Jag som pratade om äppelträd och kommande blomning så sent som i morse. Och nu blommar ett av dem. Här kommer det frukt sen. Åtminstone några äpplen borde det bli.

Idag upptäckte jag en mindre charmerande effekt av att ha handledsstöd på sig när man är ute. Likaväl som man kan få “t-shirt-bränna” så kan man få “handledsstödsbränna”. Förr när jag hade klocka på mig jämt fick jag märken av den, men det var ju litet och ynkligt i jämförelse med den här vita blaffan som jag håller på att odla på högerarmen.

Köksväggen som vi lyfte buktar litegranna. Nu överväger Mattias och Lasse att räta upp den. Visserligen går det säkert att “gömma” eftersom det ska på isolering och panel respektive plattor både på insidan och utsidan. Väggen idag är ju rätt oisolerad, det är panel, timmer, lera, tidningspapper och en massa lager tapet mest. Vi får se vad de kommer fram till är det bästa.

Katten jagar sin svans lite mindre nu än han gjorde för nån vecka sen, men ibland sätter han igång. Även om det var mindre morrande, fräsande och slagsmålsvrålande idag.

Imorgon ska Mattias iväg och fixa lite med material till grunderna. Det ska ju luskas rätt på det material man behöver och helst ska man väl hitta ett så bra pris som möjligt dessutom. Vi får se vad han kommer hem med. Jag kan knappt fatta att det börjar bli dags att bygga upp. Inte bara riva ner.

Det här är de enda blommor som i dagsläget finns på tomten. Visserligen kommer nog äppelträden att blomma, men skicket på träden är inte sådär jättebra, så jag vet inte om det kommer äpplen på dem över huvud taget. Och de här små gula blommorna lever i ständig skräck för att bli nertrampade, för de står egentligen lite för när bygget. Svärmor vill gärna rädda en del av dem och sätta om hemma hos dem och det är väl helt ok tycker jag.

Idag ska dottern få se de stora förändringarna för första gången. Jag tänkte visa henne bilder i morse, men sen lät jag bli för det blir så mycket roligare om hon får se det med egna ögon istället. Det ska bli kul att se hennes reaktion.

Idag var det dags att göra den Stora Rivningen. Den mest betydelsefulla del av huset som vi river ner, dvs köksväggen. Där ska det ju byggas ut ett stort burspråk. Vi ska gjuta platta under som grund och det gör vi hela vägen in i gamla delen av köket.

Inuti köket var det ju tidigare torpargrund. Så det var timmerstockar med en hel drös rätt stora stenar strategiskt utplacerade som stöd under. Och allt det skulle ju ut också. Plus att vi skulle riva undan den sockel de gjutit runt gamla torpargrunden som stöd.

Huset har sedan det byggdes 1900 satt sig en hel del och ena hörnet hängde bra nog, så Mattias och svärfar bestämde sig för att lyfta huset lite. Fram med domkraften bara. Sista lilla knixen stödlyfte svärfar med skopan på grävaren.

Mattias har pallat upp sten under väggen mot vardagsrummet för att singeln inte ska rasa in där. Det kommer grus imorgon efter vad jag har förstått. Mattias har också lagt duk nu, så det är färdigt att bara tippa där.

Jag är trött i ben och rygg och man kan ju bara gissa hur mör Mattias är i kroppen efter allt det här. Och han var täckt av ett tjusigt lager damm!

Vi har som vanligt spenderat dagen med husliga bestyr. Svärfar har fortsatt med att fixa till tomten. Den har nu fyllts ut och jämnats till. Och nog syns det skillnad. Där stora dubbeltallen stod (avkapad nån meter upp på första bilden) finns nu gårdsplan.

Mattias har rensat köksväggen på alla el och telefonsladdar. Och sen rev han panelen på utsidan. Det sker så mycket hela tiden och jag är glad att jag dokumenterar så att man kan se efteråt hur det har förändrats.

Imorgon är det dags att jobba och slita igen. Och jag önskar att min handled på något magiskt vis kunde läka över natten. Tyvärr så är det nog tvärt om, eftersom jag överbelastar den mest hela tiden.

Idag var Mattias ledig (eftersom han jobbade igår istället) och vi tog itu med husliga saker. I det här fallet grävning. Vi fyller ut den del av tomten där det tidigare var elljusspår, tomten ska få rätt sluttning och vi måste ju gräva för grund på två sidor av huset.

Mattias pappa har grävt för nya sträckningen av elljusspåret och idag så finputsade jag och Mattias där. Han krattade och jag klippte rötter eftersom han krattade fram dem.

Kisse följde efter oss runt på tomten och la sig en liten bit bort för att hålla oss sällskap. Och pratar man med fjollig röst åt honom får man en reaktion direkt.

Sen kom regnet. Lagom tills vi började gräva så öppnade himlen sig. Ett tag var det väldigt trist och jag hukade under ett paraply på sidan om medan Svärfar grävde och Mattias (under regncape) krattade, mätte och jämnade till.

Det är en väldigt påtaglig förändring och det är skitkul. Nästa steg är ju grunden. Hur spännande är inte det här?!

Jag har åkt lastbil med Mattias idag. Jag tänkte att det kunde vara kul att passa på när man har chansen. Och jag hade kameran med mig, vilket ledde till 233 bilder på hårddisken. Fotonörd? Jag? Nej hur kan ni tro det??