vi gick ut och åt thaimat istället. Viss frövåning först kanske men det var jättetrevligt och supergott. Efter det drog ett gäng av oss vidare och svängde våra lurviga och umgicks mer. Klart kul!

Jag hade ju köpt skidor men inte tagit tag i att valla och fixa med dem så när snön kom var jag helt förberedd. Sedan försvann snön och det var bara kallt och sedan varmt. Nu är skidorna vallade så nu väntar jag bara på snö. Innan dess får jag lov att åka en bit för att träna. Jag hoppas att Mia vill åka med mig i Grönklitt eller Mora.

Under julhelgen tog jag på mig att vara hästvakt åt kompisar som åkte bort. Under ett par dygn skötte jag in- och utsläpp, fodring och mockning. Så jäkla skönt att få pyssla i stall igen. Jag räknade ut att det är 20 år sedan jag mockade och ändå kändes det så välbekant och rutinmässigt. Älskade det! Så behöver de mer hjälp så ställer jag absolut upp. ”Lönen” den här gången var choklad och tulpaner. Sedan lyckades jag i stort sett torka ihjäl tulpanerna direkt för jag är värdelös på alla typer av blommor…

Mitt nyårslöfte är att ta tag i träningen igen. Jag behöver bukmuskulatur för att orka staka när jag åker skidor och jag behöver flås för att orka både det och cyklingen som väntar framöver. Jag kommer nog att släpa mig igenom det för att klara tjejklassikern oavsett, men det är ju bra om jag åtminstone försöker ge mig själv bättre förutsättningar.

Gott nytt år hörrni!

rosa bandet-loppet

Helgen innan jag opererades var det dags för mitt andra lopp i Tjejklassikern, Rosa bandet-loppet (det som tidigare hette Lidingö tjejlopp). Det består av sista (och jobbigaste) milen på Lidingöloppet. Jag laddade med att ligga på gräset och ha ont i magen eftersom buksmärta är en bitch som alltid kommer ovälkommen. Men det gav med sig någorlunda och höll sig i schack under loppet tack och lov.

img_1778 img_1780

Jag sprang något snabbare än på Midnattsloppet (drygt en minut) och kom i mål på 1:13:17. Med tanke på hur mycket jag gick i alla 5498 uppförbackar så är jag ruskigt stolt och nöjd. Det kändes riktigt bra. Det var dammigt som attan och skorna har jag skrubbat med en gammal tandborste efteråt.

img_1784 img_1786

Ytterligare en medalj till samlingen och halvvägs genom Tjejklassikern. Jag har nu de två svåraste grejerna kvar så nervositeten är fortfarande stor. Men jag har köpt skidor i alla fall så nu är jag redo för snön hoppas jag.

september

Så september då. Vad gjorde jag då? Först var vi på DAK-marknaden på Lugnet och tittade på bildelar och verktyg och allt annat som fanns till salu där. Vi gick redan på fredagskvällen och det var kallt och mörkt men oväntat mycket folk.

img_1656 img_1657

Kattgos finns det alltid plats för. Norpan har varit mitt stora sällskap i säng och soffa så snart hon får chansen. Älskade pälskorven.

img_1663 img_1664

Snapchat har vunnit mig. Och tydligen kan till och med jag ta egobilder om jag får lite filter att leka med. Fast jag försöker vänja mig med att vara med på bild över huvud taget.

img_1680 img_1682

Jag följde med Mia ner till Stockholm när hon sprang Stockholm halvmaraton. Det var rätt varmt vilket var skönt för mig som inte sprang. Och så blev jag vittne till hur en grupp människor fiskade upp den här fågeln ur vattnet där den låg intrasslad i fiskelinor. De trasslade lös den och tog den med för att få hjälp från en viltvårdare eller så. Rätt imponerande att se folk göra sådana saker. Jag var impad men för sen dit för att kunna göra någon nytta.

img_1692 img_1696

Hösten började komma och jag började också på löpgrupp med Runacademy. Tanken med löpgruppen är att jag ska få lite träning och något som tvingar ut mig. Det är kul att komma ut och springa med andra och testa nya typer av intervaller och sådant. Dock inte så upphetsad över att det bara blev kallare och kallare.

img_1700 img_1704

img_1728 img_1732

Sedan opererades jag för att försöka hitta orsaken till mina buksmärtor. De ville titta på mina slitsar för att se att de fortfarande var förslutna efter min gastric bypass. Det var de och det enda de hittade var lindrig esofagit och livliga tarmar. Så nu går jag på medicin som om jag vore en liten bebis med gasig mage. Det funkar skapligt och jag har i alla fall haft mindre ont tror jag.

