Stack in huvudet hos Michaelsson och blev något upphetsad av att läsa att Depeche Mode snart släpper nytt (knappt två månader kvar).

Och fram tills dess kan man ju lyssna (och titta) på nya singeln Wrong:

Idag har jag suttit och hållit koll på mina vasaloppsåkande släktingar. En av mina kusiner har åkt och min morbror är fortfarande ute i spåren och far, men det är inte vansinneslångt kvar iaf. Jag är stolt över dem båda.

Skidåkning ligger ju i släkten och jag är släktens svarta får. Min mamma roade sig härom veckan med att be min dotter om att hon skulle fråga mig hur man gör lappkast. Det finns en lagom pinsam historia bakom det. (Hur gör man egentligen smidigast för att ta sig upp när man ligger på mage i snön med en skida åt vardera hållet?) Till mitt försvar var jag bara 10 år eller så. Jag inbillar mig att min balans inte var färdigutvecklad i den åldern…

Lyckades fånga min morbror på bild när han gick i mål på Vasaloppet. Försökte med min kusin med, men det var så trångt att jag missade honom. Men här går min morbror i mål iaf. Pratade med mamma idag som hade pratat med honom och enligt honom var det mest knäckande alla pensionärer som susade förbi en i spåret…

Igår passade jag på att följa med Mattias på jobbet, dvs i lastbilen. Det snöade nonstop vilket begränsade möjligheterna att fota vackra naturbilder, men vad är lite snö i jämförselse med den gången regnet vräkte ner.

Folk retar sig ibland på lastbilarnas lyse. De brukar ju ofta ha en rätt rejäl uppsättning. Men ärligt talat, om ni själva körde runt med 60 ton, hur lång tid skulle ni vilja ha på er att bromsa om en älg, ett barn eller nåt annat skulle komma upp på vägen?

Det finns visserligen ett mellanläge med helljus utan att ha det tänt på taket. Men jag vet att om jag var ute och körde så skulle jag vilja se varje rörelse vid vägkanten så långt i förväg som möjligt.

Man kan nästan gissa att min karl är snusare, eller hur?

Jag sitter här och väntar på att Mattias ska komma hem och så att vi kan äta. Han har varit och besiktigat Rockyn idag och det gick utan problem. Bra bil det där. Och det är inte bara för att man kan köra lite vart man vill eftersom man har fyrhjulsdrift.

Jag har börjat fundera på om jag inte kan sy ett eget regnskydd till kameran. Det borde väl inte vara så extremt svårt? Jag har en del idéer, så får vi se hur det går. Men det borde ju bli lite billigare. Kollade runt lite och de är löjligt dyra! Och jag är fattig/snål/kreativ. Det ska blir en intressant att se om jag kan få till det bra. Kanske jag kan sy och sälja om jag är riktigt duktig.

Oooh! Nu kommer Mattias. Nu ska här ätas!

Fredagarna betyder inte lika mycket helg nu när Mattias jobbat så mycket på helgerna. Och eftersom han ska jobba imorgon med såvitt jag vet så känns det inte som det är nån större ledighet på gång.

Men vi ska ta en sväng och handla mat när han kommer från jobbet så tänkte jag prova ett nytt recept som mamma “prackat på” mig. Får återkomma med betyg senare när jag vet om det är flipp eller flopp. Eftersom min lunch hittills bestått av äpplen så börjar jag bli ganska hungrig nu. Jag börjar fundera på om inte en macka skulle vara bra, för annars riskerar jag att falla för allehanda frestelser i affären. Jag kan inte handla när jag är hungrig. Jag kommer bara hem med choklad och allt annat jag kan tänkas bli frestad av då. Vet inte riktigt vad det säger om min karaktär, men troligen inget smickrande…

Lyssnar på: Pink – Funhouse (spotify-länk)

Mattias och Jocko var förbi Scania och tittade på huggbilen en sväng så han blev senare hem än tänkt, så vi planerade om vad det gäller maten. Det blir kebabtallrik (pizza för Mattias) istället. Jag vet inte om jag har bytt upp mig eller ner mig riktigt. Resultatet får vi väl imorgon om matlagningen blir av då så att vi får veta vad det smakar.

