Det är höstigt svalt ute nu. Termometern på balkongen visade på 1,3 grader när dottern skulle gå till skolan. Hon har dagen till ära färgmatchat sina långkalsonger, tjocktröjan och täckvästen. Fast hon jublar över hösten eftersom det betyder att hennes födelsedag kommer allt närmare.

Gårdagens fniss:
Dottern kastar en blick på vad som står på bänken i köket och utbrister “Oooh! Ekologisk müsli! Det vill jag ha till frukost imorgon!” Så det fick hon till sin stora glädje. Ibland undrar jag om jag har räknat fel och hon är äldre än jag tidigare trott.

Idag städar jag. Dvs jag slänger en massa skräp. Och mer finns det att slänga.

Jag har slitit som ett djur för att försöka planera in helgen och hur allt ska flyta smidigt. Dottern ska få följa med och hälsa på min mormor och morfar och dessutom borde hon träffa sin far. Men om det blir av vet jag inte. Man kan bli förvirrad och frustrerad av mindre.

Nu ska jag ägna mig åt roligheter. Det är dags att göra ren golvbrunnen under badkaret.

Jag läser om det som sker i rättssalen när nu Daniel Wahlgren åter får försvara sig mot anklagelserna om att ha slagit sin fru Andrea. Och jag läser de krönikor som Kerstin Weigl på Aftonbladet och Britta Svensson på Expressen skrivit. Och jag finner det fascinerande hur pass partiska de är. Hela tonen är lite underförstått är det så att vi ju vet vad som hänt och vad han eller än viktigare hon säger spelar ingen roll. Jag tror inte att någon av dem har läst Andreas bok som hon skrivit. Boken heter En fjärils kamp och finns till stora delar utlagd på hennes blogg.

När jag läser den så känner jag igen mig. Inte för att jag haft så allvarliga ätstörningar som hon har, men för att jag känner igen hur det är att vara självdestruktiv. Att man försöker skada sig själv för att få en reaktion från de som står en nära. För att man egentligen vill bli stoppad och man behöver hjälp. Och jag vet hur frustrerande det är för den som är en nära. De är maktlösa och vet inte hur det ska bete sig för att hjälpa. Hur frustrerande måste det inte vara att älska någon som inte har tillit till det och som inte ser värdet i sig själv?

Ironiskt nog har jag blivit slagen också i ett förhållande. Men där hade jag aldrig det självdestruktiva mönstret. Jag var på det klara hela tiden med att han hade fel och att jag förtjänade bättre. Men det tog tid att bryta sig lös ändå för att jag var rädd för hur han skulle göra mitt liv till ett helvete om jag försökte. Mina självdestruktiva tendenser har kommit fram i de förhållanden där jag haft det bäst. Det är där jag har testat och testat om och om igen för att jag inte vågat tro att jag var älskad. Det är min dåliga självkänsla som gjort det.

Jag tycker att alla borde visa Andrea respekten att faktiskt läsa hennes bok, lyssna på vad hon säger. Som det är nu har alla bestämt sig och dömt på förhand. Folk pratar om Daniels exflickvän som vittnat om hans våldsamhet. Men jag tycker att alla borde läsa de sms som skickats fram och tillbaka mellan Andrea och henne under tiden före och omkring första rättegången.

Jag är den första som står upp och är förbannad när kvinnor blir misshandlade. Jag vet hur många som drabbas och hur många som inte vågar strida för sin sak. Men betyder det att vi ska helt sluta lyssna på kvinnor och deras berättelser? Andrea har hela tiden sagt att hon inte blivit slagen. Och under hela processen har folk klappat henne nedlåtande på huvudet och talat om för henne att de vet bättre än henne. Jag tänker inte påstå att jag vet vad som hände. Men jag tänker åtminstone lyssna på henne för hon behöver inte fler som klappar henne på huvudet.

Nu är plogtraktorn iordninggjord iaf. Så kommer det snö är det bara att kasta sig ut och ploga. Nu gissar vi att den snö som kommer imorgon kommer att vara mest slask och regn, men hade inte traktorn varit i ordning så hade det ju lugnt kommit 10-20 cm snö som legat kvar. Det är lagen om alltings jävlighet. Samma lag som får det att spöregna när man lämnat paraplyet i bilen för “det kommer säkert inte att regna”.

Det är svalt ute nu. Jag vet inte om jag är så road av det. Omställningen blev för snabb och jag har svårt att vänja om mig från att springa ute i långärmad t-shirt till att plötsligt behöva en riktig jacka. Mattias konstaterade igår att långkalsongsäsongen har börjat nu.

