Ja det blev kramas av. *ler* Jag har sovit precis så gott som jag brukar bredvid honom. Det är otroligt skönt att vara där. Få umgås lite.

Jag mår illa som jag vet inte vad. Det är så frustrerande. Jag önskar jag visste vad som är fel. Jag är less på att ha ont och nu har jag mått illa i en vecka. Tänkte äta nåt, men jag känner direkt att det funkar inte nu. Jag är glad om jag kan låta bli att spy som det är liksom…

Jag väntar… och väntar. Hur kul är det på en skala? Visserligen känns det skönt att kramas via sms, men jag skulle så mycket hellre göra det irl. Och jag har ingen aning om när det blir dags för det. Jag bara hoppas att det verkligen blir av.