Ja jag vet att jag är en usel bloggare just nu. Jag har helt enkelt inte riktigt tid. Jag håller på med en grej och jag är inte beredd att dela med mig till omvärlden ännu vad det är. Och eftersom mycket av mina dagar handlar om det där så blir det lite knasigt.
Utöver det så blir det automatiskt en massa grubblande. Mormors död kom inte alls som någon chock, men det är ju jobbigt. Någon som funnits som en viktig del av ens liv är nu borta. Och nu sörjer man inte bara hennes död nu utan också de senaste fyra åren då hon blivit sämre. En stroke förändrade hennes liv då. Isolerade henne i mycket då hon tappade talet. Att kommunicera med enbart kroppsspråk är ju begränsande.
Hon fick finnas med oss länge. I 86 år har hon funnits här. Det är en respektingivande ålder. Älskade mormor. Nu ska jag leta fram bilder av oss, fyra generationer, tillsammans. Mamma ska få kopior av dem.