När jag gick i åttan kom en ny tjej till klassen. Vi fann varandra och blev kompisar ganska direkt. En dag när vi var ute och frös började vi bägge nynna på samma sång som det visade sig att vi bägge lärt oss, fast i olika skolor, när vi var yngre. Ända sedan den dagen nynnar jag på den varje gång jag fryser, fast jag kan inte hela längre utan får nöja mig med början:

det är kallt och det knarrar under skorna
och jag längtar till ett varmare land
det är kallt och det knarrar under skorna
och jag längtar till ett varmare land

Jag sjöng den idag på vägen till affären också, min termometer visade på -12 grader ute. *brrrr*

Jag har fortfarande inget begär av att julpynta och det känns som det är längt kvar. Kanske kommer jag att flänga runt i sista minuten i år också.