Nu när det är som mörkast längtar jag efter ljus. Jag önskar att det kunde komma lite snö någon gång så att vi äntligen kunde slippa det kompakta mörkret och jag längtar efter att få sätta upp adventsstjärnan som ger så mysigt ljus.
Jag velade ett tag över vart man ska sätta upp den i huset sen. Den ger ju mysigt ljus i fönstret i sovrummet, men den vore fin att ha i köket med. Men så snubblade jag över en kartong i huset.
- Titta Mattias! Du har ju en Våmhusstjärna! utbrast jag.
- Jag har en vad för något? sa han.
Här har han alltså suttit på en så fin adventsstjärna i en massa år utan att ens tänka på det. Enligt lappen på kartongen har den tillhört hans farmor. Hon var uppenbarligen en kvinna med utmärkt smak.