Lite suddigt, men det är fotat med 400 mm handhållet i mörker. Varje darrning blir en jätteskakning i andra änden av objektivet då. Poängen är iaf att vi har en granne som fortfarande har adventsstjärnan uppe. Antingen det, eller så var sommaren så kort att jag missade den totalt.

Jag vet inte om jag har så mycket invändningar. Jag är mest glad att vissa låtar inte kom vidare. Bloggningen sker hemifrån Niclas och Lena där vi är och umgås, så jag ska vara social här istället. Hej så länge!

Igår (innan det var dags för andra chansen och social samvaro hemma hos Niclas och Lena) så tog jag och Mattias en sväng till Borlänge för att kika på bygg- & bostadsmässan på Romme.

Vi konstaterade att det var lite mysko att ta entré där. Det känns lite som att betala för att få reklam, men men, vi var inte knussliga. Det fanns en del saker som var intressanta iaf. Vi plockade på oss en lagom mängd broschyrer och pratade med lite olika människor om allt från värmepannor till fuktsäkerhetsprojektering (det senare tycker jag är ett svärord).

Och så förälskade jag mig. I köksinredning. Fiffiga lådor och lösningar och en helt underbar inredning att ha under diskbänken i köket.
Vill ha!!

Jag tycker jag förtjänar bra skåpinredning i köket. Eller hur?

Kom på att jag ju hade fler bilder från helgen. Vi var ju in och hälsade på hemma hos en drös med andra människor innan vi fastnade hemma hos Niclas och Lena. Det här är bilder från när vi stannade till hos Thomas och Ida. Finfrämmande från Lidköping inklusive hund. Söta vovven följde Ida troget medan hon lagade mat och sen ägnade hon sig åt att tvätta mina armar mycket noggrannt. Nästan så att jag stoppade henne i handväskan och tog med hem…

Jag hade ju idéer att skapa i köket i fredags. De föll ur eftersom det blev sent och vi var hungriga. Och i lördags åt vi på Max efter att vi varit på mässan. Igår var vi bara allmänt trötta och slöa och hade först tänkt laga mat, men ångrade oss när vi stod på Ica Maxi och såg kyckling och potatisgratäng i charken. Så det blev sånt istället.

Med idag så blev det av. Receptet hittade mamma i Ica’s tidning Buffé. Jag fick det rent allmänt över telefon, men bestämde mig för att lite för skojs skull göra en lite mer vardaglig variant. Med andra ord, i Svensson-tappning.

Kasslern är bytt mot korv, det är krossade tomater och vanlig vitlök. Dessutom uteslöt jag kronärtskockan. Och resultatet blev helt ok. Jag kan möjligtvis tänka mig att den behöver mer krydda. Men inte mycket mer i så fall. Gott var det iaf och nu är jag så mätt att jag nästan mår illa. Får återkomma imorgon med vad Mattias tycker för han jobbar ikväll, men jag har ordnat matlåda åt honom till imorgon.

Utöver det går dagens stora sympativåg till Anders som skulle ha gått på Metallica igår. Och det gick ju inget vidare…

Veckans tema är tisdag. Och jag kunde inte komma på något mer fantasifullt än det här. Kortet togs kort efter att förra måndagen blivit tisdag och jag stod med Mattias medans han svetsade stödbenet på lastbilen. Så inleddes den tisdagen för mig.

Jag vågade mig på att laga nåt nytt idag igen. Åter igen har jag fått tips om receptet av mamma. Inga stora förändringar idag mer än att jag skippat paprikan och broccolin eftersom jag inte äter det. Det var gott och jag åt på tok för mycket. Så nu rapar jag tacokrydda och klappar mig på magen här hemma. Mattias ska få i matlådan imorgon så att han får prova med.

