Idag kom Niclas över och hjälpte oss med lite hallgolv. Det är i stort sett klart förutom den lilla lilla snutten utanför dotterns sovrum som fattas. Så imorgon får väl Mattias fjäska lite fåse om han slipper köpa en hel förpackning bara för att få den bit som fattas. Det blev snyggt iaf. Mattias har satt dit de golvlister han kunde, resten får han ta så snart som sista biten golv är på plats. Och jag jublar över ett rum till som nästan är klart.

Idag har vi varit nyttiga och fått lite gjort iaf. Det är golv i vardagsrummet nu t.ex. Och jag är så nöjd med hur det blev. Färgen är så snygg och det blev precis som jag tänkte mig. Lite lister så är vardagsrummet klart.

Mattias tyckte också att det kunde vara smart att passa på att måla om muren när kaminen ändå var undanplockad. Mycket smart idé tyckte jag så vi plastade och drog fram rollern.

Vi har rensat i hallen eftersom vi ska lägga golv där imorgon hade vi tänkt. Dessutom har vi letat reda på en större plåt att ha under kaminen. Den gamla hörde inte ihop med kaminen och nu saftar vi rejält med storleken. Den gamla kommer att kapas till i bakkant och ligga vid vedspisen i köket istället.

Så har vi målat skivorna bakom diskbänken. Det är nu grått och jag är helnöjd med den färgen med. Nu är vi snart redo att riva av den blå skyddsplasten.

Det bet fint i fingrarna när jag fotade lite på väg från bussen. Borde se till att ha vantar på mig innan jag börjar fippla med kameran. Mamma stickade vantar som man kan öppna upp. Tror att de kan vara riktigt bra med fingervantar under.

Nu blir det en lugn och stilla hemmakväll för mig och dottern iaf. Mattias är ute i huset och kommer förhoppningsvis att fixa med lite golv. Det beror lite på vem som har möjlighet att hjälpa till. Det känns av att vi närmar oss sakta men säkert. Lite golv, lite badrum, sen börjar det likna något. Längtar så tills det är inflyttningsklart.

Jag håller fortfarande på med lite saker som jag inte riktigt vill skriva om här än så länge. Men det kommer en förklaring sen hade jag tänkt. Före det så blir det tyvärr lite tystlåtet.

Katten har under sina fem och ett halvt år aldrig rört en tapet. Aldrig en möbel. Han klöser på träden ute på gården. Speciellt på favorit-tallen. Vad är det som gör att han kände sig nödgad att förändra det nu vet jag inte, men jag tycker det var väldigt onödigt.

Ja jag vet att jag är en usel bloggare just nu. Jag har helt enkelt inte riktigt tid. Jag håller på med en grej och jag är inte beredd att dela med mig till omvärlden ännu vad det är. Och eftersom mycket av mina dagar handlar om det där så blir det lite knasigt.

Utöver det så blir det automatiskt en massa grubblande. Mormors död kom inte alls som någon chock, men det är ju jobbigt. Någon som funnits som en viktig del av ens liv är nu borta. Och nu sörjer man inte bara hennes död nu utan också de senaste fyra åren då hon blivit sämre. En stroke förändrade hennes liv då. Isolerade henne i mycket då hon tappade talet. Att kommunicera med enbart kroppsspråk är ju begränsande.

Hon fick finnas med oss länge. I 86 år har hon funnits här. Det är en respektingivande ålder. Älskade mormor. Nu ska jag leta fram bilder av oss, fyra generationer, tillsammans. Mamma ska få kopior av dem.