Kom jag ihåg att köpa sopsäckar när jag ändå var in på ICA? Naturligtvis inte.

Jäkla dramadag! Jag satt här och väntade på att dottern skulle komma hem från skolan. Vi skulle åka buss ut till huset så att jag kunde komma igång med målningen av fönster redan innan Mattias kom från jobbet. Men klockan tickade och min väntan blev allt mer irriterad och orolig. Dottern hade lämnat mobilen hemma och här gjorde den ju ingen nytta över huvud taget. Så jag började ringa runt till klasskompisarna för att höra vart hon var.

Efter en timme ringer hon. Hemifrån sin kompis. Och frågar om hon får gå dit och leka. Här har jag helt naivt trott att man frågar om lov innan man går någonstans. Inte under tiden. För då får man riskera att ens mamma sitter hemma och är väldigt irriterad över att ha missat den planerade bussen. Och man riskerar att ens mamma är i upplösningstillstånd för att hon börjar bli väldigt orolig.

Så en timme senare än planerat kom vi iväg till bussen och i slutändan huset. Jag greppade penslar och burkar och oljade och grundmålade. Men jag hann inte klart och det skyller jag på dottern, för hade jag haft en timme till hade det gått vägen. Men vi hade en buss att passa för att komma hem också.

Så hon driver mig till vansinne ibland. Och så ibland är hon så charmig och rolig att det inte är klokt.

Dottern: Vi har ju fått byta platser i klassrummet nu och jag sitter jättebra! Jag får sitta långt bak. Men det bästa är att E, den nya killen som jag är lite kär i, han sitter raden framför!!
Jag: Så kan du sitta och titta på honom mycket då?
Dottern: (drömskt) Aaaaaaaah!

Dottern: (om platsen i klassrummet) Så nu lyfter jag inte rumpan därifrån! Förrns det är rast…

Fast nu får hon vara charmig hemma för det blev utegångsförbud i två dagar för dagens eskapader.

Kan ju inte famla sig fram i mörker, så det behövs utelampor. En vid dörren och en ovanför altandörren. Den här kunde nog vara perfekt.

Jag har inte ord just nu på min frustration. Ett enkelt försök att fylla på dotterns kontantkort via hemtelefonfakturan har eskalerat till att jag sitter och sliter mitt hår här hemma. Felmeddelande på sidan där det ska göras och röststyrningssystemet som gud glömde när man ringer till Telia.

Till slut hittade jag en stackars tillmötesgående tjej i kundtjänst som försökte hjälpa till. Jag säger stackars för jag misstänker att hon också sitter och sliter sitt hår just nu. Sen när hon är skallig och supporten har öppnat om en halvtimme så skulle hon prata med dem och ringa tillbaka till mig. Så det fanns bra service mitt i det tekniskt trassliga iaf.