Jag hade tänkt göra fiskpinnar imorgon bara, men så kreativ som jag varit i köket de senaste dagarna så funderar jag nu på hur jag ska kunna göra det lite skojjigare och annorlunda. Vi får se vad jag kommer på, jag gnuggar mina grå iaf.

Jag har mästerkockat idag med. Fast på ett mer beprövat sätt. Kyckling och ris med smarrig sås blev det. Inte helt fel alls. Jag är rätt nöjd med den.

Tidigare idag kutade jag som en tok ut genom dörren i jakt på en buss jag ville hinna med. Jag hade planerat smart. Först skulle jag handla på stan. Jag skulle ha min dramatenväska med mig så att jag kunde köpa mjölk osv. Sen skulle jag knalla bort till dotterns skola för att träffa hennes fröken och ha utvecklingssamtal. Och så slutligen (eftersom jag hade handlat och var klar) så skulle vi knata hem. Jag, dottern och hennes kompis som skulle följa med hem. En nog så enkel plan i teorin.

I praktiken insåg jag halvvägs vid busshållplatsen att jag ju inte hade busspengar på mig. Och nu svär jag igen över att de inte tar kort på bussarna. Fatta vad praktiskt det hade varit! Jag suckade tungt och bestämde mig för att gå ner på stan, för jag hade inte tid att vänta på nästa. Så jag knallade iväg. Jag bor ganska högt i stan, så det är nerför mest hela vägen till centrum. Halvvägs ner såg jag en farbror med stavar som halkade och satte sig. Så jag tänkte att jag skulle gå försiktigt och kolla hur det var med honom. Han hann visserligen upp på fötterna innan jag hann fram, men han hann inte ta mer än två steg så small det till och där satt jag på arslet på samma ställe där han ramlat nyss. Det var så löjligt halt att det inte gick att stå ens på den fläcken för man bara gled eftersom det lutade. Jag kan ju säga att jag gick med mycket försiktiga steg resten av vägen sen. Och sen stresshandlade jag och skyndade till dotterns skola.

Nu har jag ont i en handled eftersom jag tog emot mig med ena handen. Jag har ont i svanskotan och på ena sidan på arslet och funderar på om jag kommer se ett blåmärke där sen. Så tog bäckenet stryk. Jag har ju redan glappa fogar. Behöver jag säga att det gör skitont nu? Och inte blev det bättre av att gå uppför backen från skolan med den as-tunga väskan i släp. Så nu tänker jag tillåta mig att tycka lite synd om mig faktiskt.

Lyssnar på: U2 – Magnificent (Spotify-länk)

Tittar på reklamen för Henrik Dorsins dvd. “Succéshowen ute nu.” Jaha. Men tänk om jag vill se den inne då………………………

Nehepp. Den var inte rolig nej. *filar på nya skämt*

Den här bloggen har blivit så huslig så att det nästan är skrämmande. Och dagen har inte varit något undantag. Allt från att fixa matsäck åt dottern för friluftsdagen imorse till tvätt och rena sängkläder. Kanske jag missat mitt riktiga kall i livet tidigare? Eller nej. Jag har nog inte det vid närmare eftertanke.

Kroppen gör ont som fan. Det värker överallt i stort sett. En del av fallet igår och en del är nog för att jag överansträngde mig när jag gick så mycket igår och dessutom släpade en massa tung mat. Och tragiskt nog måste jag nog inse att jag inte klarar såna saker. Inte på vintern i det här föret iaf.

Nåväl, nu ska jag sova för att orka upp imorgon. Jag längtar efter helg och sovmorgon nu.