Idag ska vi försöka göra nytta i huset ordentligt. Isolering och takspikning står på schemat gissar jag. Och om vi är duktiga så kan vi fira en 40-åring med gott samvete ikväll.

Igår satte vi i vår nya altandörr. Äntligen ingen mer temporär dörr! Den är så fin och jag är så glad. Nu kan vi sätta dit lockpanelen ovanför också.

Jag rensade bort gamla barr och löv från det låga taket. Och under tiden isolerade Mattias i gästrummet. Så nu är det färdigt för innertak och skivor på väggarna.

På kvällen var vi på 40-årsfest. En av Mattias jobbarkompisar fyller och det firades med god mat (extremt mört gott kött), dans och roligt umgänge. Jag har inga bilder som duger att visas här, men däremot har jag bilder till nästa gång han ska fira och behöver bilder till ett sånghäfte…

Jag fotade inget av det som gjordes i huset igår. Men det hade mest sett ut så här. Mer isolering och plast. Ska blir förfärligt skönt när allt isolerande är klart.

Idag ska jag inte med ut till huset. Jag har jobbcoacherier på förmiddagen. Eller som de kallar det: gruppaktiviteter… Och Mattias jobbar kväll sen. Så jag ska försöka ta itu med nåt nyttigt här hemma istället. Disk, rensning av garderober och sånt.

Customer: “Excuse me, the bathroom door is locked and I can’t get it open. Do you have the key?”

Me: “No, ma’am. If the door is locked, that means someone is using it.”

Customer: “Is there a way to make sure?”

Me: “Did you knock?”

Customer: “Yeah, and whoever is in there keeps yelling at me that they’ll be right out!”

Hahahahahahaha!

Jag vann en halv påse kola i lördags på tipspromenaden. Delad tredjeplats minsann. Så den njuter jag av för det är ju så gott med kola.

Väggarna är färdigisolerade! Nu är det vinden och golvet kvar. Isolering är djävulens påfund. Fastnar överallt och sticks som satan. Men när det väl är på plats funkar det fint. Bakom plasten är det fint. Man får kramas försiktigt med Mattias bara eftersom hans kläder är täckta av det.

Det är en vacker höstdag ute även om det blåser en del. Jag sitter inomhus med en gräslig huvudvärk. Imorse var jag upp och skickade iväg dottern till skolan. Sen ringde jag och sjukanmälde mig och efter det kröp jag i säng igen. Sov flera timmar till. Huvudvärken är bättre men inte borta. Idag tar jag det lugnt med andra ord. Det blir en stilla dag med Panodil och mys under filt.

Bestämde mig för att hoppa på Ordlös Onsdag idag. Veckans tema är ström. Utan ström ingen tv och utan tv en väldigt ledsen Maria. Knepigt hur man blir beroende.

Mer bidrag finns på Ordlös Onsdag.

Här under någonstans gömmer sig generatorn till bilen. Den trasiga generatorn. Den som en dag förra veckan bestämde sig för att ge upp hoppet. Mattias kom och hämtade mig efter jobbet och lampan som varnar att batteriet inte laddas tändes. När vi hade hunnit till huset fick vi varningar om allt från ABS-bromsar till antispinnsystem. Ett resultat av brist på ström. (Kunde varit min tolkning till TisdagsTemat igår.) Så Mattias åker Rocky, vilket väl inte är helt fel, men man vill ju gärna att Saaben också ska funka.

Så idag satte Mattias igång med att skruva bort gamla generatorn. Vilket visade sig inte vara allt för lätt. Det sitter trångt och bökigt som sjutton. Han höll på ett tag och brottades med den innan han gav upp en glädjetjut och höll den som en idrottsman håller en pokal. Det var nästan komiskt att se.

Under tiden han höll på med det så passade jag på att leka med kameran och sen hjälpte jag svärfar som hissade upp svärmors bil. Lite fix av avgassystem stod på schemat och när bilen ändå var upphissad i bakänden passade vi på att byta till vinterdäck bak.

Det är fantastiskt vad behändigt det är att ha traktorer och sånt att lyfta med. Visserligen har han en del rejäla domkrafter med (en av dem lyfte vi hörnet på huset med) men det går ju enklare och man får upp den högre på det här viset.

Idag kom jag äntligen ihåg att fota för Efit. Otroligt! Jag har inga direkta tidsangivelser men det blev fotat iaf!

Nej det känns verkligen inte som helg. Förutom att dottern är hemma då och jag har tvingats till tv-spelande med henne. Eller ja, tvingats och tvingats. Det är ganska kul ibland. Beror på vilket spel man spelar också förstås.

