Vilken dag. Jag har hasat mig runt i en hastighet som får en pensionär med rullator att verka snabb. Visserligen kan säkert en del skyllas på att jag kom i säng så sent, en del på att när jag väl somnade så somnade jag på soffan och en del på träningsvärken i magmusklerna… men ändå.
Följden är att jag inte fått just någonting gjort idag och hjärnan ville inte alls samarbeta för att jag skulle få läsa texterna för seminariet imorgon. Jag kommer att vara den som är mest “borta” imorgon. Ja ja, inte så mycket att göra åt. Jag som inte ens dricker kaffe kan inte ens pigga upp mig genom det.
Men trots tröttheten känns livet såå bra just nu. Att prata i telefon på nätterna är nyttigt mot nojjigheten och att träffa någon man tycker om är det bästa som finns!! Jag tycker om han som är “min” jag! *s*