När vårtecken dyker upp på en del bloggar så kan jag meddela att här är det minsann ingen vår än. Jag vet inte riktigt om jag har hunnit börjat sakna den ännu. Nu gäller det väl att klämma in en del skoteråkning innan säsongen är över, så vi tar nog en sväng imorgon. Sen kanske man är så trött av all frisk luft att man somnar framför Melodifestivalen på tv…

Så är den stora kvällen här. Mattias nöjde sig inte med att fly bakom dataskärmen med en film, utan rymde hela vägen hem till Anders för att umgås i testosteronfylld miljö och kolla på fotboll.

Jag är fortfarande osäker på vad sjutton vi ska med en internationell jury till. Och jag är inte överens med dem om poängsättningen alls. Och jag är inte överens med folket heller tycks det. Jag tänkte göra en snygg skiss över poäng från jurygrupper osv. Men ärligt talat blev det för komplicerat och jobbigt. Kanske det kommer sen om jag inte har något annat att göra.

Avslutningsvis säger jag: Hellre Malena än EMD eller nåt sånt. Men jag ville ju skicka HEAT! Med andra ord vann fel låt men inte den värsta. Eller vad man nu ska säga.

Vi bestämde oss för att utnyttja dagen till att åka lite skoter. Och så tyckte vi att det kunde vara kul att visa dottern Falu Kommuns högsta punkt, Spjärshälla.

Vi lånade Mattias pappas skoter den här gången med. Den funkar bättre att ha släden efter eftersom den går bättre när man får krypköra sådär. Fast jag har sagt att jag ju måste lära mig att köra också så kanske dottern kan åka bakom Mattias. Skulle vara lite fränt att prova iaf.

Vi hade med oss mackor och varm choklad upp dit och fikade där. Sen bröt det ut ett snöbollskrig mellan Mattias och dottern. Jag höll mig bakom kameran jag och använde den som ursäkt för att slippa få en massa snö innanför kläderna.

Vi kom ut sent, men jag tycker att det var lyckat ändå. Trots att snön är blöt och tung och att den har tryckt ner isarna så att det är väldigt blött och sörjigt på sjöarna. Och man ska ta vara på de tillfällen man har att åka. Rätt vad det är så är säsongen över och man får ställa undan skotern för sommaren.

Söndag med sovmorgon idag. Och sen när Mattias kom så käkade vi våfflor. Han har bra idéer min karl. Åt så att jag nästan mådde illa. Det är ju så gott och det var vansinnigt länge sen jag ens petade på våffeljärnet.

Nu har han dragit hem till en kompis. De skulle se matchen Rögle – Leksand. Och jag som är hemma med dottern lyssnar på matchen på webbradio istället.

Den här dagen innehöll ett besök på Arbetsförmedlingen. Något som kan suga glädjen ur de gladaste av dagar. Det blir ju inte roligare att diskutera hur lite jobb jag hittar. Jag mår dåligt nog ändå av att vara arbetslös.

Men kvällen har varit lite bättre iaf. Jag gjorde samma lasagne igen, fast med köttfärs istället som kyckling. Det blev jättegott. Fast jag glömde ju ta kort den här gången för att dokumentera mina fantastiska prestationer i köket. (Att jag lagar mat på det här viset är en stor sak!)

Kombinera god mat med att dottern gjorde sina läxor med bravur, så har kvällen åtminstone blivit lite bättre. Men jag känner mig fortfarande något hängig, eller vad man nu ska kalla det.

Jag tror bestämt att det blåser med från en sida på Spjärshälla, för isen pekar åt ett håll på tornet.

Jag väntade på bussen vid en huvudled, som skylten visar.

Se andras bidrag:
365 Foton 2009 | 365 Photos in 2009
Se resten av mina 365 foton.

Det må vara slask ute på vägarna (jag avskyr det slaskiga mellanläget) men jag har en riktigt bra dag idag ändå. Fast jag tänker vara lite hemlighetsfull tills det är riktigt spikat. Men det är något positivt.

