Jag är uttråkad som attan. Det är inget kul att gå hemma när man inte kan göra så mycket hemma heller. Hade det varit frivilligt hade jag ju kunnat göra nytta hemma, men med ett knä som krånglar bli man mest bara sittande. Skittråkigt.

Idag har jag pillat lite med kameran och försökt få ordning på normalzoomen som pappa skickade upp i vintras. Den har fånigheter för sig med autofokusen. Med manuella med egentligen eftersom det är som att den glappar lite. Jag vet inte varför den gör så, men jag tippar på att det ligger utanför min kompetens att kunna fixa det. Synd, för det blir bra bilder med det objektivet när man väl får fokus på det man fotar. Jag gissar att en normalzoom fortfarande står kvar på önskelistan. Bilden ovan är förövrigt fotad med kitobjektivet. Försökte med det andra först men fick aldrig ett ansikte som inte var suddigt.

Ringen jag bytte till i förrgår var antingen snäppet för liten, eller så svullnade min läpp lite. Den mer eller mindre åt sig in i läppen, så det blev som ett sår. Mindre skönt och idag har jag bytt till en snäppet större. Den känns visserligen gigantisk, men i övrigt är det bra. Tror att mycket av det är en vanesak. Staven vande jag mig ju vid.

Idag har jag varit hemma från praktiken. Cystan jag hade i knävecket i somras är tillbaka. Det är inte första gången, men värsta hittills. Knäet är svullet och stelt och jag klarar inte att gå och stå en massa. Ska mitt knä vara så jämt nu att det inte tål minsta lilla ansträngning?

Idag har jag varit till piercaren och skaffat mig en ring till läppen. Det känns ruggigt ovant just nu och jag kan knappt dricka utan att spilla på mig. Tanken är att det ska bli lättare att hålla rent eftersom den varat en del.

Jag är glad att jag och Linda passade på att käka på Max innan, medan jag fortfarande bara hade staven som jag var van vid.

Eftersom jag skulle till Borlänge fick Linda skjuts hem. Fast först köpte vi kattmat åt kisse. Saftade i rejält och köpte 10 kg på en gång. Linda hjälpte till att bära en lång bit av vägen till bilen. På ett väldigt säreget sätt… När det blev övervikt på kattmaten åt ena hållet så “drog hon snett”.

I torsdags var det dags att åka till Sälen för att bo i stuga, äta massor med mat, umgås och ha kul. Vi inledde starkt med att äta våffelfrukost hemma hos Joco. Vi satt vid vad Micke innan kallade för “norra Europas högsta köksbord”. Perfekt start på dagen när man var hungrig.

Under tiden i Sälen har vi hunnit med att gå på visning av insatslägenhet. Vi tillhör nog inte deras vanliga klientel, men de var trevliga och körde riktig presentation och visning trots att de måste ha anat att vi mest var ute efter presentcheckarna man fick. Man fick nämligen presentcheckar man kunde använda inne på Experium. Vi badade och käkade för våra. Väldigt kul. Det var massor av år sedan jag var och badade och ännu längre sedan jag åkte vattenrutschkana. Vi har också passat på att få massage, vilken var första gången för mig. Himmelskt skönt.

Som vanligt handlade vi tokmycket mat på vägen upp och har ätit tills vi knappt orkade röra på oss. Vi har kollat på film, umgåtts och åkt en massa bil. En trevlig helg tycker jag. På lördagen var vi också och tittade på skotercross i Kläppen. Jag var så jäkla kortsiktig att jag inte packade skor för sånt trots att jag visste innan att vi skulle dit. Men det gick bra trots att jag hade sneakers på mig.

Nu har vi fikat och badat. Bara mat som återstår.

Jag älskar mina kursare. Åtminstone de jag gör projektarbetet med. Vi är några stycken som verkligen har funnit varandra och vi har så enormt kul ihop att man går hem med kramp i skrattmusklerna var och varannan dag.
Bästaste Linda, Ola och Camilla!

Ja jag vet. Ibland är min humor ganska usel. Men jag stod där i skogen och tittade på skotaren och det slog mig. Boggi – boogie. Tihi. Ordlekar tilltalar mig.

Man skulle kunna tro att det är filmkväll, men det är bara jag och Linda som har laddat med proviant för kursen.