vimsig.com

Monthly Archive: oktober 2013

man kan kalla det en spritsmugglarbil

I helgen var Mattias med Niclas för att syssla med lite billeverans. Niclas har sålt sin Cheva Bel Air -57 och som en delbetalning fick han en rätt frän gammal bil. Märket heter Graham och årsmodellen är -35. Riktigt kul grej som det nu kommer att krävas en massa jobb på. I dagsläget befinner sig motorn på utsidan av bilen och det sitter inte ens ratt i bilen. Det krävs med andra ord en del muskeljobb för att lasta den av och på släpet och sen in i garaget.

Jag har sagt åt Niclas att nu måste han ju skaffa sig en kritstrecksrandig kostym och en hatt så att han passar in i bilen. Kan bli hur fränt som helst.

IMGP6575

IMGP6576

IMGP6589

IMGP6600

IMGP6601

jag kunde öppna ett tvätteri

IMGP6642

Att först ha haft en relativt välfylld tvättkorg och sen städat klädkammaren plus att C städade sitt rum i helgen har gett upphov till en del arbete för tvättmaskinen och tumlaren. Fyra maskiner i söndags och fyra till idag. Jag skulle lätt kunna ha ett tvätteri känns det som.

IMGP6643

Nu är det dags för dagens andra föreläsning. Det ska handla om förvaltningspolitik.

IMGP6648

sladdar och sår

IMG_20131009_230950 IMG_20131011_173046

Ett axplock av min senaste vecka. Sömnregistrering med femtioelva sladdar och en krigsskada från en fientlig pizzakartong som attackerade mig när jag rensade här hemma.

Skrivuppgiften löste sig. Jag gjorde som Mia tipsade om och skrev sent på kvällen/natten. Funkade tack och lov. Så fredagen blev en lugn dag då uppgiften redan var inlämnad. Lättnad.

så sitter jag här och sliter mitt hår igen

Varje gång det är dags för skrivuppgifter drabbas jag av total skrivkramp. Och det trots att jag ändå intresserar mig för ämnet och tycker att det är kul att läsa om.

IMGP6564

Så nu sitter jag här och våndas över att jag inte vet hur jag ska formulera mig. Jag har punktat upp lite vad jag vill ha med och sidnummer i böckerna och så för referenserna. Ändå står det still. Så fruktansvärt still.

grävt lite på djupet

Idag har jag träffat en psykolog på smärtrehab. Vi skulle prata lite om livet med smärta och vad mina mål är med rehaben. Det var delvis skönt att prata om allt, delvis jobbigt. Jag vill liksom inte att det som är jobbigt eller har varit jobbigt ska få mer fokus än det fysiska. Det mentala bearbetar jag så mycket jag kan och jag har dessutom kommit så pass långt i mina insikter att jag ju vet vad som påverkat mig och hur. Nu vill jag ta tag i det fysiska. Jag vill få hjälp med värken.

När jag träffade läkaren förra veckan sa hon att det är lugnt, jag kommer inte att hamna i rullstol iaf. Och jag tänker nu att jag är nåt lika illa. Jag är hemmabunden. Eftersom jag inte klarar av att knalla runt och titta på en marknad, stå och prata med en kompis eller stå och titta på en konsert eller nåt liknande, så är jag så pass hämmad i vad jag kan göra utan att få ont. Jag önskar jag hade en pall på ryggen som enkelt kunde fällas ner så att jag kunde sätta mig när jag behövde. Som det är nu får jag välja mellan att gå ifrån andra och sätta mig, att inte kunna ta del, eller att stå kvar och få skitont.

Jag är så djävulskt less på det här. Jag har drömmar. Jag vill kunna stå, gå, ta en promenad, dansa. Jag tycker inte att jag har vansinniga drömmar. Inga elitlopp eller stora prövningar att utsätta kroppen för. Bara normalt liv.