Mattias är borta och gräver åt sin jobbarkompis mamma. Vi somnade om efter att larmet i hans mobil ringt och efter en timme eller två ringer hans pappa som håller på att köra ut grävaren. Mattias flyger upp ur sängen medan han svarar.

“Låg du och sov?”
“Nejdå, jag är på väg!”

Skam den som ger sig! Nu försöker jag vinna ett fint halsband från Linda på My Angels som lottar ut det eftersom hennes blogg fyller 1 år.

Idag har vi roat oss med att spika upp innertaket i gästrummet. Eller vi och vi. Jag har som vanligt när det gäller takspikning varit en hjälpande hand när Mattias spikat. Det är han som är tak-hjälten. Nu är det iaf bara sista halvan av köket kvar, sen är alla innertak på plats.

Sen satte vi igång med att kapa upp ett hål mellan den nybyggda delen och vardagsrummet. För första gången måste man inte gå ut och runt för att gå mellan gamla och nya delen. Det är jäkligt fränt tycker jag!

Logga in för att läsa detta inlägg.

Logga in för att läsa detta inlägg.

Idag var städdag både ute och inne. Vi städar ur trossbotten i sovrummen så att vi kan isolera golvet. Och så lastar vi skräp i släpvagnen så att vi kan ta en sväng till tippen nån dag snart. Jag har vansinnigt ont i ryggen och då lämnade jag ändå det tyngsta åt Mattias, plus att svärmor och svärfar ju också jobbade. Städningen av trossbotten fortsätter imorgon och sen är det vara att isolera som små tokar så att vi får ett golv att stå på där inne.

Imorgon är det dags för gruppaktiviteter (som det så tjusigt kallas för) på jobbcoacheriet. Jag ser fram emot det som en mattelektion ungefär. Det är trist för det är som vilken söka-jobb-kurs som helst och såna har jag gått på förut. Jag väntar fortfarande på det unika och nyskapande som de utlovade på informationen första dagen.

Min jobbsökningsvånda har nu gått så pass långt att jag faktiskt funderar på vad man skulle kunna tänkas göra om man startar eget företag. Jag har idéer, men jag vet inte om det är vettigt över huvud taget. Vi får se vad nästa individuella träff med jobbcoachen ger.

Tänk att det är helt otroligt att alla såna här saker förvandlas till vuxendagis. Jag kan köpa att det här kan vara bra information till ungdomsgruppen. Men vi andra?

Trodde de på fullt allvar att vi inte visste att man kan få jobb genom bekanta? Att vi inte visste att det finns en dold arbetsmarknad med jobb som inte kommer ut på platsbanken? Att vi inte visste hur man söker jobb? Att vi inte visste att man kan ringa och följa upp en ansökan?
Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaargh!

Från början pratades det om att de skulle vara så enormt annorlunda. Det här skulle inte vara alls som alla andra söka-jobb-kurser. Bullshit. Det är precis likadant. Den är i stort sett identisk med den jag gick på jobb- och utvecklingsgarantin förra våren.

Efter tre veckor är folk så irriterade att det har börjat sammanställas en lista av synpunker och klagomål som ska skickas till handläggaren på AF som skickat ut oss på det här. Vi hade nämligen tyckt att det varit skoj om jobbcoach betydde coachning och inte bara att sitta och lyssna på det vanliga dillandet.

Så har jag tack vare Mikaela hittat ytterligare en kul grej att sysselsätta mig med på nätet. Har du en webcam? Då kan du roa dig med att ta bilder som ser ut som om de är gjorda i en gammal fotoautomat. Aaah. Nostalgi. Från tiden före digitalkameror, webcams och internet.

Fler bidrag på Ordlös Onsdag.

Nu har jag inte följt Svenska Hollywoodfruar direkt, utan har bara sett delar av de sista två programmen. Men jag har sett tillräckligt mycket för att se hur enormt pricksäkert det här är.

Jag är vansinnigt seg idag. Känns som jag har vadd i skallen. Kanske borde passa på att sova lite på soffan innan Mattias slutar jobbet och det är dags att fortsätta göra nytta i huset.

Har iaf hunnit med springa ner till närköpet och köpa lite keso. Det man inte hade i huvudet igår när man var i affären fick man ha i benen idag istället.