Jag fick i alla fall ”ursnygga” lårhöga kompressionsstrumpor med öppning under foten som jag inte riktigt fick någon bra förklaring till. Och så låg jag och jämförde de infarter jag fått. Jag fick en PVK av ny modell på slussen när jag förbereddes för operation och en PVK av gammal modell nere i operationssalen. Jag vet inte vilken som är bäst men den nya fastnar mindre i saker så det var trevligare ur patientsynpunkt i alla fall.

img_1797 img_1799

img_1806 img_1807

Jag sprang lopp i september också men det kommer naturligtvis i ett eget inlägg.

midnattsloppet

I augusti var det då dags för mitt första lopp sedan jag började springa. Jag som aldrig kunnat springa när jag var yngre hade nu joggat mig upp till en sträcka på cirka 5 km och nu skulle jag prova att springa en mil! Jag var supernervös och Mia var bara taggad inför det hon kallade för ”årets roligaste mil”, dvs Midnattsloppet.

img_1538 img_1539

Vi drog alltså till Södermalm och installerade oss på hotellrummet med den vackra utsikten. Sedan tog vi en sväng iväg mot starten för att kolla vad som fanns att köpa och fixa lite käk. Vi kollade också på ”helvetestrappan” som Mia ju gick uppför en massa när hon jobbade på SÖS. Sedan åt vi på Subway och efter det låg jag på hotellrummet och dumpade en del. Kändes oerhört smart just då…

img_1542 img_1543

Vi tramsade en del med Snapchatfilter och fotograferade utsikten innan det var dags att klä om. Midnattsloppet går ju som namnet antyder på natten och vi skulle inte starta förrän strax före 23-snåret.

fullsizeoutput_8f5 fullsizeoutput_8ee

Nervositeten hängde i tills vi började springa. Jag visste ju inte vilket tempo jag skulle orka med och hur långt jag skulle orka. Jag visste att jag i värsta fall kunde gå den sträckan, men det fanns ju reptider att fundera på också.

Det kändes bra när vi började springa och jag bestämde mig för att hänga med Mia så långt jag bara orkade. Förutom de jobbiga backarna mot kyrkan och Mose backe så gick vi i en kortare backe också. I övrigt sprang vi hela tiden (när vi inte drack) och det kändes bra i kroppen. När vi närmade oss mål och jag såg klockan blev jag taggad över tanken att klara det under 75 minuter, vilket ju varit lite av ett mål. Det kändes bra i kroppen och jag kunde springa på mot mål. Kom i mål på 1:14:25 och vi klarade alltså måltiden vi hade satt upp. Jag var så sjukt nöjd och stolt. Och helt hög på upplevelsen. Nu i efterhand har jag sprungit bara sprungit ett lopp till men jag är böjd att tro att Mia har rätt. Det är verkligen årets roligaste mil!

img_1559 img_1566

augusti

img_1468 img_1472

Vi kan väl ta en titt på augusti då. Classic Car Week är ju alltid vecka 31 och kommer precis vid månadsskiftet juli/augusti. Jag hade semester och hade alla möjligheter att åka med upp dit alltså. Nu blev det väl inte så mycket som jag tänkt mig, men vi hann upp dit och åka runt lite med vår bil i början på veckan och på stora cruisingen satt vi bredvid och tittade på de fina bilarna istället.

Det var kul med lite oväntat drama på tisdagskvällen när vår stackars chaufför fick vara med om att växelföraren hoppade ur och bilens enda läge helt plötsligt var bakåt. Tack och lov och med lite hjälp av andra lyckades vi lösa både det och att bilen tokkokade en stund.

img_1580 img_1581

Sedan passade jag på att åka med Mattias en dag när han körde huggbilen. Det var så länge sedan jag gjorde det och nu i efterhand är jag extra glad att jag åkte med. Mattias har ju kört den lastbilen länge, eftersom hans förra chef var den som först köpte den, och jag hade skjutit på det länge. Nu får jag ingen mer chans på just den lastbilen eftersom den brann upp när Mattias chef körde för några veckor sedan.

img_1597 img_1599

Jobbet drog igång igen efter semestern. Jag trivs på jobbet så det känns helt ok. Jag har ju bra kollegor och bra chef.

img_1626 img_1630

Vi blev också bjudna på kräftskiva. Jag fotade andras kräftor eftersom de gjorde sig bättre på bild. Jag och Mattias åt kräftor i form av kräftstjärtar på burk. Bästa grejen. Allt det göttiga utan det hårda jobbet. Det var en kul kväll och tack och lov så varmt att det gick att sitta ute.

img_1642 img_1643

Jag sprang i augusti också, men mer om det kommer i en egen race report.