vimsig.com

det där gästrummet

När vi flyttade in för fyra år sedan hade vi rivit, byggt och renoverat på huset i nio månader. Mattias slet med huset i stort sett varje dag samtidigt som han jobbade mer än heltid (som vanligt) på jobbet. Vi gjorde ju nästan allt själva i sann budgetbyggaranda och för att då kunna flytta in så prioriterades gästrummet bort. Det var ju inte nödvändigt för att kunna flytta in.

Alla som någon gång sysslat med renovering eller husbygge vet hur det är. Är en sak inte klar när man flyttar in så tar det evigheter innan den blir det. Om den ens blir det. I huset vi bodde i när jag gick på högstadiet fattades det en meter taklist när vi flyttade in och fortfarande när vi flyttade ut. Det huset hyrde vi så taklistansvaret låg inte på oss. Jag antar att något gjorts åt köket nu så det har nog löst sig, men lösningen kom nog inte i form av en meter taklist.

För oss tog det alltså fyra år innan motivationen kom. Trots att väggarna var färdigspacklade, fönsterfoder och dörrfoder färdigmålade och att tapet så väl som golv fanns inköpt och klart. Motivationen var gäster. Eller rättare sagt en gäst. För det var inte förrän Mia skulle komma upp hit och bo hos oss ett par nätter när hon skulle åka Tjejvasan som vi äntligen fick tummen ur och satte igång.

Vi körde en grovrensning till C’s födelsedag. Hon har som tradition fyra kompisar som kommer hit och sover över när hon fyller år och den här gången slapp de tränga ihop sig i C’s rum utan vi la ut madrasser på spångolvet i gästrummet istället. Mamma hann sova här också när hon var här som sällskap åt C när jag var till Umeå pga skolan och Mattias jobbade kväll/natt. I november tog jag och mamma tag i saken och tapetserade också, men det var inte förrän ett par veckor innan Mia kom hit som vi äntligen fick dit golvet. Vi hann inte få dit taklisten, men jag tror inte det ska ta så lång tid innan den är på plats. Äntligen gästrum!

2014-02-02 14.04.36 2014-02-08 12.24.55-2

Norpan övervakade golvläggningen så att det blev bra och det blev det ju.

#3/100