vimsig.com

jag börjar ana de små hormonerna

Jäkla dramadag! Jag satt här och väntade på att dottern skulle komma hem från skolan. Vi skulle åka buss ut till huset så att jag kunde komma igång med målningen av fönster redan innan Mattias kom från jobbet. Men klockan tickade och min väntan blev allt mer irriterad och orolig. Dottern hade lämnat mobilen hemma och här gjorde den ju ingen nytta över huvud taget. Så jag började ringa runt till klasskompisarna för att höra vart hon var.

Efter en timme ringer hon. Hemifrån sin kompis. Och frågar om hon får gå dit och leka. Här har jag helt naivt trott att man frågar om lov innan man går någonstans. Inte under tiden. För då får man riskera att ens mamma sitter hemma och är väldigt irriterad över att ha missat den planerade bussen. Och man riskerar att ens mamma är i upplösningstillstånd för att hon börjar bli väldigt orolig.

Så en timme senare än planerat kom vi iväg till bussen och i slutändan huset. Jag greppade penslar och burkar och oljade och grundmålade. Men jag hann inte klart och det skyller jag på dottern, för hade jag haft en timme till hade det gått vägen. Men vi hade en buss att passa för att komma hem också.

Så hon driver mig till vansinne ibland. Och så ibland är hon så charmig och rolig att det inte är klokt.

Dottern: Vi har ju fått byta platser i klassrummet nu och jag sitter jättebra! Jag får sitta långt bak. Men det bästa är att E, den nya killen som jag är lite kär i, han sitter raden framför!!
Jag: Så kan du sitta och titta på honom mycket då?
Dottern: (drömskt) Aaaaaaaah!

Dottern: (om platsen i klassrummet) Så nu lyfter jag inte rumpan därifrån! Förrns det är rast…

Fast nu får hon vara charmig hemma för det blev utegångsförbud i två dagar för dagens eskapader.

5 Comments

  1. Johanna

    Man kan ju inte annat än att sitta här med ett stort leende på läpparna. Drama för dig kanske, men för mig känns det bara som helt vanligt familjeliv. :)

  2. Johanna

    Måste bara tillägga att jag förstår att det måste vara jobbigt när ens barn inte hör av sig.

  3. Maria

    Ja man har ju lärt sig lite saker av dagen iaf. Som att hon alltid ska ha nyckeln med sig. Då hade jag kunnat åka ut och hon kunde fått leka hos kompisen. Det lustiga är att de mycket väl hade kunnat gå vägen förbi här och frågat. Det är inte så mycket längre. Och allt vore enklare om man hade körkort så att man slapp vara beroende av att passa bussar.

  4. Johanna

    Inte så mycket längre? Fem meter längre är himla mycket i den åldern :)

  5. Maria

    Sant iofs. Det är ju en helt annan sak när hon jublar över att man kommer att kunna springa runt, runt, runt i huset… :g

Comments are closed.