Ja det kliar. Runt halsen och nacken mest. Jag höll ändå inte på mest med isoleringen utan det gjorde Mattias. Men ändå var mina kläder täckta med ett svagt glitter och det kliar där tröjan inte förmådde skydda. Nästa gång ska jag ha polokrage trots att jag brukar känna mig som om jag kvävs i dem. Om jag nu har någon kvar förstås. Det är fullt möjligt att jag slängt dem av ovan nämnt skäl. Annars får jag väl fortsätta klia imorgon när andra halvan av sovrumsgolvet ska isoleras…

Jag ser på film (dottern ville se Dum & Dummare igen) och läser samtidigt. Jag har börjat om på Twilight igen. Fick nåt ryck, troligen för att det pratas mycket om att New Moon kommer på bio snart.

Jag funderar på om jag ska släpa med Mattias för att se den med eller om jag ska hitta någon mer likasinnad. Förra hösten släpade jag med honom för att titta på Twilight och jag skämtar inte om jag säger att han var enda killen i salongen den kvällen. *s*

Det blev inte av att vi fick nåt gjort i huset idag. Mattias jobbade länge och dottern hade kompisar här och lekte. Men imorgon tar vi nya tag och är effektiva. Vi ska fixa golv i sovrummet! Ser verkligen fram mot det. Det blir ju så mycket mer färdigt på en gång då.

Idag hämtade vi golvspån och satte igång med sovrumsgolvet. Mattias har lagt ungefär halva och det blir så fint så fint.

Under tiden han höll på med det så har jag och svärfar flyttat isolering. Den har ju legat på pall under presenning, men nu ligger en del på vinden och en del i byggtältet. Vi passade på när svärfar ändå hade maskinen där så vi kunde lyfta det i skopan eller på gafflarna. Trots det har jag vansinnesont i handleder, rygg, bäcken osv. Och för att toppa det kommer jag garanterat att ha träningsvärk imorgon.

När Mattias höll på att lägga golv insåg han att balken som går under väggen mellan sovrummet och gästrummet hängde. Den bär ju båda taken, så det är väl inte så konstigt. Svärfar hämtade en rejäl domkraft och så gjorde vi det vi pratat om sen vi höll på med grunden. Vi stagade upp balken. Vet inte varför det inte blivit av tidigare. Tur att vi har en rejäl ingång under grunden iaf så att det går att komma in och fixa saker.

Öm i kroppen idag. Träningsvärk och stel rygg. Och min högra handled är fucked up igen. Den har ju aldrig blivit riktigt bra efter att jag ramlade i mars. Minsta lilla ansträngning så får jag ont. Och rygg/bäcken har jag ju redan problem med. Jag får lov att försöka acceptera mina begränsningar. Jag kan inte göra allt jag vill göra. Värken är inte värd det.

Idag bestämde vi oss för att extradörren in till gästrummet suttit länge nog. Så vi rev ur den och satte i fönstret som ska sitta där istället. Vi hade panel färdigmålad så det var bara att börja sätta dit det. Imorgon kommer lockpanelen och fönsterfoder på, inne är det lika färdig som alla andra fönster.

Sovrumsgolvet är klart nu. Mattias har satt dit alla skivor och fixat sista lilla biten mellan nya delen och vardagsrummet. Jag har hjälpt till en del med skruvandet. Det är drygt göra trots att man har maskin till hjälp. Det gör ont i handleden och dessutom har jag ont i knäna efter att ha krupit runt där.

Dessutom är jag svullen i vänster knäveck igen. Det kommer direkt när jag belastar knäet. Det är precis som förut med cystan, bara att det inte är fullt lika stort ännu. Själva knäet är inte så svullet ännu, bara knävecket.

Dimman ligger tät ute. Det ser så där ruggigt och höstigt kallt ut. Jag stack ut foten på balkongen för att ta ett par bilder.

Vädret och årstiden får en att sitta inne mer. Jag har spenderat kvällen ihopkrupen i soffan. Musik i Spotify och O’boy i glaset. Inte helt fel.

Veckans temaförslag var för bra för att hoppa över. Jag hade visserligen ingen bra bild till det, men det här är alla fall lika stora högar av golvspånskivor.

Rättvisa högar.

Bilden togs igår kväll när jag knallade upp till rondellen för att möta upp Mattias. Han jobbade (körde lastbil) och hade huvudvärk, så jag lekte räddande ängel och levererade lite Panodil.

Både vackert och höstigt ruggigt väder. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det.

Idag har Mattias linkat runt och varit bilmekaniker. Han stukade foten igår, så han rör sig inte så smidigt. Bilmekaniker var han för att det var dags att sätta en lagad generator och en ny drivrem i bilen.

Nu går bilen som den ska igen och jag är väldigt impad av vilken händig karl jag har. Och vi tog bilen och åkte till huset (skruvandet skedde hemma hos svärisarna) för att göra lite nytta där med.