Slasket ja. Jag avskyr slask. Jag har varit så glad över att vi haft en riktig vinter med snö och lagom kallt. För det är så mycket enklare att ha att göra med torr snö än med slaskig is-sörja som det blir om det är för varmt. Men nu när det väl har börjat töa så vill jag att det ska gå snabbt. Jag vill ha torra vägar. Jag vill slippa slafsa runt i sörja och hoppa över isiga vattenpölar för att inte bli blöt om fötterna.

Så smått har jag börjat se fram emot våren och sommaren. Det här blir ingen lat sommar, det vet jag, men den blir spännande och utvecklande tror jag. Åter igen, halvt hemlighetsfull. Det är som att jag vill explodera och ösa ur mig allt, men samtidigt är jag rädd att göra det för tidigt.

Det är intressant hur vägskälen i livet påverkar en. Hur annorlunda saker blir utifrån det man väljer. Jag svängde åt ett håll och det är spännande att se vad som väntar efter vägen.

Om man gillade Tingeling i Melodifestivalen så kan det ju vara en kul grej (med tanke på att en opera/pophybrid vann) att se Henrik Dorsins grej om opera. Jag som inte tittar på Allsång på Skansen hade helt missat den innan mamma tipsade. Skitkul!

Jag kan ju lyfta lite på locket och berätta att jag på måndag ska börja på ny praktik och att det iaf är meningen att den praktiken ska leda till jobb. Så nu bara hoppas jag att inget lägger krokben för mig på vägen. Jag tänker iaf göra mitt allra bästa.

Jag börjar på måndag och det ska blir helt underbart. Dels längtar jag efter att ha något att göra på dagarna, dels tror jag att jobbet kommer att vara roligt. Inombords hoppar jag av upphetsning.

Dottern har varit hos en kompis och lekt och kom hem sent, men nu står äntligen pastavattnet på spisen. Bra, för jag är enormt hungrig vid det här laget. Och jag liftade med Mattias ner på stan tidigare idag för att hämta upp en blankett inför praktiken, så nu börjar det verkligen kännas verkligt. Allt som allt, en bra fredag.

Vi har kollat på hockey och nu spelar vi lite kort.

Igår hade vi helt plötsligt en dag då vi inte riktigt visste vad vi skulle hitta på. Ovanligt. Men vi drog iväg ut och jag fick övningsköra på lite skogsvägar. Jag kör för lite och skulle behöva träna mycket mer, så det var bra. Mattias är ju handledare åt mig, så det är ju bara att passa på när man har chansen.

Efter det hann vi med att åka och hämta lite slang åt flismaskinen och snacka lite med Mattias chef och hans bror, innan kvällen spenderades med att se på hockey och lite pokerspel. Vi var bara fem stycken, så det var lugnt och stilla. Och väldigt trevligt.

Idag slöar jag framför tv:n och kollar på hockey. Mattias tittar på ännu närmare håll eftersom han åkte till Leksand för att titta på plats. Han har ju haft biljetter hela säsongen, men har knappt varit dit för att titta eftersom han har jobbat så att det har krockat oftast. Så det var ju trevligt att han får chansen nu.

Och för Anders efter hockeyn:

Så har jag klarat av första dagen på nya praktiken. Och jag säger så här. Jag är glad att jag börjar med praktik, för det känns som att jag kan lära in allt utan att stressa. Och det är mycket att lära in. Massor!

Titeln på papperet är telekommunikatör. Mestadels är det alltså växeltelefoni. Vilket hittills verkar riktigt kul. Jag kommer att drömma om det inatt tror jag, och imorgon är det åter till att memorera vad olika kunder vill att man ska göra med telefonsamtal till dem och olika rutiner. Så otroligt mycket att lära!

Chefens hund ligger platt på golvet. En så lustig sovstil att jag var tvungen att ta kort på den.

Vovven som fick visa platt för Tisdagstemat igår har en kompis också. Sötvovven som lutar huvudet mot en och bara njuter när man kliar honom.

