Jag blev alldeles lycklig av att hitta lite vårtecken på vägen hem från jobbet idag. Så jag klev över ett annat vårtecken (framtöat hundbajs som någon idiot till hundägare inte plockat upp efter sig) för att ta den här bilden.

Helt plötsligt har jag lite vårkänslor. Nu längtar jag efter att det ska bli torrare ute och att man ska slippa förrädisk is på trottoaren när man går till jobbet på morgonen.

Ja, roligare än så här ser inte min balkong ut när man tittar inifrån och ut.

Jag är inte så förtjust i måndagar tror jag. Jobbet känns visserligen bättre idag än det gjort tidigare. Mindre ångest ju mer jag lär mig. Men jag har ont i magen och känner mig inte så jättepigg direkt, så egentligen skulle jag vilja ligga hemma med vetekudden på magen, men det får jag ju inte.

Igår var vi bjudna på 30-årsfest. Cattis har fyllt år och det måste ju firas naturligtvis. Jag är glad att vi kunde gå, för det var väldigt kul.

Jag orkade inte släpa på finkameran utan körde kompakt. Och jag var som fotograf räknat ganska usel igår för det mesta är suddigt. Fast jag tror jag vet vad jag gjorde för fel så till nästa gång kan det nog bli bättre.

Trist blaskigt och grått väder idag. Och jag är social irl istället.

Jag är hemma idag med. Har ont som sjutton, men eftersom jag tror att jag vet orsaken och har inhandlat medicin för att avhjälpa det så tror jag att det onda snart ska vara borta.

Annars känns det som en bra dag. Jag vill fira att bygglovet är klart och att vi med det kan påbörja det som kommer att göra mig och Mattias sambo. Jag har skrivit om det bakom lösen tidigare, men det har känts som att utmana ödet att prata om det för öppet. Fånigt, jag vet. Iaf, ritningar och mina spridda (obs mina, inte nödvändigtvis Mattias) möbelidéer finns på hemma-sidan. Än så länge bakom lösen, men det kanske ändras om jag får bättre ordning på den.

Ikväll blir det myskväll med dottern med popcorn och film. Avslappnat och skönt. Jag gillar att det är fredag.

Jag gick till jobbet i morse med molande mage. Tänkte att det inte var något speciellt. Men molandet blev till värkande och kompletterades med illamående. Så nu ligger jag hemma på soffan och slökollar på tv. Inte fullt så kul när jag borde vara på jobbet och läsa på kundkort och svara i telefon. Men det är inte så mycket att göra åt. Jag kan ju inte trolla mig frisk och pigg, även om det hade varit fantastiskt smidigt.

Mattias håller mig på armlängds avstånd. Han vill inte gärna bli sjuk lagom tills han ska till fjällen och åka skoter. Jag förstår honom, men det är synd för jag skulle verkligen tycka det var skönt att få gosa nära när jag inte mår bra. Kanske han kan stryka mig på pannan lite iaf?