Som en trevlig överraskning hade svärfar varit där och isolerat gästrumsgolvet igår, så idag var det bara lite isolering mot en vägg som fattades och sen kunde Mattias börja lägga golv där inne.

Svärfar har börjat resa skivor mot väggarna i vårt sovrum. Jag är upphetsad så att jag nästan hoppar upp och ner. Inte en skruv iskruvad än, men det är på gång iaf.

Idag var vi sega på morgonen. Resultatet av att man var trött redan innan man fastnade framför tv:n och nattsuddade till Shanghai Noon.

Men vi har hunnit få upp lite skivor på väggarna. Jag var handräckare och ihållare åt svärfar när han höll på med det. Mattias isolerade klart på vinden. Det är så fränt att se hur det förändras när man får väggar. Jag vet att det kommer att bli en massa spackling och slipning sen, men jag tycker ändå att det är fantastiskt.

Pyntet på bordet är dotterns. Hon ville dekorera så att det var fint när mina föräldrar kom dit med fika och presenter. Hon fyller nämligen år i veckan, men då är det planerat att hon ska vara hos sin pappa, så vi firade nu.

Nu kan hon leka med sina presenter och jag tänker slappa i soffan (läs ta mig en tupplur). Mattias är på vad de kallar “styrelsemöte”. På schemat för det står mat, dryck och sport på storbildsskärm. Tror nog att det är en rätt trevlig kväll för honom.

Halkade in på Dansbandskampen i samma ögonblick som Peter Settman läser upp vilka band som ska få spela en Tomas Ledin-låt. Och jag fattar inte riktigt. Har dessa band gått vidare, eller ska de bara straffas lite?

Tidigare roligheter på samma ämne: SM i Ledindiss hos As Good as it gets.

Vi har varit nyttiga idag med. Kökstaket i gamla delen av köket har påbörjats. Vi satsar på något neutralt, ljust och lätt att torka av. Man får ju räkna med att folk kommer att komma åt det med tanke på den låga takhöjden där.

Svärfar har fortsatt pyssla med spånskivor på väggarna och sen började han och Mattias regla för väggen mellan sovrum och klädkammare. Jag tycker att det är skitfränt. Sovrummet tar mer och mer form.

Se på sjutton. Det börjar komma reglar på plats för en klädkammare och en vägg med dörröppning in till vårt sovrum! Som vanligt är jag löjligt lycklig.

Gästrumsgolvet är klart nu när den felande skivan har inköpts och skruvats dit. Väggspån finns åter i lager så att vi har något att sätta på väggarna.

Det känns riktigt gött!

Det börjar se ut som en klädkammare! Till höger ser man genom sovrummets ofärdiga dörröppning öppningen till vardagsrummet och det som ska bli dörröppningen till gästrummet.

Idag hade jag kunnat spy galla över en människa som bara sviker och sviker och beter sig illa. Men jag ska göra som Mattias säger och inte låta honom stjäla energi av mig. *andas långsamt*

I huset har vi fått upp ytterligare lite spånskivor och kommit ytterligare en bit på väg. Svärfar blev dock bortkallad för att hjälpa svärmor som stod på parkeringen vid affären med en bil som larmet gått igång på. Den tutade och blinkade och hade tydligen ett stort uppdämt behov av det då larmet aldrig funkat förut. Bileländet blinkade hela vägen hem sen. Jag tror att vi kan sluta oss till att det är något fel på den.

Jag har förvandlats till en nattbloggare. Jag bloggar bara strax före midnatt tycks det. Men dagen har spenderats med att umgås med dottern som fyller år idag. Vi har spelat tv-spel, ätit tårta osv.

Vi har hunnit med att vara ut till huset och fixat lite också. Det sätts upp skivor på väggarna och skruvas en massa. Min handled bråkar, så skruvandet är lite begränsat för mig.

Det här är utsikten om man står ungefär där sängen kommer att stå. Det ska avgränsas inne i klädkammaren så att det blir en garderob till gästrummet. Nu är det bara att våndas över all spackling som kommer behöva göras…

Idag har en leverans av barn till mormor betytt att jag fick chansen att åka lite lastbil med Mattias. Alltid lika fascinerande vart man kommer fram. Näst intill kostigar ibland.

Så måste man ju ta en obligatorisk bild på fötterna när man åker lastbil. Tur att jag fotade ovansidan på dem för under var strumporna väldigt slitna upptäckte jag. Inte hål, men liksom bara nätet kvar. *s*

Vi har en massa mer idag också. Som att vara på stan och fixa det sista inför halloweenfesten. Och som att hinna fixa en del i huset så nu har vi skivor i en del av köket med. Det går framåt hela tiden.