Idag har jag fortsatt lyssna in på en jobbarkompis när hon tar emot samtal och sen har jag pluggat info om kunderna. Det är ju fint om man har någon slags koll när de ringer. Imorgon är det väl dags att börja ta samtal antar jag. Det känns pirrigt som sjutton nu, men jag vet ju att det kommer att kännas bättre när jag kommit igång. Det gäller bara att kravla sig över tröskeln.

Jag känner av bristen på körkort nu. Jag tar mig ju inte till en affär efter jobbet utan att det tar en massa tid, vi pratar om minst en timme extra på vägen hem. Närköpet på vägen hem funkar för mjölk och småsaker, men det blir ju på tok för dyrt att handla några mängder där.

Idag tänker jag inte vara kreativ och duktig i köket. Jag tänker värma nåt av det jag under de senaste två kreativa veckorna har fyllt frysen med. Så får det bli idag. Det känns faktiskt helt ok.

Jag gick till jobbet i morse med molande mage. Tänkte att det inte var något speciellt. Men molandet blev till värkande och kompletterades med illamående. Så nu ligger jag hemma på soffan och slökollar på tv. Inte fullt så kul när jag borde vara på jobbet och läsa på kundkort och svara i telefon. Men det är inte så mycket att göra åt. Jag kan ju inte trolla mig frisk och pigg, även om det hade varit fantastiskt smidigt.

Mattias håller mig på armlängds avstånd. Han vill inte gärna bli sjuk lagom tills han ska till fjällen och åka skoter. Jag förstår honom, men det är synd för jag skulle verkligen tycka det var skönt att få gosa nära när jag inte mår bra. Kanske han kan stryka mig på pannan lite iaf?

Jag är hemma idag med. Har ont som sjutton, men eftersom jag tror att jag vet orsaken och har inhandlat medicin för att avhjälpa det så tror jag att det onda snart ska vara borta.

Annars känns det som en bra dag. Jag vill fira att bygglovet är klart och att vi med det kan påbörja det som kommer att göra mig och Mattias sambo. Jag har skrivit om det bakom lösen tidigare, men det har känts som att utmana ödet att prata om det för öppet. Fånigt, jag vet. Iaf, ritningar och mina spridda (obs mina, inte nödvändigtvis Mattias) möbelidéer finns på hemma-sidan. Än så länge bakom lösen, men det kanske ändras om jag får bättre ordning på den.

Ikväll blir det myskväll med dottern med popcorn och film. Avslappnat och skönt. Jag gillar att det är fredag.

Trist blaskigt och grått väder idag. Och jag är social irl istället.

Igår var vi bjudna på 30-årsfest. Cattis har fyllt år och det måste ju firas naturligtvis. Jag är glad att vi kunde gå, för det var väldigt kul.

Jag orkade inte släpa på finkameran utan körde kompakt. Och jag var som fotograf räknat ganska usel igår för det mesta är suddigt. Fast jag tror jag vet vad jag gjorde för fel så till nästa gång kan det nog bli bättre.

Jag är inte så förtjust i måndagar tror jag. Jobbet känns visserligen bättre idag än det gjort tidigare. Mindre ångest ju mer jag lär mig. Men jag har ont i magen och känner mig inte så jättepigg direkt, så egentligen skulle jag vilja ligga hemma med vetekudden på magen, men det får jag ju inte.

Ja, roligare än så här ser inte min balkong ut när man tittar inifrån och ut.

Jag blev alldeles lycklig av att hitta lite vårtecken på vägen hem från jobbet idag. Så jag klev över ett annat vårtecken (framtöat hundbajs som någon idiot till hundägare inte plockat upp efter sig) för att ta den här bilden.

Helt plötsligt har jag lite vårkänslor. Nu längtar jag efter att det ska bli torrare ute och att man ska slippa förrädisk is på trottoaren när man går till jobbet på morgonen.